Min man tar pengar av mig

Nej, herregud, du är inte elak. Han borde växa upp och skärpa sig. Och skaffa ett extrajobb för att betala för sig. 

Dumpa pojken. han stjäl och det är inte okej.

jag tycker inte du behöver känna någon skulld. 

Han stjäl från dig. Behöver vi verkligen säga mer än så?

Och vaddå elakt att inte låna ut pengar till honom? Låna ut? Har han planer på att betala tillbaka menar du?

Att han inte har egen inkomst är hans problem, såvida ni inte har kommit överens om att du ska försörja honom och att det känns ok för dig att göra det. Annars får han ta ansvar för sin egen ekonomi! Att köpa kaffe ute är dyrt, röka likaså. Om du självmant vill bjuda honom på något då och då vore en sak, men sina onödiga småinköp får han faktiskt hitta egen finansiering för. Och han frågar inte ens, utan, som sagt, stjäl.

Jag vet inte om jag ens skulle ge honom den andra chansen att säga åt honom på skarpen att han får sluta begå brott (vilket det faktiskt är om än inte ett stort och allvarligt sådant) och ordna sin egen försörjning, och se hur han reagerar och om han ens fattar hur fel han gör. Jag misstänker att han inte ens ser problemet, och det verkar väldigt illavarslande för framtiden.

Är det din lägenhet eftersom du betalar både mat och hyra? Han verkar åka mycket snålskjuts på dig.... 

Säger som de andra - känn ingen skuld, dumpa honom.  

Ge honom en termos så kan han ta med sig kaffe istället! Och du ska inte behöva gömma din plånbok. Behöver du det så stjäl han av dig och det är straffbart! Dumpa!

Hej

Tänk själv på vad du gör. Du lånar pengar för att betala båda ert boende och mat.

Att låna för att studera är inget konstigt, men att låna för att kunna betala för någon annan är inte bra. Hade han kunnat betala för sig så hade du kanske bara behövt ta halva lånet! Du behöver ju betala av på pengar han fått av dig i boende och mat helt enkelt.

Mitt råd är att försöka få era gemensamma kostnader så jämlika som möjligt. Då har ni samma rättigheter och skyldigheter, och det känns mycket bättre!

kram

Men herregud!

Varför har han inga studielån?

Hur kan han ha sparpengar medan du -och hans föräldrar-står för alla löpande utgifter?

På vilket sätt tycker du att ni har ett förhållande där ni bidrar som vuxna jämlikar?
 
Nejdu, den pojken behöver bli vuxen och det lite raskt. En stor bit i den processen är att lära sig pengars värde och hur man hushållar med dem-det verkar tyvärr som att han inte fått vidare mycket hjälp hemifrån därvidlag och fortsätter du att behandla honom som samma barn som hans föräldrar gör, så kommer han förmodligen aldrig att se någon anledning att ändra på något. Varför skulle han? Han inser förmodligen inte hur mycket av andras pengar han med åren plockat på sig-din plånbok är ju knappast den första han hämtar påfyllning ur. 

Fatta vilken total livslögn! Ska han sitta sedan och slå sig för bröstet över att han minsann inte hade studielån och så vidare? Antingen har man sparkapital att leva på-och då ingår hyra, mat och andra vuxenutgifter i vad de ska räcka till, eller så får man arbeta, eller-som de flesta som utbildar sig-ta studielån.

Ååååh-jag får vid sådana här tillfällen vatten på min kvarn och lite mer styrka att kämpa på i min egen uppfostran av pojken som just nu mer än allt vill ha en egen dator i julklapp-som vi inte har råd med. Trots mina egna värderingar, är det ibland svårt att stå ut med begränsningarna i ekonomin, besvikelsen och otåligheten hos barnet man älskar och allt det där.
Men, att lära ut hur dyrbara  saker är, att det tar tid och kostar prioriteringar att spara ihop dem och att andras fickor inte är magiska hål man bara kan ösa ur, känns som en väldigt viktig uppgift för mig som förälder. Och jag tror att vi alla behöver hjälpas åt att på något sätt hejda lavinen som rasar fram-man kan inte göra allt, köpa allt och ta sig råd med allt-det är inte gratis, inte räntefritt och inte rimligt-man får betala förr eller senare-ofta för alltid. Och man behöver ta ansvar för sina egna kronor och ören.

Allis, tack själv! Jag behöver allt stöd jag kan få!
När man ser och hör julklappsrapporterna i mellandagarna, är det lätt att känna att man kanske borde ha köpt den där datorn ändå (det går ju så lätt att få det på avbetalning...), eftersom alla andra ungar tycks ha senaste luren, plattan, datorn, spelkonsolen...
...hallå, vaffan HÄNDE med önskelistorna? Va??? Jag menar, nog för att det på listan stod "en hest" allra överst, men man fattade ju liksom att det inte skulle stå en häst i trädgården på julafton. Nu får barn en surfplatta " som uppmuntran för att de gått ut sexan" som ett exempel som den lokala ägaren till Audiovideo berättade när vi diskuterade just den här saken.
Något har blivit allvarligt fel med oss-vad håller vi på med? Vad är det vi tror att vi lär och ger våra barn?

Jag håller helt med! Det är samma här. Fick bara det nödvändigaste, inget bara för att jag ville eller att andra hade det. Då fick jag sprar själv. Det gällde från när jag fick veckopeng, om jag ville ha en leksak i stället så fick jag spara två veckor för att ha råd (20kr/veckan), och avstå godis. Föräldrar måste våga vara föräldrar. Det är ingen annan som kommer vara det för barnen! SOm tur är har denna diskussion kommit upp nu igen, det är inget lyckat drag att curla sina barn....för varken barnen eller samhället...

men men kanske off topic! Hoppas ni kan prata om det och att ni kan jobba för att bli mer självständiga båda två!

Måste bara instämma i off topic-spåret och säga att en sak (av flera) som jag är oändligt tacksam mot min mamma för är att hon från första början lärde mig att hushålla med pengar och förstå hur det funkar. Från den första veckopengen (som räckte till en Bamsetidning och LITE godis, ELLER mer godis, ELLER något annat ickenödvändigt som jag ville ha), via gradvis överföring av pengar och ansvar, tills jag fick hela barnbidraget men inga kläder eftersom jag förväntades budgetera för det själv. Och att få längta och drömma om saker man ville ha...

Hur som helst, TS, din pojkvän måste lära sig att ta ansvar för sin egen ekonomi och att SLUTA STJÄLA.

Det kan ju vara så att han inte är medveten att du tycker det är jobbigt, har du pratat med honom? Han kanske ser det som att ni har delad ekonomi och därför inte ser något problem, han behöver ju inte nödvändigtvis vara dum utan det kan handla om ett kommunikationsfel. 

Jag tycker det vekar vara en väldigt konstig situation. Bor ni ihop?? I så fall måste ni väl haft en diskussion om hyra? Sen tycker jag att 15-20 kr per vecka är så lite pengar att jag hade skämts ihjäl av att inte kunna ge det till min pojkvän... Jag är också student men det betyder ju inte att man lever på noll kronor. Hur gör ni när ni handlar mat? Han måste väl förstå att han beöver bidra ekonomiskt? Sen att han tar pengar av dig i smyg utan att fråga låter helt sjukt. Ni måste ha en diskussion om detta snarast låter det som!