Utbränd/deprimerad? + Frågor till er som varit det.

Det är inte säkert att du är utbränd och deprimerad - men du kan vara på väg att bli det. När folk säger att man "går in i väggen" låter det som att det är något som plötsligt händer utan att man kunnat se det komma. Så uppfattar inte jag att det varit för mig. 

De signaler som du känner nu, att du är nedstämd och alltid trött, oavsett hur mycket du vilar, det kan vara tecken på både depression och utbrändhet. Att du skriver att du fortfarande kan ha trevligt och umgås med vänner och familj visar däremot på att det förmodligen inte är depression. Då drar man sig undan, tappar intresset för allt. 

Gör en liten självstudie: Sätt dig ner och blunda, tänk på din arbetsplats och din jobbsituation. Hur får det dig att må? Hjärtklappning, ont i magen, ont i huvudet eller något annat? Blir du ledsen, trött eller känner att du vill fly? Då är det jobbet som är felet. 

Jag blev utbränd när jag var 20, men fattade inte förrän flera år efteråt vad som hade hänt. Det blev för mycket när jag gjorde slut med min dåvarande sambo och slängde ut honom ur lägenheten, han terroriserade mig ganska länge efter det också. Kombinerat med att jag blev osäker på om jag hade valt rätt program på universitetet och att trycket på studierna var ganska mycket högre än jag hade varit van med sedan tidigare, då blev det för mycket. Jag sov i några veckor, klev upp för att äta mat ibland, men inte mycket mer.

Så här i efterhand är jag helt förundrad över att jag inte såg vad som var fel då, eller att ingen annan gjorde det heller. Men nu har jag lärt mig tolka signalerna, så när det blev så mycket på jobbet i höstas att jag mådde illa av att tänka på det (och hamnade hos läkare med stresshuvudvärk) förstod jag vad som var fel. Så jag hoppas att det innebär att jag kommer att kunna undvika utbrändhet i framtiden.

Viktigast är att lyssna på kroppen när den säger ifrån. Man kan bita ihop i kortare perioder, men inte för länge.