Vart drar man gränsen?

1. Vi har bjudit kusiner, mostrar och fastrar, men inte sysslingar (jo, en syssling på min fästmans sida, men han går som kompis, inte som släkt). Vi har inte så stor släkt att vi måste dra gränsen där och även om jag inte har någon vidare kontakt med min farbror och hans barn så tycker jag det ska bli roligt att träffa dem igen eftersom vi umgicks en del när jag var barn. Vi har dessutom alltid setts på dop, konfirmationer etc. så det känns självklart. Vi är dock de första att gifta oss bland våra kusiner, på båda sidor, så kan inte svara på hur vi hade gjort om inte de bjudit oss.

2. Vi bjuder in de respektive som vi känner till, det är någon vi inte träffat men som vi bjuder ändå. Jag hade nog tyckt att det var lite tråkigt om min fästman inte blivit bjuden till ex. min kusins bröllop bara för att de två inte hade träffats, även om jag såklart hade respekterat det.

3. Jag hade sagt att ammande barn var okej, men inga andra.

Och slutligen: Nej, släkten har inte rätt att förvänta sig någonting. De har bara rätt att bli glada över inbjudan! Det är ER dag, utgå från vad NI vill :)