Vän arg för att vi valde bort vid bröllop

Nu förstår jag inte riktigt vad du menar.
Kyrkan är stor nog för alla alltså, men ni vill inte ha tärnor för att dom inte får plats på middagen efteråt?
Eller?

Om det är så som jag uppfattade det så kan ni ändå ha tärnor och marskalker om ni vill, men att dom helt enkelt inte kan följa med på middagen efteråt ändå.
Annars kan ni ge andra hedersuppdrag, som värd / värdinna i kyrkan som visar gästerna till sina platser och eventuellt delar ut programblad.
Din väninna som ville vara tärna kanske kan vara den som sitter på första bänken och tar emot buketten när ni ska växla ringar osv...
Det finns andra uppdrag om man vill involvera folk man tycker om.
Men som sagt - finns platsen i kyrkan och du vill ha tärnor så ha det. Var bara noga med att det är enbart förberedelser och under vigseln + fikat som dom kan vara med på. 

Bara så att jag vet om jag uppfattat det rätt.

Ni hade först tänkt åka iväg och gifta er på tu man hand? Och då blev din vänninga arg över det. Sedan ville din blivande ha med familjen och då valde ni att stanna hemma och gifta er? Då ville vänninan vara tärna och du funderade på det, men ni beslöt att ni inte skulle något brudfölje och inte bjuda in några vänner alls. Sedan ändrade ni er till att alla som vill är välkomna till kyrkan under vigseln och ett litet fika efteråt vid kyrkan? Men det duger inte heller för din vännina, som av någon anledning trott att hon ska få vara tärna.

Har du någon gång sagt att hon ska få vara tärna? Det låter ju märkligt att hon tror det, om du aldrig nämnt det. Att du/ni funderade på brudfölje efter, som jag förstått det, påtryckningar av henne är ju inte riktigt samma sak.

Hon borde definitivt respektera erat val av bröllop och brudfölje behöver man absolut inte ha om man inte vill. Jag kan till viss del förstå en liten besvikelse om en god vän åker bort och gifter sig, då det är sådant som många vill vara med och se och fira. Men ni har ju ändrat om hela bröllopet och öppnat upp det så vännerna kan vara med. Vad finns det då att anmärka på eller bli arg över?

Om du inte gett henne väldigt falska förhoppningar, genom att tex fråga henne om hon vill vara tärna och sedan tagit tillbaka det utan direkt anledning, så tycker jag inte att du gjort något fel alls.

Alltså jag ville inte ha tärnor alls själv. Just eftersom jag inte kan tänka mig att ha tärnor som sedan inte får följa med på festen. Det är ett enkelt bröllop och jag ville inte ha flera tärnor då jag inte vill välja mellan väninnorna och inte vill ha flera.

Ni ska ha en fest efteråt alltså? Med bara era närmsta familjer? Men fika med alla efter vigseln? Så det är alltså vigsel, med familjer och vänner, fika med familjer och vänner och sedan middag och fest med bara familjerna, utan vännerna?

Du behöver egentligen inte ge någon anledning till att inte ha någon tärna. Vill du inte, så vill du inte. Det finns många som inte har något brudfölje.

Du har förstår det hela nästan rätt förutom att det aldrig varit tal om att bjuda några vänner. Hon uttryckte genast att hon blev besviken om hon inte får vara med och hon inledde tärndiskussion så jag kände mig pressad. Felet jag gjorde var nog att vi bollade om olika tänkbara upplägg kring tärna eller ej men jag var hela tiden tydlig med att inget var bestämt och att jag inte kan tänka mig att en vän är tärna om resten inte är bjudna. Vi skickar alltså ingen inbjudan till vigseln utan ska meddela att de som vill är välkomna till kyrkan om de vill. Vi vill inte "bjuda in" när folk inte får komma på festen. Vi har inte förrän nu alltså tänkt klart, bestämt oss och presenterat ett färdigt upplägg. Och ha tärna som inte följer med sedan blir helt fel för mig.

Tack för svar. Ja vi ska ha vigsel med fika för alla som vill och sedan familjemiddag/fest där vi står för mat och boende för alla hela helgen. Det var inte mitt initiativ att börja diskutera tärnor mm. Jag vill bara gifta mig i kort enkel klänning utan ståhej eftersom vi är äldre, har varit gift förut och har fyra barn. Man måste väl få bestämma själv? Hon är ledsen över att jag inte vill ha henne där nära mig

Men jag uppfattade det som att ni öppnat upp vigseln och fikat efteråt vid kyrkan för alla, även vänner? Det är där jag fått för mig att ni valt att låta vännerna närvara. Inte i övrigt, inte tidigare. Som du skriver, så har jag fått uppfattningen om att det är något ni kommit fram till i efterhand.

Men det är bara familjen på festen då?

Vi valde visserligen att bjuda in vänner på middagen och festen, men bara dom närmsta vännerna. Resten av vännerna (mer bekanta kanske man säger), arbetskamrater, vännernas föräldrar, våra föräldrars grannar, mer avlägsna släktingar så som tremänningar, mormors kusin osv fick inbjudan via facebook om att vid vigseln är alla välkomna. Kyrkinbjudan. Ni kanske skulle kunna skicka ut något likande, via facebook, mejl, sms osv, med ett tillägg om fika efteråt också.

Vet din vännina om att ni valt att bjuda in även vänner till vigsel och fika?

Får jag fråga hur det känns att ha gått från att åka iväg och gifta sig på tu man hand till att ha vigsel inför alla? Det är ju ganska stort gap däremellan tänker jag.

Och även om man vill ha kort klänning, har varit gift tidigare, är äldre och har barn, så har man rätt att få ha det bröllop man själv vill. Stort eller litet :)

Nej om du inte vill ha några tärnor så ska du inte ha det. 
Jag blev inte säker på vad du menade med ditt första inlägg bara.

Sätt dig ner med henne och förklara situationen öga mot öga (bor ni för långt ifrån varandra så är telefon det näst bästa, men inte sms eller mail för så mycket kan feltolkas när man inte hör tonfall)  
Hon är säkert bara sårad för att hon inte förstår.
I hennes ögon så tar du nog avstånd från henne.

Som sagt, du kan be henne finnas där för dig i alla fall på något sätt, förklara att hon är viktig för dig, men att det inte finns plats för alla på stället ni ska till sen.
Har du en bukett så kan du ju be henne hålla den under ringväxlingen (Aniara4 hade så om jag inte minns fel - inga tärnor, men en person som tog hennes bukett när det var dags, och som lämnade tillbaka den sen när cermonin var över).
Har du ingen bukett så förklarar du ju bara varför hon är viktig för dig och varför du vill ha henne där under vigseln.
Ärlig - men vänlig.
Det vinner man ofta mycket på  

Jo det stämmer att vi öppnat upp för det nu men ingen av vännerna har ens vetat om att vi tänkt gifta oss. Jag berättade för väninnan att vi tänkte gifta oss och att jag helst ville resa bort. Bara hon har hört mina tankar men jag upplevde att hon ville att jag skulle göra som hon ville och jag blev så påverkad att det inte kändes bra för mig till slut..

Jag tycker faktiskt att du inte ska bekymra dig så mycket för vad din väninna tycker och känner. Okej, hon är besviken, men på VAD? Att HON inte får "synas" när DU gifter dig?

Förklara för henne att ni primärt ville åka iväg och gifta er i hemlighet, men eftersom många sagt att de vill se er vigas har ni nu ändrat er och istället erbjuder vigsel+fika till vänner och familj. Jag tycker inte det är det minsta konstigt att bara bjuda familjen på middag/fest - min kusin hade samma upplägg som ni när hon gifte sig. Alla vänner och släktingar var bjudna till kyrkan och tårta och kaffe efteråt, sen åkte vi "närmast sörjande" iväg med brudparet på middag.

Många har inget brudfölje alls, och jag tycker inte man ska förutsätta att folk vill ha det faktiskt. Alla har ju inte brudfölje heller, det är ju upp till var och en hur man vill ha dagen.

Sätt dig ner med din fästman och prata igenom hur NI vill ha det, och så kör ni på det! Om det är en dag man får tänka på sig själv så är det ens bröllopsdag! (Givetvis ska man ju inte köra över folk/såra människor för det, men TS verkar inte vara en sån person). Det som känns rätt brukar vara rätt lösning, även om det innebär besvikelse från vissa håll.

Om ni är fundersamma på om det är fler som har åsikter och undringar kan ni ju slänga iväg ett mail där ni kortfattat (kort, tydligt och vänligt) gör klart för alla vad det är som gäller och att ingen ska känna sig utanför.

#8: det var min sambo som så gärna ville ha med familjen. Då tyckte jag att det kändes bra också. Sedan ville ju väninnan vara med och då tänkte vi att de som vill kan få komma till kyrkan eftersom vi nu inte ska till något exotiskt ställe för att vigas. Jag vill hellre lägga pengarna på en resa framför att ha ett stort bröllop och jag gillar inte att stå i centrum på det sättet. Jag känner mig trots det nöjd med upplägget som är nu men tycker att det är tråkigt att min väninna är arg/ledsen/besviken på mig.. Men det går över. Försökte ringa henne idag men hon verkar inte vilja prata med mig.

Tack kalaspinglan och övriga

Nu är jag lite hypotetisk i mitt resonemang eftersom jag och min sambo har lagt planeringen på is tills vidare, men jag kan bara inte hålla mig borta från BT  

Jag vill inte ha några tärnor. Punkt. Det känns som att det blir rörigt och stökigt då vi har sagt att vi ska ha familjerna och vännerna med på vigseln (fortfarande 70 gäster, men vi har stora familjer). Min ena syster hade ställt in sig på att vara tärna trots att jag inte bett henne vara det, dock har hon följt med och tittat på klänningar tillsammans med min kusin. Jag tror att hon blev lite upprörd när jag satte ner foten och sa att jag inte ville ha några tärnor, men samtidigt har jag ju inte valt bort henne och tagit någon annan som tärna istället. Det är ju samma för dig, det är ju inte att du väljer någon annan över henne, du vill inte ha någon tärna alls. 

Min sambo å andra sidan har lovat åt höger och vänster att hans ena bror och hans bästa vänner ska vara best man. Jag kommer inte lägga mig i det, utan det är hans problem när det kommer till kritan  

Nu tycker jag du gör såhär: om din väninna inte vill prata med dig, skriv ett vänligt mail där du förklarar att hon betyder väldigt mycket för dig, men att du och din fästman TILLSAMMANS bestämt att ni inte vill ha brudfölje. Skriv att du inte vill att hon ska vara ledsen och besviken och att du gärna träffas och pratar ut om det här.

Sen försöker du släppa de tankarna, t.ex. genom att upprepa mantrat "det blir bäst såhär" i typ 5-10 minuter (man kan faktiskt påverka sitt eget humör och sina tankar genom positiva mantror). Efter att du intalat dig det där en stund tycker jag du ska tänka på allt ROLIGT ni står inför. Låt inte besvikelser och andra negativa känslor göra dig deppig, "tvinga" dig själv att planera och glädjas över bröllopet och bröllopsresan.

Du kan inte ta ansvar för andra vuxnas känslor. Du kan bara ta hand om dig själv och hur du själv mår. Man kan aldrig göra alla nöjda - då glömmer man bara sig själv. Om någon är besviken på er lösning är det tråkigt, men du och din man ska vara nöjda med ert bröllop resten av era liv. Tänk på det när tvivlen kommer smygande.

För att avsluta diskussionen ska jag säga att jag har försökt ringa men hon vill inte prata. Vi har en lång historia med mycket historik och jag förstår att vi är extremt olika dessutom. Hon skickade ett sms idag att hon vill vara ifred för att hon inte orkar mer. Jag ringde då och lämnade ett långt meddelande om att det aldig handlat om att jag valt bort henne eller inte känner för henne som vän. Jag är ärligt talat orolig för henne, att hon inte mår så bra själv. Jag vet att hon inte är lycklig och det förtjänar hon ju också. Men jag och andra vänner kan inte kompensera för det. Jag sa att jag respekterar att hon vill vara ifred om det är hennes val men att det då ska vara på rätta grunder, alltså för att hon inte vill vara min vän, inte för att hon tror att jag inte tycker om henne eller bryr mig om henne eller skulle tycka att hon inte är viktig. För det är hon. Men just den dagen är det viktigare att jag och min blivande får en lugn familjesammankomst så som vi vill ha det.

Tack, alla för svar.