Inlägg från: Anonym (rådvill och ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (rådvill och ledsen)

    Bröllop med psykiskt sjuk mamma

    Hej!


    Ni måste hjälpa mig med era kloka råd. Jag och min sambo har varit ihop länge, är förlovade och vill gärna gifta oss. Men min mamma är tvångsintagen på psyket, och jag vet inte hur jag kan ha ett bröllop då. Eftersom bröllopet för oss är ett löfte till Gud och omgivningen att det för alltid är vi två, så vill vi så klart gärna ha med "omgivningen" på vårt bröllop. Men hur gör jag med min mamma?

    Hon kan förvisso få permission från psyket, men hon går på så tunga droger att det verkligen märks att hon är sjuk. Hon följer inte med i ett samtal, är helt grå i hud och hår. Eftersom psykisk sjukdom är extremt stigmatiserat och tabubelagt är det inte så många som vet om det. De närmsta av mina vänner vet, men varken jag eller hon vill att till exempel sambons kompisars partners ska få reda på hennes tillstånd. Så hur gör vi?

    Om hon är med kommer alla få reda på det, och dessutom kommer det bli ett extra orosmoment för mig att hon kanske tar livet av sig på toaletten mitt i allt ihop (hon är deprimerad och självmordsbenägen). Om hon inte är med kommer folk undra varför hon inte är med och då kommer jag ändå behöva förklara. Jag skulle gärna kunna gifta mig utan mina föräldrar, men min sambo står sina föräldrar hemskt nära och han vill så klart ha med sina, och de skulle bli jätteledsna om de inte fick vara med. Och det känns inte som om vi bara kan ha med ett föräldrapar, för då måste vi ändå förklara. Jag skulle gärna säga att jag kan vänta tills mamma blir frisk, men efter två år på psyket känns det som om det kan ta väldigt många år, om någonsin.

    Snälla ni, hjälp mig. Vi vill ju så gärna få uppleva vår stora dag!

  • Svar på tråden Bröllop med psykiskt sjuk mamma
  • Anonym (rådvill och ledsen)
    Anonym (också psykiskt sjuk) skrev 2014-07-17 03:05:16 följande:

    Hej. Vad trist att höra att din mamma är sjuk!
    Om din mamma mamma fick välja under ett friskt stadie, skulle hon då vilja att ni hjälpte henne att söka permis för att gå på bröllopet? Det är ju ett tillfälle då hon själv kanske inte vill bli uthängd i sin sjukdom, och som det är nu är det inte säkert att hon kan ta ett rationellt beslut om det.
    Jag har själv en psykisk diagnos och jag skulle inte vilja "visas upp" bland folk när jag mår dåligt och inte kan ta hand om mig själv. Jag skulle nog hellre föredra ett privat firande när jag hade ork och kapacitet till det.
    Så det är mitt råd. Fira ert bröllop i lugn och ro så ni får fina orosfria minnen och fira med mamma sedan. Om folk frågar så säg bara att hon tyvärr är sjuk och inte kan närvara. Du behöver inte förklara närmre än så.


    Anonym (Också med sjuk anhörig) skrev 2014-07-17 07:00:19 följande:
    Jag håller med i allt ovan. Tror det skulle vara bästa lösningen. Säg att din mamma är sjuk, och om någon ändå frågar mer säg att hon är suuuuperförkyld eller nåt. Och idén med privat firande låter fin. Antingen i nära anslutning om hon tar emot besök (kanske spara lite bröllopstårta och åka dit med?) eller senare. 
    Tack så mycket för era råd! Kanske kan hon vara med på ceremonin i kyrkan i alla fall, där hon inte behöver prata med någon, och så kan hon åka tillbaka till avdelningen efteråt. Det tror jag både hon och jag skulle uppskatta. Ett bröllop är ju ändå något stort, så helt utan henne känns fel både för mig och för henne. Och om hon inte är i skick för permission så kan vi spara lite tårta och fira någon annan gång. Inte lika roligt, men livet är som det är:(

    Förmodligen måste hon och jag prata igenom det här, men vi har så svårt för det. Trots att hon har varit inne i två år låtsas vi som om ingenting. Jag frågar inte hur hon mår, hon berättar inte om varför hon helt plötsligt får indragen permission eller så. När vi ses pratar vi om hur det går på jobbet och med familjen, och om det hänt något roligt på avdelningen. Svår situation det här!

    Tack igenHjärta

  • Anonym (rådvill och ledsen)

    Jag håller med dig också med sjuk anhörig. Det kommer bli diskussion om man vägrar förklara. Tänker att jag kan skylla på magsjuka. Ingen brukar fråga mer efter det! Tack för råden, nu känns det som att vi kan börja planera vår stora dag. Har vi tur mår hon bättre när det blir dags, annars har vi en plan b. Tack!

  • Anonym (rådvill och ledsen)

    Tack så mycket för allt stöd! Ni är för gulliga allihopa{#emotions_dlg.flower}

Svar på tråden Bröllop med psykiskt sjuk mamma