"genetiska defekter"????

Fy vilken gräslig sak att säga. Så säger man inte!

Dessutom har hon inget med ert förhållande att göra. Om du och din m2b vill gifta er och skaffa barn så ska ni göra det och INGEN har något med den saken att göra.

Att hon rekumenderade honom att inte skaffa barn med dig pga att din släkt har "defekter" får mig att må illa. Att det finns människor som tänker och tycker så får mig att tappa hakan.

Jag har dyslexi som ju är en typ av defekt då jag och andra dyslektiker har svårt med att läsa snabt och stava ordentligt. Skulle då jag och andra med samma eller andra defekt(er) vara mindre värda och åtråvärda att gifta sig - och skaffa barn med?

Herre jösses jag blir mörkrädd av den kvinnans tankegångar!

Vad var det hon ville uppnå med att ha det här samtalet med din m2b? Bryta er relation?

Om jag hade varit i din situation så hade jag bett min man att tala om för mig allt som sagts även om det kommer att göra mig ledssen.

Hur du ska lösa din situation vet jag inte riktigt, eftersom jag ju inte vet om hela situationen och kan därför inte ge några bra råd. Jag kan ju bara gå efter det som skrivits här.

Jag tror iaf att komunikation är nyckeln till framgång. Så mitt tips är iaf att prata med din m2b, och berätta hur du känner och diskutera hur ni tillsammans som par vill gå vidare i den här situationen med hans farmor.

Hmm, knepig sits när din blivande inte vill prata mer om det hela. Det kanske är han sätt att bearbeta det hela, men det verkar som att du behöver prata ut om det hela för att "reda ut situationen" om så för din egen skull.

Din m2b låter lite som min man då han inte tycker om konfrontationer och skulle tycka att det är bättre att bara glömma saken och gå vidare, medan jag är raka motsattsen och konfronterar hälldre och reder ut saker istället för att de ligger och gnager. Sådant får mig att må sämre, medan det tycks funka för andra.

Jag tror att det är bättre att prata ut om det eller reda ut det, om du håller på att fundera så mycket på det här och får dig att må dåligt. För det ska du inte behöva göra. Hans farmor ska inte få dig att må så här.

Har du förklarat för din blivande hur mycket det här faktiskt har påverkat dig?

Du sa ju först att du inte brydde dig till en början men att du sedan kom att ändra uppfattning och att du faktiskt tog illa vid dig. Har du då berättat för din blivande hur du känner nu och vad skillnaden i din uppfattning beror på?

Du sa att din blivande har ADHD/asbergers. Kan det kanske påverka att han har svårt att förstå hur ledssen du blir av hans farmors komentarer? (Jag har ingen bra kunskap eller erfarenhet om asbergers).