Min systers man (mycket långt!)

Håller med alla andra, det här är uppenbart fejk. Någon som aspirerar på att bli författare, månne?

Om vi leker att detta vore sant, så har jag några tankar:
- vilken syster åker inte på sitt syskons bröllop över en helg? Ok, du skriver att du hade för mycket på jobbet just då, men däremot har du tid att vara åtminstone 2 månader i Australien... Nej, icke trovärdigt
- vem tänker ens på om ens syskon är attraktiva? För mig är syskons partners/min partners syskon "off limits" så jag tänker inte ens på om de ser bra ut eller ej.
- man KAN STYRA SINA KÄNSLOR. Man hamnar inte i säng med sin systers man. Om han ger såna inviter, då säger man "nej tack" och så lägger man sig i sin egen säng.

Jag tycker det här är en historia som är som hämtad ur "Mitt livs novell" och är inte det minsta trovärdig. Vilken 14-åring går väl på bio och restaurang på Alla hjärtans dag? Ok, McDonalds, Max eller Burger King är också restauranger, men ändå... (syftar nu på historien som utspelade sig i åttonde klass).

Om allt ändå - mot förmodan - är sant tycker jag att TS ska söka hjälp hos psykolog, uppenbart finns det en hel del hang ups om syskonens förträfflighet, hur "synd det är om TS som alltid varit den fula ankungen osv". Hitta en egen karl och håll dig borta från din systers man. Håll tummarna för att ingen i er familj får nys om det, för då får ni nog båda hett om öronen...

Anonym (Nejdu)

Äldre 14 Feb 12:31

#26

Dina inlägg är för långa för att det ska vara vettigt att citera dem, så jag skippar det.

Jag trampade visst på en öm tå, men jag är snäll idag så jag bryr mig inte om dina personangrepp på mig. Jag kritiserade din texts trovärdighet, inte dig personligen.

De flesta 13-14-åringar jag känner är lite försagda, och jag har faktiskt aldrig sett några barn i den åldern ensamma på restauranger, oavsett prisklass. Men om det är vanligt i din bekantskapskrets så är det säkert så.
Däremot tycker jag det är konstigt att i detalj redogöra för något som inträffade i åttonde klass om man är vuxen och har lagt det bakom sig.

Mina ev syskons utseenden och beeteende tänker jag inte kommentera.

Jag skrev att du borde uppsöka psykolog för att du är osunt fixerad vid att dina syskon är sååå snygga och såå framgångsrika och alla bara har hackat på dig hela ditt liv. Detta upptar tydligen mycket av din energi, eftersom du skriver evighetslånga inlägg på ett forum om det. Om du inte brydde dig, skulle du inte skriva om det. Du skulle inte ens tänka på det, eftersom du då är/Var en mogen person som är trygg i sig själv och som har god självkänsla.

Jag tycker inte att det är skamligt att gå till psykolog och därför föreslog jag det i all välmening. Precis som jag skulle ha föreslagit att du ska gå till läkare om du skrivit att du brutit benet. Väljer du att ta detta som en förolämpning får det stå för dig. Tyvärr är det många som har fördomar mot psykologer och personlig utveckling. Terapi hjälper väldigt många människor, och man kan lära sig sundare reaktionssätt och tankesätt om man hittar en vettig terapeut.

Om jag var i dina skor skulle jag oroa mig mest för vad familjen ska säga när de får veta att du haft ihop det med din systers äkta man. Flera gånger dessutom, som det verkade. Tror du att din syster, dina bröder och dina föräldrar kommer att ta emot det budskapet med stor glädje?

Tänkte du aldrig på vad konsekvensen av en sexuell relation med din svåger skulle få för konsekvenser för dina relationer med familjen?

Anonym (Nejdu)

Äldre 14 Feb 17:41

#29

Anonym (Systern) skrev 2014-02-14 15:39:53 följande:

Det är du och dina kompisar här som rackar ner på mig som verkar behöva psykologhjälp, ni sitter och läser inlägg och letar febrilt efter "bevis" på att de är påhittade och tycker att ni finner det för att jag skrivit för detaljerat om en sak... Helt sjukt.

/.../

Ja, jag skrev långa inlägg. Vad ska man säga om en person som läser dessa långa inlägg men inte förstår vad som står i dem utan hittar på egna saker? Dålig läsförståelse eller bara ren och skär illvilja? Eller en blandning, kanske?

Vem har pratat om att det är skamligt att gå till psykolog nu då? Det tycker inte jag heller att det är. Men att säga till en människa man inte känner eller vet ett dugg om att hon ska gå till en psykolog är oförskämt! Särskilt när man som du inte ens läst inläggen ordentligt utan sitter och hittar på ett eget innehåll. Ditt "välvilliga tips" om psykologhjälp kan jag inte ta på allvar eftersom du grundar det på saker jag inte ens har skrivit utan som du har fabulerat ihop. Det skulle ses som osunt av ganska många.

Vad menar du med när familjen får veta, vem skulle berätta det för dem? Andrew lär knappast göra det och min syster vet inget. Får hon veta lär hon knappast tala om det för dem, hon gjorde exakt samma sak mot mig förut så hon har inte så mycket att beklaga sig över. Enda skillnaden är att hon gjorde det flera gånger.

Du är kanske inte rätt person att säga "buhuu ni är alla så elaka" när du skriver inlägg som det ovan citerade. Jag har inte kritiserat dig som person, däremot har jag kritiserat dina alster här i tråden och ditt agerande (att ha en sexuell relation med sin svåger). Tydligen var kritiken för mycket för dig, vilket jag beklagar.

Jag har svårt att se varför det är så oerhört fräckt att säga till en främmande person som fläker ut hela sitt liv på internet att hen ska gå till psykolog och få hjälp att reda ut sina tankar. Att gå till psykolog är inte det samma som att vara psykiskt sjuk.

Jag tar illa upp över att du kastar ord som "sinnessjukt" kring dig - en mogen vuxen kallar inte andra för sinnessjuka för att de blir upprörda. Kul för folk som kanske har psykologisk problematik att du späder på fördomarna om att man måste vara knäpp för att gå i terapi.

Eftersom jag konstaterat att din diskussionsteknik lämnar en hel del att önska, och du verkar väldigt lättkränkt, så tackar jag för mig och lämnar tråden. Jag önskar dig all lycka med Andrew/Craig/vad han nu heter.

Min systers man (mycket långt!)

INNEHÅLL