Utbränd/deprimerad? + Frågor till er som varit det.

När man är utbränd är det sällan bara en sak som orskar problemet. Det kan vara otroligt stressigt på jobbet, men mår man bra och är tillfreds med livet i övrigt så blir man inte utbränd. Är dock både jobbet stressigt och man är missnöjd/mår dåligt över andra saker i livet också så kan man bli utbränd.

Eftersom du säger att resten av livet är bra så tror jag inte du är utbränd. Du verkar kunna se lycka i livet i övrigt även om vantrivs på jobbet.

Följande frågor kan du fundera på själv...

Fundera på hur länge du mått så här?
Hur ofta skrattar du/känner lycka?
När du säger att livet känns meningslöst ibland, är det dagligen/veckovis/någon gång i månaden? För att känna meningslöshet ibland (någon/några ggr i veckan kan ses som normalt) gör alla, men det får inte bli en känsla som tar över alla andra känslor.
Känns mörkret övermäktigt eller bara motigt?
Har du ångestkänslor?
Vill du fly och bara gömma dig?
Finns det något på jobbet du kan göra för att trivas bättre?
Är du ute när det är ljust ute/motionerar du?

Jag tror som föregående, du kanske har en släng av vinterdepression. Att livet känns meningslöst och tungt när mörkret kommer är ganska vanligt. Det betyder inte att bekymren är för små för att tas på allvar, men bara att veta vad det beror på brukar göra känslan lättare.

Eftersom du funderar på att gå till doktorn och skriver om det här bekymrar det dig ju ganska mycket. Då ska du lyssna på den känsan och ta den på allvar.

lycka till!

Jag tycker att du ska byta jobb. Det är ett första steg där du kan se om det känns bättre. Har själv vantrivts på jobbet och känt mig väldigt nere. Jag bytte jobb när jag upptäckte att situationen på jobbet inte skulle bli bättre och kände mig som en ny människa! Man spenderar väldigt mycket tid på jobbet och då måste man trivas i alla fall någorlunda.
 
Jag har också varit deprimerad. Det var många år sedan nu, men då gick jag inte ens upp ur sängen. Jag gick inte till jobb eller skola (pluggade då) och hade stora sömnproblem. Dagliga tankar på att ta mitt liv, åt ingen mat bara godis, drack mycket alkohol och skadade mig själv på olika sätt. Det fanns INGET jag såg fram emot i mitt liv, när jag tänker tillbaka på hur jag mådde då är det bara som ett svart hål, bara mörker. Så om jag läser det du skriver tror jag inte att du är deprimerad, om jag tänker på hur jag mådde då. Dock tror jag att du ska ta din oro på allvar, att du byter jobb om du inte trivs och reflekterar över vad du mår bra av. Att du grubblar mycket kan jag känna igen mig i, som du skriver är det nog många som gör det. Jag tycker du ska gå och prata med någon så känns det säkert lättre att reda ut alla tankar.

Lycka till!