Svarforaldrarna fran Grekland kommer over jul och jag ar sa stressad!!!

Om jag var som du så skulle jag försökt "plugga" lite enkla grekiska fraser, sånt man använder hemma i alla fall alltså "vardagsprat" med din make.
Att bara kunna några fraser kan ju i alla fall dels dämpa din stress över att svärfadern är missnöjd, och ge dig lite mer möjlighet att prata med dom.
Bara att din make pratar grekiska hemma "skicka potatisen" och visar med kroppen vad han vill, eller översätter om du inte förstår, gör ju att du kan lära dig utan att för den delen avsätta tid för att plugga till det.

Det är ju dessutom hans föräldrar, inte dina.
Låt honom ansvara för att underhålla dom och se till att dom har det bra. Du har ditt jobb och det är viktigt att du sköter det  

Apropå språk...
(helt OT men som Plättis säger - så måste man ju våga lite)

Jag jobbar i en hotellreception och jag är duktig på Engelska (utan att skryta. Inte perfekt, jag pratar inte som en infödd liksom men jag pratar och skriver flytande), på förra hotellet fick jag alltid ta alla mail på engelska (även en del som egentligen hotellchefen skulle svara på) och på det nya så är det väl bara en tjej som är lika bra eller bättre. Detta kan bero på att jag låg över ett år före mina klasskompisar när det gällde svenska och läsning. Så jag började med Engelska när dom fortfarande tragglade med A - Apa. B - Boll osv...
På högstadiet rättade jag vår lärare i engelska om hon sa fel  
Så därför valde jag Franska som tillval i åk 7... Trodde ju att jag var duktig på språk liksom...
Tyvärr försvann vår första fröken (hon avled i cancer på sommaren mellan 7:an och 9:an) och vi fick istället min fröken från engelskan och hon blev ju då glad när hon kunde trycka ner mig och tala om att jag var värdelös och inte kunde något (hon var lärare i Engelska och Tyska, så hon kunde ju ingen Franska själv, men skolan fick inte tag i någon annan lärare)
Så min franska är vääääldigt stapplig om man säger så. Jag brukar kunna förstå skriven text någotsånär. Och på Gymnasiet brukade jag roa vår utbytesstudent från Ontario (Canada - fransktalande delen) med mina dåliga franska-försök  
Bland annat sa jag en gång "Je ne comprend pas, tu parles trop vite, repete s`il vous plait" (skratta gärna om ni kan franska, försökte skriva mer fonetiskt riktigt nu då jag inte har koll på stavningen  ) och hon skrattade gott i och med att jag i princip sa att det enda jag kunde på franska var att säga att jag inte kunde franska.

Så när det kommer fransmän till hotellet så brukar jag försöka säga (på franska) att jag tyvärr inte pratar franska, och fråga om dom kan engelska istället.
Många hör ju dock bara att jag pratar på franska och tänker inte på vad jag säger, så det kan ta ett tag innan dom uppfattat att jag säger att jag inte kan franska  

Jag skulle ju lika gärna kunna säga "Sorry I don't speak French. Do you speak English?"
Men jag vill gärna i alla fall visa att jag försöker möta dom på deras hemmaplan  

Ja eftersom vi får Engelska in med modersmjölken här (nästan) så känns det konstigt när inte alla andra människor överallt på jorden inte kan prata ens grundläggande Engelska.
Vi tar det nog förgivet här i Sverige