Inlägg från: Anonym (Sorg i blicken) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sorg i blicken)

    Kärleksbarnen lyser med sin frånvaro..

    -En tråd om barnlängtan-

    Tiden rusar förbi, dagarna blir till långa nätter som sen blir  veckor, månader och även år.
    Livet bara rullar på men jag står helt still.

    Det blir inget plus, jag försöker att vara cool och inte räkna dagar ibland och vissa månader räknar jag ut när det är ÄL. Men det händer ingenting. INGENTING.
    Fick missfall för över 1 år sen, och sen dess har det varit tufft.
    Jag stänger av. Orkar inte prata om det. 

    Kastas mellan hopp och förtvivlan. Han ser min sorg i mina ögon, men jag orkar inte prata.

    Jag har tagit steget för att göra en utredning. Hur gör man för att inte bli galen?

     

  • Svar på tråden Kärleksbarnen lyser med sin frånvaro..
  • Anonym (Sorg i blicken)
    20140222 skrev 2013-10-02 23:47:21 följande:
    Egentligen skulle jag kanske inte svara i denna tråd.
    Då jag inte själv längtar efter barn, eller har barn.

    Men jag har vänner till mig som vill ha barn, och de mår också dåligt över det.

    Hoppas att innerligt att det löser sig för dig och att du får hjälpHjärta.
    <3
    Tack.. Det hoppas jag med.  
  • Anonym (Sorg i blicken)
    Anonym (ivf) skrev 2013-10-02 23:52:02 följande:
    Jag vet hur det är... vårt första barn kom efter ca 2 års kämpande... sedan skyddade vi oss inte alls i 3 år, inget mer barn kom... gjorde utredning och där fanns svaret. Ta hjälp! Det är bästa vi har gjort. Underbart att få prata med personer som vet precis hur det är och som är lika fokuserade som ni på att det ska bli barn! Jag VET att det kan sitta långt inne och stoltheten sitter i vägen som en mur... men att kämpa, räkna ÄL, hoppas, bli besviken... gång på gång på gång... det tär sönder... Vi har nu ett barn som kom till "naturligt" och 2 ivf-barn. Vi gick privat för att slippa köer och visst kostar det pengar, men jag kan lova att det är vårt livs bästa investering!
    Men åh... TACK för att du berättar. Verkligen.  Jag går sönder här.
    Du träffade mitt i prick när du skrev att det sitter långt inne, och att stoltheten är ivägen. Det är ett personligt dilemma som tär otroligt på hjärtat....
    GRATTIS! Härligt att ni fick era solstrålar Hjärta 
    Hur gör man om man vill gå till nån privat?  Jag har varit så mentalt låst att jag inte klarar av att göra nåt alls, men nu har det lossnat lite och jag känner kämparglöden där inne nånstans.
     
  • Anonym (Sorg i blicken)

    Tusen tack till dig för att du tar dig tid.
    Och tack för att du inte lindar in det i massa överflödigt "allt kommer bli så hiiimla braaa, gulligull."

    Betyder otroligt mkt att någon där ute använder exakt samma ord och som förstår allt detta!!!

    Har googlat lite förut men tappat andan efter att jag skrivit i orden i sökrutan, hjärtat liksom.. stannar upp. 
    Vågen av ilska, sorg och hjälplöshet sköljer över en och man bara... slutar.
    Sen blir man arg igen och jävlaranammat flyger i en igen. Upp och ner.
    Fy fan för detta.  

     

  • Anonym (Sorg i blicken)

    Tusen tack för era ord, känns lite lättare att bearbeta allt detta när man får höra era berättelser och erfarenheter.
    Har läst allt ni skrivit men inte hunnit svara er personligen. Men tack Hjärta
    Nu när jag fått lite mod att ta tag i det så är min gynekolog borta i 2 veckor.. suck.

Svar på tråden Kärleksbarnen lyser med sin frånvaro..