Här får du fråga precis vad du vill!

Haha. Du är för rolig du!

Jag har pratat om FN-dagen med mina elever.  När jag frågar om de vet vad det är så säger de "Det är den dagen man säger förlåt om man gör något dumt och man är vän med alla. Då är man snäll och ingen krigar, alla krig slutar den dagen. Sen får alla som sitter i fängelse gå ut från fängelsena, då behöver man inte sitta där längre." Bara så du vet. Så om 3 veckor exakt kommer ingen kriga, det kommer inte finnas elände och alla är vänner med varandra, samt säger förlåt om de råkar göra någon illa! ;) 

Hur uttalar man kvarg? Som varg eller med tydligt g på slutet?

jag skulle nog säga som varg, fast med k. [kvarj]

Tack! =) Det är så jag vill säga också, men har även fått höra kvarG eftersom det tydligen ska komma från tyskt ord kvark (osäker på stavning där). Men då fortsätter jag att säga kvarj om google tycker att det är rätt ;)

Sånt brukar lösa sig själv.
Det är alltid någon som inte kan dricka pga något.
Men ni kan ju alltid kolla vad busschauffören skulle ta för att köra folk och så kan ni ju nämna något i infobladet eller på hemsidan om att det går att sova i bystugan...

Jag undrar över en sak. Egentligen handlar det nog i grund och botten om hur i h*lvete jag har tänkt, men ni kanske kan hjälpa mig att reda ut det. 

Under sommaren har jag varit helt arbetslös, och nu har jag sedan en vecka tre jobb och en kurs jag läser. Totalt ca 55 timmars sysselsättning i veckan. Min sambo jobbar skift, så för honom spelar det ingen roll hur mycket eller lite jag jobbar, vi ses ändå bara på helgerna, alternativt i dörren när jag åker och han kommer hem.

Men är det egentligen något jag ska försöka klara av? Ingen av sakerna kan jag riktigt lägga av med. Båda arbetsgivarna har antytt att det finns möjlighet till mer jobb senare, och säger jag nej nu får jag inte chansen senare. Kursen är lite "nu eller aldrig", eftersom jag läser den för andra gången. Första gången kan jag ha gått in i väggen lite och hoppat av universitetet....

Finns det några butiker som fortfarande säljer bikinis?
Jag åker till Spanien ikväll med jobbet och har insett att min bikiniunderdel har tänjt ut sig så mycket att jag får hålla fast den när jag hoppar i vattnet. Men jag hittar inga bikinis i butik, bara på Stadium och de var väldigt stora... Nån som har nått tips? Färg/form är inte superviktigt, mest att den sitter bra :)

Jag tror nog att en viktig sak är att båda förstår att den ena inte bara "hjälper till", utan att hushållet är bådas, gemensamma ansvar alltid. Förklara för din sambo att du vägrar bo med en bortskämd unge och kräver att bo med en riktig partner ;)

Min relation jag har nu är nog den första relation som jag haft där jag inte gnällt och tjatat ;). Jag tror att det beror på att min sambo bott själv några år innan vi flyttade ihop och att han är lite lagom pedant. Han ligger på soffan/sitter vid datorn max en timme på kvällen när det inte finns något annat att fixa med

Båda tar vi de ansvarsområdena som vi gillar bäst, och att ingen av oss "ligger på soffan" medans den andre sliter. Ex. så städar, sköter djur. diskar och tvättar jag medans mannen röjer i skogen, klipper gräset, eldar, sköter maskinerna och slår hö m.m..  Jag har inget emot att diska eller sköta djuren när jag vet att han samtidigt fixar i trädgården (han är så duktig, vår trädgård ser alltid ut som en välskött park). När det är större arbeten ex. ved eller måla om stallet så hjälps vi åt :)

Jag tror att problemet kommer när man själv känner sig som en gnällig hushållerska samtidigt som sambon bor i soffan. Jag har haft sådana relationer tidigare och jag har aldrig lyckats lösa problemet. Jag sliter gärna med hemmet om jag vet att min sambo sliter lika mycket.

Om han aldrig har fått lära sig hur man gör så är det klart att det blir svårt att komma på saker själv. Låt säga att hans mamma gjorde lite för mycket, vilket jag misstänker är jäääääääättevanligt, då blir man lite bekväm. Och blind :).

En enkel grej för att avhjälpa det är förstås att sätta sig ner och fördela arbetet på listor. Låter skittrist men det är en bra väg att gå för att dels få bättre koll, dels slippa helt onödiga bråk.

Matlistor - vem handlar?
Tvätt - hur ofta, vem gör vad?
Städ - hur ofta, vem gör vad?

osv.

Till slut blir det rutin och då behöver man inga listor, jo kanske matlistan för att slippa stå i affären görhungrig och inte veta vad man har hemma.

redan försökt.. rinner ut i sanden efter ett tag då jag lik förbaskat får göra det mesta själv.. när jag gick skola och kunde vara borta i en månad eller två så skrev jag i almanackan vad han skulle göra nästan varje dag. t.ex varannan onsdag skulle golven torkas, två ggr i veckan skulle det tvättas/diskas. men eftersom jag var borta så fanns det ingen som höll koll, så ja tro inte han gjorde så mycket.. lite grann kanske, någon disk, dammsugning några ggr. vattna blommor. men vissa ggr kunde det se förjävligt ut när ja kom hem. 

Okej, men har ni gjort någon gemensam planering? Jag är t.ex. väldigt bra på matlagning och ganska innovativ men när vi skriver matlistor backar jag, annars blir det ju givet så att jag bestämmer och kommer på 90% av maten. Visst, då får vi det jag vill ha men det blir ju hiskeligt svårt för mig att puppa över att han tar så få initiativ då *s*. Om du till slut tar över för att det rinner ut i sanden så vet ju din sambo att det alltid blir så, då behöver han ju inte anstränga sig.

Min galna bokförare sa en gång till sin fru att han vägrade städa toaletter. Jaha du svarade hon, då får du väl antingen köpa tjänsten eller ha egen toa för jag städar inte efter dig. Bra tycker jag.

Min åttaåring vet att jag inte tvättar om han inte lägger kläderna i tvättstugan. En gång låg det horder av smutstvätt i hans rum och då la jag allt på hans säng. Han blev komplett galen "mamma, det ligger smutsiga kalsonger i min sääääääääng" tja, var ska de ligga då tycker du? Har aldrig hänt igen och numer kan han med lite hjälp slå på tvättmaskinen själv.

Men nu pratar vi om en vuxen man och han kan helt säkert själv komma fram till vad som behöver göras om ni planerar gemensamt och du ser till att vara väldigt tillbakalutad under samtalet. Och helt seriöst, vad är alternativet? Att du fortsätter göra merparten och blir mer förbannad ju längre tiden går  - vilket osvikligen kommer att leda till hur många onödiga gräl som helst - eller att man drastiskt ändrar förutsättningarna?

Det går åt så himla mycket tid och energi att irritera sig också och den tiden kan du göra massor med kul av istället :).

Alltså, det är väl väldigt få människor som överhuvudtaget tycker att höjden av lycka är diska men det måste ju lik förbaskat göras :). För några år sedan tyckte jag att jag tvättade jämt och med ett litet barn hemma blir det mycket tvättande. Så gick jag och eldade upp mig över att sambon aldrig tvättade (inte sant, det gjorde han visst men inte lika frekvent) så jag la ner tvätten. Rätt snabbt svämmade det förstås över och min snälla, fina, omtänksamma (numera) man sa lite försynt "ähum, var det länge sedan vi tvättade eller...? varpå all, total onödig, ilska jag byggt upp förstås exploderade i VILKA JÄVLA VI????

Det tar sin tid innan man hittar sina rutiner men ju tidigare i en relation man försöker styra upp kompletta snedvridningar desto bättre. Det skulle förvåna mig storligen om min man någonsin kommer att ha lika bra koll på vad vi har i kyl och frys som jag har och antalet gånger han handlar själv är tämligen lätträknade. Ungefär lika lätträknade som hur ofta jag bär ut soporna, diskar efter maten, ställer undan. I dag gör vi helt klart 50/50 men inte på allt fast det känns inte viktigt, det viktiga är att den ena inte får allt trist och den andra de lättare, roliga grejerna liksom.

Klart ni kommer dit, jobba på och var envis så kommer det att funka :)