• Anonym (Boven i dramat)

    Bästa vänner och besvikelser (LÅNGT)

    Så då var det gjort. Möhippan. Den härliga, lite läskiga men framförallt efterlängtade möhippan. Som ni säkert förstår, eftersom det faktiskt startas en tråd om det, så blev det en succé för alla inblandade, förutom mig själv. Det var en trevlig dag på många sätt, men efter en kul inledning kom jag på mig själv med att känna mig som en gäst på någon annans stora dag. 
    Självklart är jag inte dummare än att jag spelade med, log och tackade och bockade, för givetvis är mina vänners ansträngningar mer värda än allt. Men det var en svår känsla att skaka av sig, besvikelsen, känslan av att denna dag inte alls var planerad med mig i åtanke. 

    Kanske är jag inte den lättaste att planera hippa för, ens av mina äldsta vänner, jag har inga "kvinnliga" intressen, bara "manliga", och jag uppskattar inte "mys" eller "tjejmiddagar" på något sätt. Ändå var det just detta jag fick.

    Kvällen slutade tidigt, jag skippade övernattningsmöjligheten och åkte hem för att få en chans att ventilera med min m2b som hade sin svensexa samtidigt. Efter att ha pratat, bollat och kanske jämfört lite så kändes det bara värre. Han hade fått sin drömdag och kunde inte för sitt liv förstå varför min möhippa, som ju skulle vara detsamma för just mig, var planerad för någon helt annan. Missförstå mig rätt, inte dåligt planerad eller genomförd på något sätt, bara.... fel. För mig. Jag var en hårdrockare på en One Direction-konsert, om ni förstår jämförelsen. 

    Så vad gör man åt det? Ingenting, givetvis. Jag log och tackade osv osv, och alla var nöjda. Förutom jag, egentligen. Tanken är väl att man ska ta med sig eventuellt missnöje till graven, och det var jag helt med på, tills det framkom att min m2b och hans gäng faktiskt hade väntat på mig/oss, att vi skulle ansluta, och därmed få ett helt annat slut på dagen än att somna tidigt med en klump i magen. 
    Jag skulle givetvis låtit det vara, men kunde inte låta bli, och ställde den enkla frågan om mina tärnor tillika arrangörer glömt att nämna denna plan för mig eftersom den aldrig blev av. Resultatet blev givetvis ett enormt missnöje hos tärnorna och bråk, med en underton av att jag var otacksam som ens ställde frågan. (Tydligen var detta en kommunikationsmiss från m2b's gäng, men det kunde jag ju inte veta om jag inte hade frågat). 

    Nu är vi sams igen, tror jag, men jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera situationen. Jag ljuger för mina bästa vänner när jag kvittrande beskriver vilken perfekt dag det var, och det känns kasst. Samtidigt skulle jag ALDRIG vilja förminska deras insats eller såra dem på något sätt. 
    Helst av allt skulle jag vilja göra om allt, faktiskt. Ta revansch. Ordna en fruhippa själv om några månader. Men hur föreslår jag det utan att trampa någon på tårna? 
    Och hur pratar man om att det kanske inte var perfekt för mig men jag är tacksam ändå? Tiger ihjäl det?

    Det känns märkligt att man pratar om allt vänner emellan, men i detta ska jag ljuga mig blå oavsett vad jag egentligen känner. Kan jag inte älska mina vänner trots att de missade målet litegrann just denna gång? Kan inte mina vänner älska mig trots att jag inte känner att en "vanlig" möhippa är rätt för mig? 

    Om ni läst såhär långt så vill jag bara tillägga att tankar och funderingar mottages tacksamt. 

  • Svar på tråden Bästa vänner och besvikelser (LÅNGT)
  • Chicita
    Anonym (Boven i dramat) skrev 2014-05-27 16:29:22 följande:

    Helst av allt skulle jag vilja göra om allt, faktiskt. Ta revansch. Ordna en fruhippa själv om några månader. Men hur föreslår jag det utan att trampa någon på tårna? 
    Och hur pratar man om att det kanske inte var perfekt för mig men jag är tacksam ändå? Tiger ihjäl det?

    Det känns märkligt att man pratar om allt vänner emellan, men i detta ska jag ljuga mig blå oavsett vad jag egentligen känner. Kan jag inte älska mina vänner trots att de missade målet litegrann just denna gång? Kan inte mina vänner älska mig trots att jag inte känner att en "vanlig" möhippa är rätt för mig? 

    Om ni läst såhär långt så vill jag bara tillägga att tankar och funderingar mottages tacksamt. 


    Jag kan förstå din besvikelse.
    Det hade nog blivit samma för mig... en sån där "så här ska en möhippa vara"-tillställning utan att över huvud taget tänka på mig. Om det inte hade varit för att jag och min bästa vän blev så osams att jag sparkade henne från tärn-rollen några månader innan (delvis för att hon tyckte att det var jätteroligt att springa runt och "hota" mig med allt jag skulle få göra och som hon visste att jag mådde dåligt över) 

    Hur ärlig du ska vara mot dom... tja det beror på vilken typ av vänskap ni har.
    Själv hade jag nog försökt vara noga med att påpeka hur mycket jag uppskattade deras engagemang och ansträngningar, men inte sagt särskilt mycket om aktiviteterna, och om dom frågade så skulle jag nog ha sagt typ "det är inget som jag hade valt själv, men jag är glad över att ni slog på stort / arrangerade dagen oavsett vad vi gjorde"

    För att inte trampa dom på tårna i onödan så skulle jag kanske inte ha kallat det för fruhippa.
    Jag hade istället bjudit in till en "tack för allt"-dag eller liknande.
    Kanske en dag då du visar bilderna från fotografen och sen anordnar lite roliga aktiviteter (alltså roliga för dig) och liksom bara visar dom vad du gillar - utan att gnugga deras näsor i det.

    Sug åt dig att du har vänner som i alla fall la ner tid, pengar och förhoppningsvis lite omtanke på dig.
    Dom kanske gjorde en dag som dom tyckte att du behövde även om det inte var vad du önskade.
    Deras tanke kanske var "en dag där vi skämmer bort henne" istället för "en dag där vi gör massa häftiga grejor. Men att du tolkade det som "en dag där dom inte brytt sig om vad jag är för person".
    Och med det menar jag inte att du är otacksam, bara att ni antagligen ser helt olika på anledningen till varför dagen hade det här upplägget :) 


    Med tiden så kommer du säkert kunna prata mer öppet med dom. 
    Men just nu så tror jag att du mår bättre av att bara låta det passera (inte ljuga och säga att du är jättenöjd, men bara inte prata om det) och slippa eventuellt bråk som kan uppstå.

    Kram :) 

  • Anonym (Hekka)

    Förstår vad du försöker förmedla att de inte riktigt va din grej och att de borde förstått bättre MEN på nåt sätt känner jag att som vuxen människa får man ta att allt inte alltid blir "som man tänkt sig" och faktiskt får finna sig i det. Låter mest som att du redan hade bestämt dig att "det här är inte jag!" istället för att bara följa med och ha roligt ändå, det blir trots allt vad man gör det till!!
    Tycker absolut inte att du ska försöka föreslå om en till "fruhippa", bara för att allt ska handla om Dig, varför inte bara samla ihop tjejerna och göra en dag utan att Du är i centrum? :/ kan förstå att dina tjejkompisar tar illa vid sig av att du surar över att det inte blev som du ville när de trots din besvikelse gjort det för dig.

  • Anonym (Boven i dramat)
    Anonym (Hekka) skrev 2014-05-27 20:28:46 följande:

    Förstår vad du försöker förmedla att de inte riktigt va din grej och att de borde förstått bättre MEN på nåt sätt känner jag att som vuxen människa får man ta att allt inte alltid blir "som man tänkt sig" och faktiskt får finna sig i det. Låter mest som att du redan hade bestämt dig att "det här är inte jag!" istället för att bara följa med och ha roligt ändå, det blir trots allt vad man gör det till!!
    Tycker absolut inte att du ska försöka föreslå om en till "fruhippa", bara för att allt ska handla om Dig, varför inte bara samla ihop tjejerna och göra en dag utan att Du är i centrum? :/ kan förstå att dina tjejkompisar tar illa vid sig av att du surar över att det inte blev som du ville när de trots din besvikelse gjort det för dig.


    Oj, läs gärna inlägget igen så blir nog omständigheterna lite tydligare. Uppenbarligen har jag "tagit" att det inte blev som jag tänkt mig så det är inte problemet, jag följde med på alla tänkbara vis och tjoade och tjimmade mig igenom dagen med översvallande tack precis som sig bör. Det finns liksom ingen oklarhet i att mina vänner ansträngt sig och att jag uppskattar deras insatser, det är inte det som inlägget handlar om. Uppenbarligen har jag inte "surat", vänligen förenkla inte situationen då det bara gör det svårare för andra läsare att förstå tråden. 

    Som det också framgår av inlägget så handlade min dag inte om mig, det är just det som är problemet. Jag var inte på något vis i särskilt centrum, men det är faktiskt inte ens ett kriterium. Det är inte viktigt för mig att stå i centrum, det är viktigt för mig att mina äldsta vänner förmedlar "Vi känner dig och accepterar dig som du är, just denna dag behöver du inte sitta och vara artig på en tjejmiddag, idag ska vi göra sådant som DU uppskattar". Förstår du skillnaden? 
    Om du inte uppskattar sport så kanske inte din möhippa lämpligtvis kretsar kring att du spenderar dagen på en fotbollsmatch. Om den skulle göra det kommer du givetvis tacka för ansträngningen, men kommer det vara ett härligt minne för livet? Knappast.  

    Men uppenbarligen väljer du att se det från ett annat håll, så jag skulle uppskatta din feedback. Hur skulle du vilja att någon av dina vänner la upp en sådan sak för dig, så att du inte skulle ta illa vid dig? 
  • Anonym (Boven i dramat)
    Chicita skrev 2014-05-27 17:09:16 följande:

    Jag kan förstå din besvikelse.
    Det hade nog blivit samma för mig... en sån där "så här ska en möhippa vara"-tillställning utan att över huvud taget tänka på mig. Om det inte hade varit för att jag och min bästa vän blev så osams att jag sparkade henne från tärn-rollen några månader innan (delvis för att hon tyckte att det var jätteroligt att springa runt och "hota" mig med allt jag skulle få göra och som hon visste att jag mådde dåligt över) 

    Hur ärlig du ska vara mot dom... tja det beror på vilken typ av vänskap ni har.
    Själv hade jag nog försökt vara noga med att påpeka hur mycket jag uppskattade deras engagemang och ansträngningar, men inte sagt särskilt mycket om aktiviteterna, och om dom frågade så skulle jag nog ha sagt typ "det är inget som jag hade valt själv, men jag är glad över att ni slog på stort / arrangerade dagen oavsett vad vi gjorde"

    För att inte trampa dom på tårna i onödan så skulle jag kanske inte ha kallat det för fruhippa.
    Jag hade istället bjudit in till en "tack för allt"-dag eller liknande.
    Kanske en dag då du visar bilderna från fotografen och sen anordnar lite roliga aktiviteter (alltså roliga för dig) och liksom bara visar dom vad du gillar - utan att gnugga deras näsor i det.

    Sug åt dig att du har vänner som i alla fall la ner tid, pengar och förhoppningsvis lite omtanke på dig.
    Dom kanske gjorde en dag som dom tyckte att du behövde även om det inte var vad du önskade.
    Deras tanke kanske var "en dag där vi skämmer bort henne" istället för "en dag där vi gör massa häftiga grejor. Men att du tolkade det som "en dag där dom inte brytt sig om vad jag är för person".
    Och med det menar jag inte att du är otacksam, bara att ni antagligen ser helt olika på anledningen till varför dagen hade det här upplägget :) 


    Med tiden så kommer du säkert kunna prata mer öppet med dom. 
    Men just nu så tror jag att du mår bättre av att bara låta det passera (inte ljuga och säga att du är jättenöjd, men bara inte prata om det) och slippa eventuellt bråk som kan uppstå.

    Kram :) 


    Tack för ditt kloka svar Chicita, jag hoppades i smyg att du skulle svara!

    Jag har ju hittills valt att vara väldigt oärlig på sätt och vis, vilket givetvis inte känns bra, men att vara helt ärlig känns verkligen inte aktuellt av förklarliga skäl.

    Tack för allt-dag låter ju betydligt bättre, eftersom det är precis något i den stilen som jag tänkt mig. Fruhippa var väl i brist på ett bättre namn liksom. Det jag vill är ju att dela en dag med upplevelser med dem, men på ett sätt som passar mig OCKSÅ, och inte bara normen eller vad man ska kalla det. 

    Du har nog rätt i att vi ser på det väldigt annorlunda, deras motiv är jag ju som sagt inte det minsta tveksam till. Det ligger väl en viss förvåning bakom också, att känna sig "missförstådd" av vänner som man haft så länge. Antagligen finns det väl en gnutta identitetsförsvar i mixen också, att välja intressen och till viss del livsstil som inte helt klaffar med kvinnlighetsnormen ringer ju inte väl i alla öron, jag har nog lätt för att bli defensiv när jag upplever att jag inte blir respekterad för den jag är... även i så oskyldiga sammanhang som detta  

    Just nu får hela saken ligga lågt, jag har ju trots att ett bröllop att planera.... och om det finns en mottaglighet för en ny dag i gemenskapens tecken efteråt så får vi ta det då helt enkelt!
  • Chicita

    Ja satsa på en underbar bröllopsdag - det är ändå den ni kommer att minnas sen :) 


    Bröllop brukar vara en tid då man omvärderar vänskaper. Så det är inget ovanligt i det här, folk beter sig inte som man förväntat sig. 
    Och då får man (när man har tid, ork och lust) sätta sig ner och fundera hur man ska gå vidare med den vetskapen man nu fått. 
    Skaka av sig och gå vidare är ett alternativ som verkligen är värt att överväga :) 
    Men ibland upptäcker man att vissa vänner inte är några egentliga vänner, utan bara folk man umgås med

  • Allis

    Jag tänker som Chicita. Du skulle kunna tacka dina vänner som lagt tid och omsorg på att fira dig genom att bjuda till något du gillar. Och nu menar jag kanske inte att du måste stå för allt ekonomiskt själv men något till hösten i stil med

    "Tack snälla, fina vänner för att ni var med och firade oss! Nästa helg börjar hockeyserien så den som har lust är välkommen hem till mig på pizza, godisfrossa och glada skratt framför tv:n. Jag vill bara få tillfälle att säga tack och göra något kul tillsammans med er"

    Inte för att du ska sätta någon på plats eller visa vad du egentligen gillar utan för att få ett fint gemensamt minne.

    Jag tror att det här är ganska vanligt. Man köper presenter som man tycker att någon borde gilla, hittar på aktiviteter, åker på semestrar och så handlar det ändå kanske mest om vad man själv tycker om. Den enda som alltid lyckas pricka rätt är min mamma, men det beror nog mest på att vi är så lika. Det betyder inte att jag inte gillar min sons UNDERBARA och helt galna presenter eller inte uppskattar att min man hittar på grejer jag aldrig skulle ha kommit på själv. De tillför ju något annat och det är också kul.

    Du behöver inte kvittra om att det var perfekt, det är lite creepy tycker jag. Däremot kan man tacka för att någon la ner tid och omsorg på en för det är ju något man alltid blir glad över. Och att det inte blev som du tänkt dig, mjaaaa....det skapar bara onödiga konflikter att dra upp.

  • Anonym (Helt omvänt)

    Jag förstår precis hur du känner, fast jag är tvärtom. När två av mina närmaste vänner pratat om möhippan har den ena förstått vad jag önskar mig och hur jag hoppas att dagen ska se ut. Kul med vänner, poledancing eller något annat feminint och roligt som man kan göra med tjejkompisarna och sedan dricka några glas vin i en park. 
    Den andra vännen tyckte vi skulle spela paintball på min möhippa, något som är så långt ifrån mig man kan komma. Olyckligtvis är den senare den mest högljudda och bestämda av dem. Och även den som känt mig längst. 
    Min möhippa kommer inte bli på länge eftersom jag inte gifter mig i år, men om det skulle bli paintball kommer jag inte att le och vara glad och säga att de gjort ett så bra jobb och ansträngt sig. Då åker jag hem direkt. 
    Alla i min omgivning vet att jag fullständigt hatar överraskningar, så jag hoppas att de åtminstone kommer ge mig fingervisningar om vad vi ska göra så jag inte får en panikattack när de dyker upp utanför dörren och ska kidnappa mig.

  • Sofie R

    "Då åker jag hem direkt"

    Det tycker ju åtminstone jag är helt fel! De försöker fixa en kul dag för dig. Och många gånger är en möhippa inte bara puttinuttigt o rosaskimrande. Det finns en lång tradition av att det ska va lite pinsamt eller som i fallet med paintball, lite smärtsamt. Men i grund och botten handlar det om folk som försöker göra något kul för blivande bruden. Det tycker åtminstone jag att man ska va tacksam för. Så jag är faktiskt mer inne på Chicitas linje! Och man går inte hem o surar som en unge för att dagen inte vart allt man någonsin drömt om!

  • Chicita
    Sofie R skrev 2014-05-28 16:21:37 följande:

    "Då åker jag hem direkt"

    Det tycker ju åtminstone jag är helt fel! De försöker fixa en kul dag för dig. Och många gånger är en möhippa inte bara puttinuttigt o rosaskimrande. Det finns en lång tradition av att det ska va lite pinsamt eller som i fallet med paintball, lite smärtsamt. Men i grund och botten handlar det om folk som försöker göra något kul för blivande bruden. Det tycker åtminstone jag att man ska va tacksam för. Så jag är faktiskt mer inne på Chicitas linje! Och man går inte hem o surar som en unge för att dagen inte vart allt man någonsin drömt om!


    Konstigt att du håller med mig i så fall eftersom jag sa precis samma sak till min så kallade "kompis" som tyckte att det var viktigare att ha en möhippa som HON ansåg att den skulle vara - utan en tanke på hur dåligt jag mådde av att ens tänka på att det kunde bli så.


    Jag har blivit mobbad i så många år av min uppväxt och så illa att jag försökte ta livet av mig 3 ggr innan jag ens gått ur 5:an.


    Att då gå igenom nästan samma sak på MIN möhippa för att ANDRA ska få ha kul på min bekostnad tyckte jag inte var någon bra idé.
    Så jag sa faktiskt precis så... 
    Jag går hem - och så kan ni stå där och skämma ut varandra om ni tycker att det är roligt, om det är så att ni försöker hitta på sådana saker.

    Det finns inga regler om att det måste vara pinsamt eller smärtsamt.
    Det ska vara en dag som handlar om bruden, en dag att minnas, att ha trevligt och umgås med sina vänner. 
    Och då är det ju faktiskt bra att göra något som bruden uppskattar och inte bara köra på i sina egna tankar om "hur det ska vara".
    En dag som handlar om bruden - och man inte har tänkt det minsta på om bruden kommer att ha trevligt... Tja då kan man faktiskt börja fundera på hur bra vänner det är.
    Var möhippan planerad för bruden eller för dom? Egentligen alltså... 

  • Anonym (Hekka)

    fast nej, jag tycker precis som jag skrev. Du fokuserar jättemycket på att vara besviken istället för att just se det från ett annat håll. Tycker det känns väldigt tonårsaktigt/småsint å sura (för det är väl det det är när man skriver långt inlägg om sin besvikelse på BT).

Svar på tråden Bästa vänner och besvikelser (LÅNGT)