• CT15

    Vart drar man gränsen?

    Hej!

    Jag och min fästman är i planeringsstadiet för vårat bröllop, som förhoppningsvis sker inom ett år eller två. Vi har lite problem med vilka släktingar vi ska bjuda in, och vart vi ska dra gränsen.

    För det första:
    - Hade ni bjudit in släktingar (gäller ej syskon och föräldrar) som man knappt pratar med, eller hör något utav på många år, och som själva INTE bjöd DIG på sitt eget bröllop?

    För det andra:
    - Hade ni bjudit in respektive till alla släktingar, även om ingen av brudparet känner denne personligen? Är det ohyfsat att bara bjuda in de respektive man själv känner?

    För det tredje:
    - Vi har tänkt oss ett bröllop för bara vuxna, dvs inga barn. Men vad hade ni gjort om det eventuellt fanns släktingar som kanske fick barn strax före bröllopet?

    Vi vill ju inte låta otrevliga eller vara orättvisa, men vart drar man gränsen? Har släkten rätt att förvänta sig ett stort kalas av oss i flera led av släktet inbjudna (tremänningar, fyrmänningar, släktingar till halvsyskon osv)?

    Vart drar man gränsen?
    Tacksam för svar!

  • Svar på tråden Vart drar man gränsen?
  • CT15

    Tack så hemskt mycket för alla svar!

    Ni verkar alla vara eniga på de flesta punkterna, vilket känns lättande för oss, och gör besluten enklare!

    Fler funderingar dök upp, om ni skulle vilja svara på hur ni hade gjort.

    Fråga: Hjälp av släkten! Hur skulle ni göra om ingen i släkten känner sig särskilt sugen eller bekväm med att ställa upp med olika roller på bröllopet. Vi hade frågat den person vi ansåg lämplig som toastmaster, men blev tillsagda att hellre hyra in en "riktig" toastmaster... :/ - Brudens bästa vän eller syskon verkar inte heller intresserade utav att hjälpa till.. Sånt gör oss väldigt besvikna, även om vi inte kan kräva något av dom så hade man ju hoppats på lite mer entusiasm.

    Tacksam för svar!

Svar på tråden Vart drar man gränsen?