"Längtar efter att få bära ringen" - ser hemskt illa ut!

När jag ser någon som skriver så i en tråd som handlar om ringar så skulle jag aldrig fundera i de banor som du gör, alltså att någon skulle mena att ringen är det vikigaste... För mig är det så självklart att man gifter sig av stark kärlek och att man som vuxen människa tar ett välgrundat beslut om att man vill leva sitt liv tillsammans med sin man. Jag kan inte se hur det "ser hemskt illa ut" att längta efter att få bära sin ring.

Kan det vara så att det är något i dig själv som gör att du tolkar det så? Eftersom ditt första äktenskap inte höll så projicerar du kanske det lite? 

Du skriver "Jag hade en stor diamant (en bra bit över 1 carat) när jag gifte mig ("ärvde" min svärmors ring, hade aldrig valt en sådan själv). Inte höll äktenskapet för det!"

Fast du menar väl inte på allvar att du tror att kvinnorna i trådarna tror att äktenskapet ska hålla på grund av ringen?  För då tolkar du ju verkligen in något som absolut inte står? 

Hade jag varit du så hade jag nog funderat på varför jag känner som jag gör kring det här.  

CoG: Jag förstår bara inte logiken i att man skulle älska sin man mindre bara för att man älskar sin ring? Det är ju inte som att ringen snor från kärlekskontot som man har till sin man, ringen är ju en materiell sak så jag förstår liksom inte ens tankesättet? Det går ju inte att jämföra...

Är det som att om man prioriterar en fin ring så har man indirekt visat att man gifter sig av platoniska skäl och inte så mycket av kärlek? Det är ju en helt labil tanke... 

Chicita: var har hon skrivit att hon ändrar åsikt? Läste igenom hennes inlägg igen och nej, hon är faktiskt inte speciellt trevlig. Jag är jätteledsen men jag kan inte tycka det... Vid ett tillfälle tilltalar hon en medlem med "gumman" vilket är en väldigt välkänd härskarteknik.