Jag vet att han har varit otrogen...

Emem: Oavsett om du är så arg och besviken på honom att du inte vet vad du ska göra, fastna inte i dejtingside-träsket. Jag tror att du är medlem där för att få den bekräftelse du inte får från din sambo. För många år sedan gjorde jag samma sak (vi gjorde slut kort därefter). Det kanske hjälper för stunden, men det är inte det man behöver i det långa loppet. 

Med hjälp av lite huvudräkning fick jag fram att din sambo är 23, och även om hans beteende inte ska ursäktas så förstår jag hans beteende. Samma för dig, att ni varit tillsammans från du var 19 till 26 (om jag räknat rätt, huvudräkning är inte min starka sida) kan göra att det blir kris i förhållandet när man inte vet vem man själv är utan den andra. Att han tar ut det genom att vara otrogen är däremot inte okej.

Desperata kanske inte är rätt uttryck, jag skulle beskriva det med helt andra ord efter mina erfarenheter under min korta tid på dejtingsidor... Gubbar äldre än min pappa skrev snuskiga meddelanden och jag blev erbjuden både det ena och det andra. Usch. 

Det kan nog vara en bra idé att spara diskussionen till ni träffar er terapeut, då har ni båda tid på er att tänka igenom vad ni vill och känner. 

Huruvida du ska sätta hårt mot hårt som någon skrev i tråden vet jag inte om det är en bra idé. Åtminstone skulle inte jag ha kunnat göra det. Det är viktigt att känna vad som är okej för dig, vad du kan acceptera, men om du känner att du kan förlåta honom och ni kan gå vidare efter den här fnurran på tråden så är det inget fel med det. Jag och min sambo har under våra fem år ihop rykt ihop så illa att jag flera gånger varit övertygad om att det skulle innebära slutet. Men istället har vi lyckats lappa ihop förhållandet och kunnat bygga vidare på en starkare relation där vi båda vet var vi har den andra.

Men man ska inte acceptera att bli överkörd och illa behandlad. Då ska man sätta ner foten och säga ifrån. 

I början av alla förhållanden så finns det ju ingen annan än den andra parten. Det är gulligull och jättefint. Sedan hittar man saker man stör sig på och så är man tillbaka i att befinna sig i ett förhållande där allt känns gammalt och tråkigt. 

Under mitt förra förhållande pratade jag mycket med andra killar, lite flirtande men inget seriöst. Det kändes makalöst fantastiskt att få den uppmärksamhet som min sambo aldrig gav mig. Nu slutade det med att jag bad honom flytta ut och började träffa en kompis som jag blev superkär i efter ett tag. Han ger mig fortfarande all den uppmärksamhet jag önskar mig, men jag har under våra fem år tillsammans lärt mig att jag inte bara behöver hans uppmärksamhet. Nu kan jag ge mig själv den uppmärksamhet och kärlek som jag varit svältfödd på tidigare. Det låter lite galet när man läser det, men jag hoppas du förstår  

Precis som Innuendo skriver så är det allra viktigaste att hitta dig själv. Jag ska inte vara alldeles för predikande eftersom jag blev tillsammans med min sambo mindre än ett halvår efter att jag lämnade mitt ex, men det har tagit de senaste fem åren att hitta mig själv ändå. Nu skulle jag kunna leva ensam, men är glad att jag får dela min vardag med en person som uppskattar mig och ger mig uppmärksamhet och kärlek varje dag. Vi har valt att leva tillsammans, men är två enskilda individer med egna intressen och egna vänner. Och det är precis så vi vill ha det!