Min man tar pengar av mig
Men herregud! 
Varför har han inga studielån?
Hur kan han ha sparpengar medan du -och hans föräldrar-står för alla löpande utgifter?
På vilket sätt tycker du att ni har ett förhållande där ni bidrar som vuxna jämlikar?
Nejdu, den pojken behöver bli vuxen och det lite raskt. En stor bit i den processen är att lära sig pengars värde och hur man hushållar med dem-det verkar tyvärr som att han inte fått vidare mycket hjälp hemifrån därvidlag och fortsätter du att behandla honom som samma barn som hans föräldrar gör, så kommer han förmodligen aldrig att se någon anledning att ändra på något. Varför skulle han? Han inser förmodligen inte hur mycket av andras pengar han med åren plockat på sig-din plånbok är ju knappast den första han hämtar påfyllning ur.
Fatta vilken total livslögn! Ska han sitta sedan och slå sig för bröstet över att han minsann inte hade studielån och så vidare? Antingen har man sparkapital att leva på-och då ingår hyra, mat och andra vuxenutgifter i vad de ska räcka till, eller så får man arbeta, eller-som de flesta som utbildar sig-ta studielån.
Ååååh-jag får vid sådana här tillfällen vatten på min kvarn och lite mer styrka att kämpa på i min egen uppfostran av pojken som just nu mer än allt vill ha en egen dator i julklapp-som vi inte har råd med. Trots mina egna värderingar, är det ibland svårt att stå ut med begränsningarna i ekonomin, besvikelsen och otåligheten hos barnet man älskar och allt det där.
Men, att lära ut hur dyrbara saker är, att det tar tid och kostar prioriteringar att spara ihop dem och att andras fickor inte är magiska hål man bara kan ösa ur, känns som en väldigt viktig uppgift för mig som förälder. Och jag tror att vi alla behöver hjälpas åt att på något sätt hejda lavinen som rasar fram-man kan inte göra allt, köpa allt och ta sig råd med allt-det är inte gratis, inte räntefritt och inte rimligt-man får betala förr eller senare-ofta för alltid. Och man behöver ta ansvar för sina egna kronor och ören.