Varför detta "m2b"?

Om du har sovit dåligt och vet att du är grinig och att ditt inlägg är tjurigt, varför väntar du inte med att skriva inlägget tills du är lite gladare? Så slipper du be om ursäkt 

Nejdå, skämt å sido. Jag stör mig inte alls på uttrycket m2b, w2b eller vad man nu vill använda. På vissa ställen har jag sett BM (blivande make) användas, men det kan lätt förväxlas med barnmorska (det diskuteras ju en hel del barn på den här siten) så det kanske inte är så smidigt? Hehe.

Jag stör mig mer på felstavningar och särskrivningar  än på förkortningar av ord. "endå", "det värkar som..." och "brud klänning" får det att krypa i skinnet på mig. Men språk är en levande organism och så länge jag förstår vad som menas så har ju språket fyllt sin funktion, eller hur? Oavsett om det är svenska, engelska, franska eller internetslang...

Fast... Helt fel är det ju inte men "man" på engelska.
"I now pronounce you man and wife" är vad jag förstår fortfarande ganska vanligt på engelska bröllop, visserligen är det en ålderdomlig formulering men fel är den ju inte. 

Jag gick på källor som Kate och Williams bröllop ( 

ca 17 minuter in) samt snabba googlingar på "I now pronunce you man and wife" vilket visade på omfattande diskussioner i ämnet.

Som jag förstår det är "man and wife" ett ålderdomligt uttryck, och numera får man i många församlingar välja om man vill använda det (som är mer traditionellt) eller det nyare och mycket mer jämställda "husband and wife". Men ingetdera är fel rent språkmässigt.

Tilläggas till diskusionen kan också att på det amerikanska bröllopsforumet Weddingbee används termer som FH (future husband), FI (fiance eller future intended) eller SO (significant other). M2B verkar vara ett BT-påhitt. Men jag stör mig inte på det, och jag håller med Chicita om att det är mycket jobbigare när folk uttrycker sig konstigt och det blossar upp helt onödiga bråk på grund av att en text tolkas fel. M2B är i alla fall svårt att misstolka.

Det är lugnt, jag tar sällan allmäna reflektioner om språket som personliga förolämpningar 

Jag tror inte att det svenska språket är i fara - långt ifrån. Vi svenskar tror ofta att vi är extremt bra på engelska, men prova att t.ex. gå ut i köket och benämna alla köksverktyg på engelska. Eller prata om bröllopsplaner helt på engelska.

Däremot finns det vissa situationer där det faller sig naturligt att använda engelskan. Hela ämnesområdet som jag skrev mitt examensarbete på högskolan om kan jag t.ex mycket bättre på engelska än på svenska, eftersom i princip ingen forskning i ämnet sker i Sverige utan i Kanada, USA och Kina (jag kan det dock väldigt dåligt på kinesiska ).
Nätet är en annan plats där det passar bra med engelska. Många platser på nätet använder enbart engelska trots att de handlar om saker som utspelar sig i Sverige. På nätet vet man inte heller vilket språk den andra personen har som modersmål, och det kan därför passa bra med det gemensamma språket engelska. Att vi använder mer och mer engelska i vissa situationer i vår vardag tror jag dock inte kommer att utrota det svenska språket. Det kan möjligen göra att vi blir sämre på att stava det, men att prata det - nej, det tror jag inte.

Ha, kan du berätta det här för några vänner som inte tror mig när jag säger det? 

Absolut, svenskar är i allmänhet bra på engelska. Det beror ju till stor del på att vi ser filmer och tv-serier på originalspråket och på så sätt snappar upp mycket ord och uttryck. Och dessa ord och uttryck används sedan även i vardagligt språk, vilket jag antar är orsaken till anglifieringen av svenska språket.
Som jag har förstått det skedde samma sak på 1500-talet när tyskarna kom till Sverige och alla ville vara som de häftiga tyskarna. Och på 1700-talet när alla ville vara fransmän. Idag vill "alla" vara amerikaner... Men svenskan dog varken på grund av de tyska eller de franska influenserna, utan tvärtom tog vi till oss ord som idag låter helt vardagliga. Så länge det finns folk som är villiga att tala och skriva svenska tror jag inte att den är i fara.

Jag vet, min kinesiska är än så länge helt oduglig. Jag kan fråga vad andra heter (kan dock inte säga vad jag själv heter längre) och räkna till tio. Och skriva några enkla tecken. Det dröjer nog innan jag börjar implemetera kinesiska ord i mitt vardagsspråk i alla fall... 

Sådär lite OT ( Jag vet inte heller vad det heter på svenska, orelaterat? Utanför ämnet?) så handlade mitt examensarbete om (nu ska vi se om jag kan det på svenska) numeriska analyser av kavitation i utskovstunneln från Kinas tredje största damm. Eller, på engelska, Cavitation assessment using numerical analyses of the hydraulic spillway tunnel for the Baihetan dam.
Som tur är jobbar jag med dammar nu, så en hel del facktermer som jag ett tag bara kunde på engelska har jag nu lärt mig på svenska igen.

"Även" och "fast" tar ut varandra i meningen. Det är eg. inte korrekt att ha båda...

"Även fast jag redan hade varit där en gång" är alltså fel.
"Även om jag redan hade varit där en gång" eller
"Fast jag redan hade varit där en gång" är korrekt svenska i skriftspråk.

Däremot tycker jag att talspråk har rätt att vara lite mer löst och ledigt, och då kan jag inte sällan säga "även fast". Jag anmärker väldigt sällan på vad folk säger så länge jag förstår dem.

Jag har dock en sak, en liten småsak, som jag inte kan sluta störa mig på, och det är när folk säger "amerikanare" istället för "amerikaner". "Amerikanare" är en bil, "amerikaner" är ett folk. Gah!