Vill inte slänga min lycka i ansiktet på mina kompisar

Jag förstår hur du menar, och jag förstår att du inte menar att vara nedlåtande. Du hade tidigare en livssituation som du vantrivdes med, och du gjorde något åt det och mår bättre, medan dina kompisar fortfarande befinner sig i samma situation som du gjorde innan. Om du aldrig hade haft det som de har det så hade du ju inte kunnat veta hur det kändes att ha det så - då hade man kanske kunnat säga att du var nedlåtande när du tog för givet att de var missnöjda. Men nu har du ju goda skäl att tro att de är missnöjda, både för att du själv varit i samma sits och för att de själva uttrycker sig negativt om sin situation. Och jag tycker det är ett gott tecken att du över huvud taget reflekterar över detta!

Jag är i en liknande situation gentemot min familj, där jag är den enda av oss syskon som har pluggat och nu har en stabil tillvaro. Det är svårt att förhålla sig, att vara samma kompis/syster som man var innan samtidigt som man genom att plugga, skaffa jobb och få ordning på ekonomin inte längre har de problem som är behäftade med att inte ha sin sysselsättning/försörjning ordnad. 

Mitt enda råd är nog att förhålla dig ödmjuk till att du lyckats ordna upp din tillvaro, och stötta de kompisar som själva uttrycker att de vill komma vidare. Det är inte så mycket annat att göra.