Svarforaldrarna fran Grekland kommer over jul och jag ar sa stressad!!!

Tycker att om du förklarar din situation på arbetet så borde dem väl förstå att du inte kommer kunna le och vara glad hela tiden. Om språket är problemet så får din man hjälpa dig att förklara.

Om jag var som du så skulle jag försökt "plugga" lite enkla grekiska fraser, sånt man använder hemma i alla fall alltså "vardagsprat" med din make.
Att bara kunna några fraser kan ju i alla fall dels dämpa din stress över att svärfadern är missnöjd, och ge dig lite mer möjlighet att prata med dom.
Bara att din make pratar grekiska hemma "skicka potatisen" och visar med kroppen vad han vill, eller översätter om du inte förstår, gör ju att du kan lära dig utan att för den delen avsätta tid för att plugga till det.

Det är ju dessutom hans föräldrar, inte dina.
Låt honom ansvara för att underhålla dom och se till att dom har det bra. Du har ditt jobb och det är viktigt att du sköter det  

Tack for era svar.  Jag har borjat plugga lite smatt igen med grekiskan. Jag far nog lita pa att min man fixar det sociala, han ar bra pa det. Men jag ska se till att lara mig lite grann igen sa jag kan saga nagot ibland i alla fall... 

Jag aterupptackte ett gammalt livemocha konto i morse efter att jag skrivit detta. Det ar faktiskt ganska bra och helt gratis. Man kan aven hjalpa andra som vill lara sig ett sprak man sjalv kan, men det ar inget maste:

http://livemocha.com/ 

Om det ar nagon som vill prova. Jag bad aven min svager att ta med sig 'Rosetta Stone' som han har hemma. Har inte provat det an, men det ska visst vara OK. Jag tror det ar mer inriktat pa att lara sig sma fraser, inte avancerat alls men det kanske ar vad jag behover nu.

Ar lite perfektionist och vill garna lara mig 100% ratt med korrekt grammatik och allting. Kanner mig fanig nar jag lar mig fraser att 'repetera som en papegoja', haha.

Språk är svårt att lära sig perfekt från första början. Förutom att själv ha läst ganska många språk undervisar jag i franska, och det absolut viktigaste jag brukar försöka förmedla till mina elever är att de ska våga. Det blir fel medan man lär sig, men man kommer aldrig att lära sig alls om man inte provar och gör fel ibland. Be din man säga till när du gör fel och berätta vad som är rätt, lyssna på grekisk musik, se grekiska filmer eller vad som helst där du får höra språket omkring dig. 

Sedan jag blev tillsammans med min sambo har jag försökt lära honom franska, så hemma brukar jag svara honom på franska eller förklara saker på franska för att han ska lära sig lite. Jag har inte kört stenhårt på det, men han kan några fraser nu Han brukar prata tyska tillbaka eftersom han pluggat det, så hos oss kan det bli ganska internationellt ibland!  

Apropå språk...
(helt OT men som Plättis säger - så måste man ju våga lite)

Jag jobbar i en hotellreception och jag är duktig på Engelska (utan att skryta. Inte perfekt, jag pratar inte som en infödd liksom men jag pratar och skriver flytande), på förra hotellet fick jag alltid ta alla mail på engelska (även en del som egentligen hotellchefen skulle svara på) och på det nya så är det väl bara en tjej som är lika bra eller bättre. Detta kan bero på att jag låg över ett år före mina klasskompisar när det gällde svenska och läsning. Så jag började med Engelska när dom fortfarande tragglade med A - Apa. B - Boll osv...
På högstadiet rättade jag vår lärare i engelska om hon sa fel  
Så därför valde jag Franska som tillval i åk 7... Trodde ju att jag var duktig på språk liksom...
Tyvärr försvann vår första fröken (hon avled i cancer på sommaren mellan 7:an och 9:an) och vi fick istället min fröken från engelskan och hon blev ju då glad när hon kunde trycka ner mig och tala om att jag var värdelös och inte kunde något (hon var lärare i Engelska och Tyska, så hon kunde ju ingen Franska själv, men skolan fick inte tag i någon annan lärare)
Så min franska är vääääldigt stapplig om man säger så. Jag brukar kunna förstå skriven text någotsånär. Och på Gymnasiet brukade jag roa vår utbytesstudent från Ontario (Canada - fransktalande delen) med mina dåliga franska-försök  
Bland annat sa jag en gång "Je ne comprend pas, tu parles trop vite, repete s`il vous plait" (skratta gärna om ni kan franska, försökte skriva mer fonetiskt riktigt nu då jag inte har koll på stavningen  ) och hon skrattade gott i och med att jag i princip sa att det enda jag kunde på franska var att säga att jag inte kunde franska.

Så när det kommer fransmän till hotellet så brukar jag försöka säga (på franska) att jag tyvärr inte pratar franska, och fråga om dom kan engelska istället.
Många hör ju dock bara att jag pratar på franska och tänker inte på vad jag säger, så det kan ta ett tag innan dom uppfattat att jag säger att jag inte kan franska  

Jag skulle ju lika gärna kunna säga "Sorry I don't speak French. Do you speak English?"
Men jag vill gärna i alla fall visa att jag försöker möta dom på deras hemmaplan  

Haha, min man ar mer som du, han brukar alltid forsoka prata svenska nar vi ar i Sverige. Han blir lika paff varje gang han sagt "Jag talar inte Svenska", och den andra personen fortsatter prata svenska. Jag har forklarat for honom att folk antagligen resonerar att han maste ju kunna lite eftersom han sager det pa svenska, och om han vill undvika detta sa ar det battre att han talar engelska. Det finns ju ingen svensk som inte forstar om han sager "I don't speak Swedish." 

I grekland finns det jattemanga, till och med yngre, som knappt kan ett ord engelska daremot. Ganska svart att begripa nar man vuxit upp med engelskan sedan man var liten. Jag var lite som du Chicita, jag larde mig engelska av min syster innan jag borjade skolan, sa nar jag val var dar sa kunde jag redan mycket.  

Ja eftersom vi får Engelska in med modersmjölken här (nästan) så känns det konstigt när inte alla andra människor överallt på jorden inte kan prata ens grundläggande Engelska.
Vi tar det nog förgivet här i Sverige  

Du har ingen skydighet att lära dig grekiska. Men om du har intresset så gör det :)Själv är jag uppvuxen i en två språkig familj (svenska är mitt andra språk om man ska vara petig) men sen när jag och min syster började med språk, utöver engelska, på mellanstadiet så blev det riktigt blandat hemma så vi kunde blanda svenska, engelska, estniska, spanska, franska, ryska, tyska och italienska haha. Så vissa meningar kunde bestå av tre olika språk ;)   Men gillar man inte soråk och inte har ett intresse så ska man inte tvinga sig. Engelska anser jag att man ska kunna! Inte på advokatnivå kanske ;) På gymnasiet i engelska visste några bimbon inte hur man uttalade vissa bokstäver. Det var piiiiiinsaaamt!Du kan ju fråga pappan varför han inte har lärt sig svenska...     

men nej.... tvåspråkig ska det stå.

The D: Jag gillar sprak och har intresse. Studerade bade Franska, Tyska och Spanska pa gymnasiet och som sagt forstar jag lite grekiska, och jag kan skriva och lasa grekiska bokstaver. Jag tycker daremot inte om att prata nar jag vet att grammatiken kommer att vara fel! Jag avskyr nar folk skrattar at mig, aven om det ar "pa skoj" eller "for att det later sa gulligt". Grekiska grammatiken ar inte jattelatt, och det blir garanterat fel ganska ofta i borjan. Sa jag skulle helst ga och lara mig pa en kurs och fa gora alla misstag i en grupp dar jag inte kanner nagon...

Anmäl dig på en sådan kurs, även om du väntar med att gå den till du har mindre stressigt på jobbet. Ett smidigt sätt att samla pluspoäng om svärfar börjar gnälla  
Men som TheD säger, du är inte skyldig att lära dig grekiska bara för att du gift dig med en grek. Att du och din man anstränger sig för att lära sig varandras språk är romantiskt och fint, men ni kan ju uppenbarligen kommunicera med varandra redan nu, så det är inget måste.  

Ja, vi har bada bott i England sedan ca 12 eller 13 ar tillbaka sa vi talar ju bada lika bra engelska som vara modersmal. Vi har ju absolut ingen sprak-barriar mellan oss alls. 

Vi kommer att lara oss varandras sprak nar vi far barn, for da ska jag prata svenska och han grekiska och da far man ju lyssna pa det dagligen. Som det ar nu pratar vi nastan aldrig vara modersmal. 

Då kan man ju undra varför de inte har lärt sig engelska eller svenska. Är det krav på att du ska lära dig deras språk, men de behöver inte lära sig ditt?

Haha, ja det kan man forstas fraga sig i sitt stilla sinne. Men de ar ju lite aldre. Och greker tycker ofta att deras kultur ar civilisationens vagga... Det ar inte sa mycket att gora at den attityden hos en 70-arig man i en chauvinistisk kultur. (Min man skulle vara den forsta att halla med om att hans kultur ar chauvinistisk, sa det ar inget illa ment om grekerna alls. Men jag star for att jag tycker det.)

Hans mamma forsvarade mig nar detta hande, sa jag har inte samma press fran henne. A andra sidan talar mamman ingen engelska alls, sa det ar nastan mer for hennes skull jag vill kunna mer grekiska. Min man satter ingen press alls, han tycker jag ska koncentrera mig pa jobbet. 

Tyvärr kommer du nog aldrig lära dig språket med perfekt gramatik och det är ingenting du kan göra något åt. Det är ovanligt att man i vuxen ålder lär sig att behärska ett nytt språk, detta eftersom man som barn använder hela hjärnan till språkinlärning men efter 12 års ålder bara använder en viss del.
(ja jag vet att det finns sånna som lär sig språk "korrekt" i vuxen ålder men det finns undantag till allt)  

alla språk jag läst innan 12 års ålder sitter väldigt bra men har läst 3 språk efter 12 års ålder och inget av dem har jag lärt mig alls lika bra...så lägg inte så mycket press på dig att lära dig språket korrekt när det inte ens säkert är möjligt,   

Det ar mojligt att du har ratt. Jag hoppas pa att kunna grammatiken och uttalet sa pass bra att jag inte later "lojlig" eller "rolig" nar jag pratar...