För livet eller tills du tröttnar?

Den man jag idag planerar giftermål och en framtid med var den jag vände mig till efter att jag kommit ur ett förhållande med en man som misshandlade mig fysiskt och psykiskt. Inte så att jag kastade mig i hans armar direkt, utan han fanns där som en vän och sedan växte det till att bli något mer än bara vänskap. Vi har redan delat nöd och lust under alla våra år tillsammans, så ett giftermål innebär inget nytt. Allt det andra har vi redan lovat inför varandra, nu gör vi det inför våra familjer och våra vänner. 

Jag vet inte om jag kommer vara med samma man i resten av livet, men oavsett vilket så kommer jag alltid att älska honom på ett sätt som jag inte kan älska någon annan. Han har torkat mina tårar och hjälpt mig hitta min egen röst igen. 

Istället för att ha ångest över om det kommer hålla hela livet fokuserar vi på att vara lyckliga nu, och på att fortsätta bygga en stabil grund för vår framtid. Jag kommer aldrig ångra att jag gifter mig med en man som får mig att skratta varje dag, som jag kan gråta med och som alltid finns där. 

-----

Ni som säger att ni skulle gå om han började misshandla er - det är inget som händer plötsligt. Det växer fram, små steg i taget. Utan att man märker det befinner man sig i en värld som består av bara honom - din familj och dina vänner är borta eftersom du skjutit bort dem. De som varnat dig för att fortsätta i ett förhållande med honom, och du ignorerade dem. För ni älskar ju varandra. Då har man ingen att vända sig till. Åtminstone känns det så.

Jag har aldrig varit så ensam som efter jag gjorde slut med min före detta, innan jag hittade tillbaka till familj och en del vänner.