Så ledsen

Det är inte länge kvar nu. Det handlar om bara ett par veckor. Jag struntar i att uttrycka mig på korrekt svenska nu, orkar inte tänka på sånt.

Vi ska ha ett litet bröllop, kring 40 gäster. Från början var det fler. Så gott som ALLA mina vänner har tackat nej. Visst, en del har anledningar som är helt och hållet giltiga, men resten då?

Killen var på sin svensexa igår. Hans kompisar överraskade honom. Jag kommer inte att ha någon möhippa, för det är ingen som bryr sig. VArfr skulle någon bry sig, när ingen utöver några av mina släktingar ska på bröllopet?

Jag är inte den som tycker synd om mig själv i vanliga fall, men nu är det nära till tårarna. Jag vet att vi gifter oss för vår egen skull, men ändå känns allting så bortkastat på något vis :(

Hej och tack för alla svar. Skönt att höra att det hör till saken att man "blir så här".

Det har gått ett par dagar sedan jag skrev inlägget och trots att den ena saken efter den andra bara brakar ihop har jag på något vis hittat den styrka som jag behöver för att klara av allt!

Som sagt, de flesta har helt och hållet giltiga skäl till att tack nej, och många av mina bekanta bor utomlands. De har skickat presenter och beklagat och innerst inne vet jag att de hade velat komma.

Dessutom har en del nyare bekanta lite försiktigt undrat ifall de inte får komma till kyrkan. SJÄLVKLART, har jag svarat, samtidigt so jag känt mig dum eftersom jag tagit för givet att de inte ens varit intresserade.

Vilket cirkus det här planerandet är!

Inlägget blev helsnurrigt igen. Antar att ni som stressar på som jag känner igen er i det också ... :D

Så ledsen

INNEHÅLL