Livrädd

Jag står i kö för att få hjälp. Min sambo är en otrolig människa, han har ett trasigt förflutet bakom sig också. Men han är så fantastiskt oskyldig. Har aldrig bråkat eller skrikit i hela sitt liv, haft bara en tjej innan mig som han bodde med i fyra år, de bråka de heller aldrig.

Vi är snart 30, jag har ett barn sen innan och vi bor i en villa på landet.

Och allt är underbart, förutom min ångest.

Och han är så himla förstående, men fortfarande kräver han sitt utrymme. Vilket är bra, för annars skulle jag nog kväva honom.

Det känns bara så hemskt att mitt liv och vårt liv ihop egentligen hänger på en skör tråd. Att det är så himla lätt att förstöra.

Jag är rädd att han är så pass naiv att han inte ser att någon manipulerar honom eller förför honom innan det är för sent. För han har som sagt ingen direkt erfarenhet av kvinnor som ligger på. Han tror att alla bara är trevliga. Men saken är den att han ser otroligt bra ut, alltså som en filmstjärna. Och jag har aldrig haft en så snygg kille och det gör inte saken enklare!

Jag är inte ful jag heller, men jag är otroligt tydlig med att visa att jag är upptagen och inte nåbar på det sättet. För jag är så van att folk ska ragga hela tiden.

Jag har så sjukt svårt att lita på någon.

Speciellt andra kvinnor som kan förstöra. Vi umgås dock med många par och han hade en tjejpolare när vi träffades som var upptagen. Men hon blev svartsjuk på mig och försökte förstöra, och det visade sig att hon var kär i min sambo!

Jag sa att det var okej att de fortsatte umgås, men han ville inte.

Hur ska man hantera sånt här??

Jag har hållit på med mindfullness i några år. Blev utbränd och var tvungen att lära mig hantera min inre stress.

Men jag har fastnat i rädslan av att bli övergiven.

Just den där känslan när allt rinner mellan fingrarna. Och jag litade verkligen på min fästman tills den där incidenten med kollegan som hörde av sig. Då rasade allt.

Hoppas verkligen att det ordnar sig. Jag vill inte förstöra något som i övrigt är fantastiskt...

Men man kan ju inte tvinga någon att älska en om den väljer att bedra.

Den här ångesten med att bli övergiven har funnits hela livet pga en mamma och syskon med en sjukdom som de kommer dö av. Jag vet att jag kommer bli ensam kvar.

Jag vet ju egentligen att jag överlever om han går.

Men det känns som det kommer bli ett svek för mycket i mitt liv. Och det är jag mest rädd för. Att jag tappar kontrollen över mina handlingar.

Och ju lyckligare jag blir desto läskigare.