Som rubriken lyder, är det fler än jag som lever utan barn och tycker att det är ok? Det vimlar av trådar om barn och längtan efter barn etc, men ingen där vi kan diskutera. Hur blir ni bemötta? Accepterar er mamma att hon inte ska bli mormor? Tycker det kan vara kul att se hur er situation ser ut!
Hm, jag tycker det känns konstigt att det är två här inne som är frivilligt barnlösa! Min mamma har nog börjat inse att jag inte ska ha några barn. Men nu har jag blivande makens föräldrar på mig om allt istället! Min svärmor tror att det är jag som bestämmer och dikterar i mitt och sambons förhållande, så även om han skulle vilja ha barn så är det jag som säger nej. Samma sak med att vi ska gifta oss borgerligt. Det vill inte heller kristna svärmor inse att vi båda vill. Hon tror att jag kör över min blivande i allt. Så när jag äntligen lyckats övertyga mina egna föräldrar att det inte blir nått, så är det bara att börja om från början med svärföräldrarna..
Hur ofta får man inte höra att ens liv är meningslöst utan barn?! Men nej, jag lever ett väldigt bra liv utan barn, men det tycks ingen tro på. Frustrerande att man bara ska älska barn, annars är det fel på en!
Jag personligen är jättenöjd med mitt liv nu! Vi har våra katter och hundar och älskar varandra. Det tycker jag borde räcka för människan! Men nej, det ska tydligen vara barn också. Annars verkar det som folk tycker att det är fel på en! Och den klassiska, "du kommer att tycka om dina egna barn". Men va fan, ska man våga chansa på det? Det finns ju inte direkt någon ångertid när barnen väl är färdiga liksom..
