"Längtar efter att få bära ringen" - ser hemskt illa ut!

För mig är det, precis som Marione skriver, så självklart att jag älskar min man (vi gifte ju oss!) att jag inte känner att jag måste förklara vår kärlek i tid och otid. Ska jag vara ärlig så hade jag nog fått vibbar av att personen försökte övertyga sig själv om hen drog upp det i diskussioner där det inte är helt relevant.. 

Jag längtade något otroligt efter att få ta på mig ringen och jag är nog en av dom här på BT som skrivit det i ringtråden. För mig är ringen den största symbolen för äktenskapet. Jag längtade efter att få bära ringen = jag längtae efter att få vara gift. Inte speifikt "att gifta mig", själva bröllopet (även om jag så klart ska erkänna att jag längtade efer det också - efter att få fira vår kärlek med alla vi gillar! ) utan att faktiskt få vara gift med mannen jag älskar.

Både jag och mannen prioriterade ringarna högt. Dels för att vi gillar smycken och dom är ju dessutom en väldigt fysisk symbol som alltid är med oss, så vi lade ner en hel del tid på att hitta ringar som vi verkligen gillade och trivdes med. Min man designade t.o.m en helt egen, så då är det ju klart att man ser fram emot att ta på sig dom. Han såg fram emot det lika mycket som mig i alla fall, men det betyder inte att kärleken för varandra inte är det viktigaste :) 

Jag tror det ställer till det lite att man själv lägger in egna värderingar och tolkningar av ord. 

Vissa personer skulle ju tex aldrig säga att dom älskar något materiellt, det är reserveat för levande varelser.
Själv så har jag en hatar/älskar-skala både när det gäller materiella saker och personer. Det är däremot två helt olika skalor som inte går att jämföra eller är beroende av varandra. Jag älskar min man och jag älskar min ring, men "älskar"  har inte samma innebörd eller "styrka" av känsla i de båda fallen. Kanske lite luddig beskrivning, men jag skyller på att det börjar bli lite sent. Hur som helst så kan jag absolut förstå att det låter märkligt att säga att jag älskar min ring till en person som inte tänker på det sättet. 

Det är nog där det ofta går snett när man diskuterar, man kanske egentligen inte är helt oeninga, utan ord och uttryck har helt olika innebörd för olika människor, baserat på ens egna upplevelser och erfarenheter. (det är i alla fall största boven när jag och mannen bråkar..)