Här får du fråga precis vad du vill!

Haha. Du är för rolig du!

Jag har pratat om FN-dagen med mina elever.  När jag frågar om de vet vad det är så säger de "Det är den dagen man säger förlåt om man gör något dumt och man är vän med alla. Då är man snäll och ingen krigar, alla krig slutar den dagen. Sen får alla som sitter i fängelse gå ut från fängelsena, då behöver man inte sitta där längre." Bara så du vet. Så om 3 veckor exakt kommer ingen kriga, det kommer inte finnas elände och alla är vänner med varandra, samt säger förlåt om de råkar göra någon illa! ;) 

Nja. Vill inte vara sån men de kan vara rätt så duktiga på att bråka, även om de vet att det är "fel" (det vet ju vi vuxna ockå.. :P ) 

Kan ju vara så att man tänker mer på det när stereotypen kommer upp (att den ena är feminin och den andra är maskulin) men att man i de fall där paret är "neutralt" inte reflekterar över det och därför känns det som det oftare är så att den ena är mer feminin och den andra mer maskulin. Om ni förstår hur jag menar? :)

Det du såg var ju fel. Så ska inte en fyraåring-ish äta! MEN. jag har hela mitt liv fått dessa fördomar kastade mot mig. Ska du verkligen ta efterrätt när du ser ut som du gör? Ni i er familj sitter säkert och äter chips på kvällen. Osv. I vuxen ålder fick jag diagnosen hypotyreos. Ett hormonfel i sköldkörteln som har slagit ut min ämnesomsättning. Har även gjort mig trött, deppig, lätt för att bli sjuk osv. Alltså var inte övervikten helt mitt fel men en börda jag fått bära sedan barnsben. Fick anklagelser att jag säkert gömde godis jag åt senare osv eftersom det reagerades på att jag inte åt överstora portioner mat och jag var dessutom ganska aktiv med många aktiviteter. Jag har mött dessa fördomar så ofta att jag ibland kommer på mig själv med att ha dem om andra överviktiga. Men det kan finnas annat och faktiskt gener och fel bakom det. Det kan också vara så hopplöst att hon har gett upp. Hon kanske inte vill att hennes barn ska få höra samma sak som hon hört när hon växt upp utan försöker göra på ett annat sätt. Kanske helt fel men i slutändan kanske barnet har en stark självkänsla och känner att hen duger oavsett hur hen ser ut!

Jag måste visserligen säga till vad som jag uppskattar skulle göras men han gör det. Städar, lagar mat, diskar, tvättar. Så när jag kommer hem kan jag sätta mig ner efter en lång dag. Till saken hör att jag jobbar heltid och han har bara lite ströjobb. Han är med på att det är hans jobb att fixa det eftersom jag faktiskt jobbar hela dagarna så vi kan betala räkningar. Visst. När han börjar med mer jobb/studier får jag ju gå in och göra mer. Men tills dess tycker jag det är skönt att slippa. Sen brukar jag ta lite på helgen så vi delar på det då! Men som sagt. Jag måste oftast påpeka vad som ska göras, annars torkas inte skåpluckor och kakel i köket fastän det är fläckar tex. Men det börjar bli mindre och mindre som jag säger till om! Apropå människors egoism så tror jag att det till viss del beror på våran överlevnadsinstinkt. Det är någon programmering i kroppen typ!