Det verkar ha blivit mycket prat om åldersfrågan vid giftemål i den här tråden nu. Jag är 22år & gifter mig i sommar med min fästman som är lika gammal. Vi har vart tillsammans i snart 6 år. Trots att vi är unga så har vi fått genomgå en hel del tragiska händelser tillsammans som har resulterat i att vi inte har någon kontakt med min sida av släkten alls. Jag har fått hjälp & stöd att genomgå en anmälan, jag har dessutom råkat ut för tråkigheter av en av hans närmaste vänner (vill inte gå in på det, men sexuellt ofedande) samt att jag flyttade hem till min fästman när han fortfarande bodde hos sin pappa för det var som det var hos mig. Men det har inte heller vart lätt då hans pappa är periodare med svängit humör. Men efter mycket om & men så lyckades vi få tag i en egen lägenhet. Alltid leva på gränsen att klara oss eftersom vi båda endast hade aktivetetsstödet att leva på. Hans mamma har dessutom fått bo hos oss i 2 månader pga omständigheter & det var inte heller lätt när alla sov i samma rum & hon hade semester! Sedan dess har vi kommit långt. Nu har min fästman jobb, jag ska plugga (jobbar lite), vi har ny lägenhet & livet börjar gå åt rätt håll.
Med det sagt menar jag att trots vi är unga så har vi genomgått en hel del hinder som folk annars inte tänker på. Utan min fästman hade jag nog fortfarande suttit fast i skiten "hemma" hos min familj.
Jag känner mig redo att gifta mig med mannen i mitt liv i sommar & jag är lycklig över att få bära min drömring & ha ett sagovacket bröllop!
All lycka till alla blivande fruar (& redan gifta) oavsett ålder & ring :)
