"Längtar efter att få bära ringen" - ser hemskt illa ut!
Jag kan hålla med flera andra här att tonen i den här tråden stundtals kan vara lite nedlåtande.
Jag förstår var du kommer ifrån TS, även om jag inte delar din åsikt. Naturligtvis har alla rätt till sin åsikt, men nackdelen med internet är att alla inlägg färgas av den som läser inlägget, TS skrev säkerligen flera av sina inlägg med en sorts ton "in mind", medan den som läser inlägget läser det med en helt annan ton, vilket färgar hela inlägget i dennes ögon, hoppas ni förstår hur jag menar, inser att det låter lite luddigt :p
Jag tycker inte jag behöver analysera mina känslor så djupt, så märkliga är mina funderingar inte ändå. Visst kan det handla om att jag tänker öite på mitt första äktenskap som inte höll, men det påverkar inte på något dåligt sätt tycker jag. Jag har en erfarenhet som många inte har, och som 47-åring tänker jag kanske lite annorlunda än en 23-åring. Visst ansåg jag mig vara väldigt mogen och klok när jag var 23, men nu 24 år senare inser jag att jag verkligen inte var det. Egentligen borde nog "minimiåldern" för att få ingå äktenskap vara betydligt högre än 18 så man vet vad man ger sig in på, tar det seriöst osv. Jag säger inte att alla 18-åringar är omogna, men med tanke på att hjärnan inte är färdigutvecklad förrän vid 25 års ålder säger det sig själv att 18 är åt helsike för ungt för sådana saker som äktenskap.
Jag tänker t.ex på det här citatet, jag förstår hur du TS menar, men om man då som t.ex 24-åring och blivande brud läser det här citatet blir det lätt att "hjärnan är inte färdigutvecklad förrens vid 25 års ålder så är man 24 är man inte mogen att gifta sig", eftersom vi människor har väldigt lätt för att tolka saker på ett sätt som innebär att det är något negativt mot oss personligen. Jag tror det är därför stämningen i tråden är lite sisådär...Så jag tycker att nästa gång ni läser ett inlägg och blir förolämpade, ta ett djupt andetag, läs igen om försök se hur personen som skrev menade. Detta gäller alla här inne, och egentligen alla på internet i stort, även jag själv :p
I alla fall, jag själv hör verkligen till dom som har längtat/längtar efter att få bära min ring. Jag har en vanlig slät förlovningsring utan diamanter, för mig är själva utseendet på ringen mindre viktigt, det viktiga är själva ringen som en symbol för vårt förhållande och vår kärlek, och att vi har tagit steget från "vanligt förhållande" till Förlovade och sedan till äkta makar. Men det är ett smycke man ska bära varje dag i resten av sitt liv, om man då tycker det är väldigt snyggt med stora stenar måste man få vara alldeles överlycklig över sin fina ring och längta efter den också, för alla är vi olika och har olika smak. Jag är alldeles för klumpig för att kunna ha en stor sten, fastnar i saker och slår emot grejer titt som tätt, men jag tycker det finns många snygga ringar där ute!