Finns det flera frivilligt barnlösa här?

Frivilligt och frivilligt, jag hade nog egentligen velat ha barn, men har en sjukdom som gör att jag helt enkelt inte hade orkat. När jag träffade min man hade han inställningen att kan kunde tänka sig att ha barn men lika gärna att vara utan, det var inte viktigt för honom vilket var väldigt skönt för mig eftersom jag fortfarande var rätt osäker då.

Nu är jag över 40 och har lagt ner definitivt, och ärligt talat känns det oftare och oftare som att det mest är rätt skönt. När man hör grannbarnens hysteriska utbrott, eller får lock för öronen av något trött och hungrigt barn i affären, eller hör vännerna sucka över den tredje vab-omgången samma månad tänker jag rätt ofta för mig själv att TACK OCH LOV att jag slipper det där. Visst, jag förstår ju att det är värt det för dem. Hade jag haft barn hade jag förmodligen också tyckt att det var värt det. Jag hade t.o.m. tyckt att det hade varit värt det att bli kraftigt försämrad i min sjukdom, vilket jag sannolikt hade blivit, för mina barn när de väl fanns på plats. Men det känns inte värt det för barn som inte finns, om ni förstår vad jag menar.

Jag tror en av anledningarna till att det är så svårt för vissa föräldrar att förstå hur någon kan vilja vara utan barn är att när de tänker på det så föreställer de sig att själva vara utan just sina barn. Och den tanken blir naturligtvis outhärdlig för de flesta föräldrar. Det är ju barn som finns, som är deras, som mamman (och det är oftare mammor som är så där oförstående) har gått igenom en fysisk process med en massa hormonstormar för att bli idiotförälskade i, som de skulle göra vad som helst för. Skulle de själva förlora sina existerande barn skulle det ju vara en katastrof.

Och så klarar inte vissa personer att se utanför sina egna referensramar och se att det inte handlar om att tänka bort befintliga barn, utan att det inte uppstår nya, ännu obefintliga barn.