Ens förnamn säger fortfarande väldigt mycket om var man kommer från. Där jag växte upp hade vi dubbelnamn eller ett gårdsnamn före förnamnet. Inte under några omständigheter skulle en pojke heta något som slutade med -y eller -ie.
I min sons skola dräller det av fantasifulla namn, ibland på gränsen till lite väl påhittiga. Det är waldorf i ett nötskal :). I kyrkans kör heter barnen Nils, Viktor, Olof, Carl. De barnen bor inte med superekoföräldrar som är veganer och frilansjournalister eller skriver evighetsavhandlingar *s*.
Förnamn ska funka tillsammans med efternamn och vara lika bra på ett litet barn som en vuxen person. Huruvida det passar ihop med syskons namn eller inte tycker jag personligen är helt ointressant. Vi väljer ofta namn från mor- och farföräldrgenerationen läste jag en gång, föräldragenerationen ligger för nära och är ofta förknippad med auktoriteter.
Min pojke skulle ha blivit en Hanna Linn eftersom jag var så bensäker på att det skulle komma en tös haha. Andra fina namn tycker jag är Solvei, Elin, Elsa, Laura, Agnes, Fredrika, Ida, Helen,Adela, Rebecka, Hedvig, - fast det är mest för att jag förknippar demmed riktigt coola kvinnor som gjort avtryck :).
Wilhelmina (Vilhelmina) och Dorotea är ortsnamn och eftersom vi bor i Västerbotten, så blir det lite för nära :P
Malin heter min syster och det är fint, men vill inte att lillasyster ska heta lika som moster. Vi har övervägt det som andranamn dock :) Och varken Teodora eller Fredrika är något vi tycker om, då är Teddy och Freddy bättre ;) haha
"Astrid"-namn som jag tycker om är:
Lovis, passar dock inte.
Ylva-Li, för modernt med "Li"-namn.
Kajsa, synd på katten.
Ella, upptaget.
Greta, upptaget.
Majken, maken tycker inte alls om.
Anna-Stina, för långt, tycker inte om namnen separat.
Märit, för sorglig berättelse.
Kom nu att tänka på et ttill namn Flavia
Hur skulle det vara med något av dessa:Evelin, Kelly, Claudia, Iris, Beatrice, Lizette, Leona eller Ofelia? :) Inga "konstiga" namn men inte så ofta man hör dem.
Bara Ylva utan Li då?
Tänkte på en sak när det gäller "upptagna" namn. Nära släktingar är en sak, men alla som finns omkring er just nu kommer ju inte att vara kvar när hon blir större. Grannar kan flytta, de hon träffar nu kommer att bytas ut mot egna kompisar under resans gång. Även om ni hittar ett helt eget namn nu kanske det visar sig att det finns fem till med samma namn på förskolan! Och, ledsen att säga det, men katten kommer definitivt inte att finnas med för alltid.
Dessutom är det ju så att när hon väl har haft ett namn ett tag så kommer det namnet att vara hon. Alla andra associationer kommer att blekna. Det har hänt att barn i min närhet fått namn som fått mig att tänka "eh, jaha, åååååkej... ja det är ju föräldrarna som bestämmer", men efter ett tag är det självklart att Nisse, ja det är ju Nisse det. Så det kanske kan vara en tröst i förvirringen - vilket namn ni än stannar vid så kommer det att bli rätt när hon väl heter det!
Ett exempel är Luna och Juni. Två namn som jag tycker är jättefina.
Luna, det heter min systers bästa väns barn. Hon har funnits i mitt liv i många, många år och stundtals varit som en del av familjen. Nu fick hon sitt första barn på samma dag som vi fick vårat andra (bara ett par timmar efter) och det barnet ska heta Luna. Det blir för nära för mig för att jag skulle kunna tänka mig samma namn.
Juni däremot, det heter barnet till min systers bästa väns (hon jag skrev om ovan) syster. Det är tillräckligt avlägset för att jag utan problem skulle kunna tänka mig det namnet, trots att jag träffat både systern och barnet i fråga. Nu råkar dock maken och storasyster vara starkt emot just det namnet, men.. ja. Ni förstår :)
Nu har jag dock gått och fastnat för Fanny :P
Jag är väl medveten om vad Fanny är på engelska, och det är det enda som får mig att tveka faktiskt. Och det känns lite tråkigt, när jag äntligen hittat ett namn som jag tycker om :P
Och nej, vi kommer inte stressa, men samtidigt vill jag som hitta något, så vi kan pröva det och ändå känna att vi har tid att leta och byta igen om det skulle behövas.
Jättestort grattis! 
Det är inte lätt det där med namn. Men det är ju ett angenämt problem i alla fall 
Ellie, Juno, Ylva, Tilly... Hm.
Ellie, som du själv skriver :) Eller varför inte Ellen, Nelly, Iris eller Ines? Min brorsdotter heter Nike (uttalas precis som det stavas), första tiden tyckte jag namnet var sådär, men nu kan jag självklart inte tänka mig något annat namn på henne :)
Vad härligt att få välja namn!
Storasyster envisas med Tilda, och maken tycker inte att det finns något bättre alternativ och.. ptja.. jag är nog kanske beredd att hålla med, så det blir nog en Tilda trots allt :)
Har det bestämts något namn nu?
