Har du varit gift tidigare?

Är gift för andra gången.

Gifte mig som 18-åring inom en frireligös kyrka och det slutade riktigt illa.  Skilde oss efter ett år som gifta.

Gifte om mig som 26-åring och avhoppad från sekten.  Nu har vi snart varit gifta i tio år.   Min man har inte varit gift tidigare alls trots flertalet förlovningar o samboskap (o barn) .  

 

Jepp Jehovas Vittnen vas the shit.... 

Född och uppvuxen inom det 

Jag var döpt också så ....

det var nu 17år sedan jag lämnade , pga lite sjukdomar o andra omständigheter har jag kontakt med mina föräldrar och en handfull släktingar. (jag har även kusiner som är uteslutna)    Men på min pappas sida har jag noll kontakt. Dom bröt helt med mig när jag lämnade. 

Har en bror som är med mest på pappret och är inaktiv så att säga och han har jag också kontakt med.  

Det som sårade mig mest var att behöva lämna mina barndomsvänner, mina närmaste vänner , alla jag umgicks med dagligen.  Min bästa vän gifte om sig med min fd man dessutom...

Nu har jag dock ett stort kontaktnät och en ny familj men det svider en del fortfarande att behöva stå utanför något som är så självklart som en familj.  Men blod är inte alltid tjockare än vatten helt uppenbart.

Och det här är ju en av anledningarna till att jag aldrig återvänder.  Det sjuka i hur man behandlar folk som lämnat.

 

Ja min man var fri att gifta om sig eftersom jag valde att vara otrogen för att kunna ta mig ur äktenskapet och församlingen. Men ska man vara riktigt petig var det JAG som fri först.. för han var otrogen med henne. Alla visste om det men ingen sa något och det var mitt snedsteg utanför församlingen som var liksom startskottet för skilsmässan och därmed blev det fritt fram för honom. Så hans otrohet granskades aldrig. Han kom aldrig så långt förrän jag tog steget ur. 

Min hämd i detta var att dom blev beordrade att gifta sig annars skulle dom också bli uteslutna , för dom fortsatte ju att hänga med varandra efter skilsmässan oss emellan.  Det var det skönaste besked jag kunnat få av mina föräldrar när dom berättade att dom blev tvingad att gifta sig. Karma du vet..

Jodå en hel del bra saker har jag ju fått med mig gratis via livet inom Jv , bra studieteknik bland annat och god bibelkunskap och historiekännedom bland annat.  Tala inför folk, argumentera och diverse såna praktiska saker.  
Men också att kunna finna vänner i alla åldrar , det sociala samspelet var väldigt nyttigt att få med sig redan i bröstmjölken så att säga. 
Att få med sig en kristen uppfostran har ju också varit något positivt.  

jag har levt som anti-kristen ganska länge. Inte ateist eller tvivlare eller så utan bara levt utan gud bra länge. Nånting har jag trott på men att ta upp tankarna som ett Jv har känts fel. Så gudstron har legat latent. Inte förrän jag träffade min nuvarande man och flyttade så började jag tänka till lite i och med att jag började fira riktig jul. Vi gifte oss i kyrkan också och det kändes helt okej.  

Jag är med och sjunger i en kyrkokör och det var ju där i samarbetet mellan oss i kören och församlingens präster som gjorde att jag fick tillbaka en tro på gud. Nu äntligen kunde jag tro på en gud  jag tyckte om. Den guden jag fick lära känna nu var en mer kärleksfull gud och en vänlig gud. Han hotade inte med harmageddon eller domedagar eller fy hit och fy dit.  Jag fick svepas med av något ganska häftigt  och ju mer jag har lyssnat på gudstjänsterna ju mer har det känts rätt.  Och jag har haft turen också att få med mig engagerade präster som verkligen brinner för det dom pratar om. 

Jag blev insvept med storm i svenska kyrkan och jag kände att där vill jag stanna.  Så jag är numera döpt inom svenska kyrkan, aktiv troende och går faktiskt vuxenundervisning och ska konfirmera mig till hösten är det tänkt.  Är också engagerad i själva kyrkan då jag sitter med i kyrkofullmäktige och engagerad i svenska kyrkan i utlandet.  Så jag "jobbar" väl lite inom kyrkan också då.  Och har fantastiska människor omkring mig.  Så mycket kärlek har jag aldrig upplevt helt enkelt. Magiskt! 

Dessutom har jag upplevt och utvecklat den andliga sidan av mig själv, är intresserad av healing, har en massa skyddsänglar omkring mig och lite den biten.  Också något som är helande för mig och där jag känner att jag hittat MIG.

 

Mina barn är alla födda utanför Jv som väl är.  Min älsta son är 16 år och har väl följt med mina föräldrar ibland på möten och sammankomster men han har idag sagt helt ifrån att fortsätta följa med.  Han vill inte. Och det respekteras tack och lov.

Jag uppfostrar dom givetvis som goda människor men jag lägger mig inte i vad dom tror på eller vill tro senare i livet. Det får dom välja fritt när dom är gamla nog att ha en åsikt om saken.

Inget av mina barn är döpta ,, det har inte känts okej för mig och det är något dom får avgöra själva om dom blir intresserad av att konfirmera sig en dag.

Minsta sonen på 5 år följer med mig ibland när jag sjunger i kyrkan men han är mest intresserad av kyrkans lekrum och allt folk som sitter o gullar med honom medan jag sjunger  och det har jag inget emot.   Han har lindat sig kring min körledares lillfinger också så.  (körledaren har 5 egna barn)  

Diskussioner om Gud är väl inget vi har hemma vid köksbordet direkt det är mer min egen tro men jag försöker föra in vissa bitar i vardagen så gott det går.  Min man är inte troende och har svårt att hänga med i det jag pratar om men han ser ju att jag mår bra och känner glädje och jag är ju uppskattad inom kyrkan och det är ju folk han känner sedan barnsben så han vet ju att det inte är en massa humbug.