Här får du fråga precis vad du vill!

Därför att vi är inpräntande med rätt snäva bilder om hur män och kvinnor överlag ska se ut och bete sig. Redan som små barn präglas vi av vad som ska ingå i flickrollen resp. pojkrollen och för att förstå världen utanför den heteronormativa är det inte konstigt att man försöker översätta sina preferenser på par som inte är hetero. Långt hår och klänning = flickiga flickan, kort hår och brallor = mannen i relationen.

Inpräntningen kommer tidigt, som när jag skulle köpa vinteroverall till min pojke när han var bebis - ska det vara en pojk- eller flickoverall? Alltså helt seriöst, hur ser en pojkoverall ut - kommer den med snopp...?

Visst är det helt sanslöst. En helt sjuuuuuuuk grej är att det efter bebisåldern börjar skilja sig markant åt i storlekarna också. Flickavdelningens kläder är tajtare och kortare och färgmässigt är det ju så trist att man kan smälla av om man inte går på Polarn & Pyret.

Jag gav upp efter bebisperioden och började sy. Nu går han i trean och kör fortfarande hemsytt. När han själv bestämmer ska det vara rymligt, lekvänligt och glada färger och tja, var hittar man det annars liksom. Hans brallor har blivit ett begrepp i kompiskretsen så numer är de ett litet kluster som kutar runt i "Elliotbyxor" hahaha.

Om han aldrig har fått lära sig hur man gör så är det klart att det blir svårt att komma på saker själv. Låt säga att hans mamma gjorde lite för mycket, vilket jag misstänker är jäääääääättevanligt, då blir man lite bekväm. Och blind :).

En enkel grej för att avhjälpa det är förstås att sätta sig ner och fördela arbetet på listor. Låter skittrist men det är en bra väg att gå för att dels få bättre koll, dels slippa helt onödiga bråk.

Matlistor - vem handlar?
Tvätt - hur ofta, vem gör vad?
Städ - hur ofta, vem gör vad?

osv.

Till slut blir det rutin och då behöver man inga listor, jo kanske matlistan för att slippa stå i affären görhungrig och inte veta vad man har hemma.

Okej, men har ni gjort någon gemensam planering? Jag är t.ex. väldigt bra på matlagning och ganska innovativ men när vi skriver matlistor backar jag, annars blir det ju givet så att jag bestämmer och kommer på 90% av maten. Visst, då får vi det jag vill ha men det blir ju hiskeligt svårt för mig att puppa över att han tar så få initiativ då *s*. Om du till slut tar över för att det rinner ut i sanden så vet ju din sambo att det alltid blir så, då behöver han ju inte anstränga sig.

Min galna bokförare sa en gång till sin fru att han vägrade städa toaletter. Jaha du svarade hon, då får du väl antingen köpa tjänsten eller ha egen toa för jag städar inte efter dig. Bra tycker jag.

Min åttaåring vet att jag inte tvättar om han inte lägger kläderna i tvättstugan. En gång låg det horder av smutstvätt i hans rum och då la jag allt på hans säng. Han blev komplett galen "mamma, det ligger smutsiga kalsonger i min sääääääääng" tja, var ska de ligga då tycker du? Har aldrig hänt igen och numer kan han med lite hjälp slå på tvättmaskinen själv.

Men nu pratar vi om en vuxen man och han kan helt säkert själv komma fram till vad som behöver göras om ni planerar gemensamt och du ser till att vara väldigt tillbakalutad under samtalet. Och helt seriöst, vad är alternativet? Att du fortsätter göra merparten och blir mer förbannad ju längre tiden går  - vilket osvikligen kommer att leda till hur många onödiga gräl som helst - eller att man drastiskt ändrar förutsättningarna?

Det går åt så himla mycket tid och energi att irritera sig också och den tiden kan du göra massor med kul av istället :).

Alltså, det är väl väldigt få människor som överhuvudtaget tycker att höjden av lycka är diska men det måste ju lik förbaskat göras :). För några år sedan tyckte jag att jag tvättade jämt och med ett litet barn hemma blir det mycket tvättande. Så gick jag och eldade upp mig över att sambon aldrig tvättade (inte sant, det gjorde han visst men inte lika frekvent) så jag la ner tvätten. Rätt snabbt svämmade det förstås över och min snälla, fina, omtänksamma (numera) man sa lite försynt "ähum, var det länge sedan vi tvättade eller...? varpå all, total onödig, ilska jag byggt upp förstås exploderade i VILKA JÄVLA VI????

Det tar sin tid innan man hittar sina rutiner men ju tidigare i en relation man försöker styra upp kompletta snedvridningar desto bättre. Det skulle förvåna mig storligen om min man någonsin kommer att ha lika bra koll på vad vi har i kyl och frys som jag har och antalet gånger han handlar själv är tämligen lätträknade. Ungefär lika lätträknade som hur ofta jag bär ut soporna, diskar efter maten, ställer undan. I dag gör vi helt klart 50/50 men inte på allt fast det känns inte viktigt, det viktiga är att den ena inte får allt trist och den andra de lättare, roliga grejerna liksom.

Klart ni kommer dit, jobba på och var envis så kommer det att funka :)