Hur långt innan bröllopet skickades inbjudningarna ut?
Är det på någon högtidsdag?
Har ni kuvertavgift?
Ligger det långt bort för många?
Vet du varför de tackat nej?
Bara nyfiken på om något av ovanstående spelar in på antalet som tackat nej till att komma. De borde ju ha govot någo ursäkt tycker man.
Vi bjuder väldigt få bekanta och vänner, vi bjuder först och främst den släkt som vart med oss under större delen av vår uppväxt, lite som ett tack från oss :)
Hej och tack för alla svar. Skönt att höra att det hör till saken att man "blir så här".
Det har gått ett par dagar sedan jag skrev inlägget och trots att den ena saken efter den andra bara brakar ihop har jag på något vis hittat den styrka som jag behöver för att klara av allt!
Som sagt, de flesta har helt och hållet giltiga skäl till att tack nej, och många av mina bekanta bor utomlands. De har skickat presenter och beklagat och innerst inne vet jag att de hade velat komma.
Dessutom har en del nyare bekanta lite försiktigt undrat ifall de inte får komma till kyrkan. SJÄLVKLART, har jag svarat, samtidigt so jag känt mig dum eftersom jag tagit för givet att de inte ens varit intresserade.
Vilket cirkus det här planerandet är!
Inlägget blev helsnurrigt igen. Antar att ni som stressar på som jag känner igen er i det också ... :D
Jag har ett år kvar till bröllopet (vi har inte ens lyckats bestämma datum...) och brakar också ihop ibland och vill bara gömma mig i garderoben och låta hela eländet passera. Redan nu har jag fått hintar om att vissa av mina närstående inte kommer att delta, och andra viktiga personer finns inte ens kvar på jorden.
Men det är okej att gråta, bryta ihop och sedan komma tillbaka lite starkare 
Varför?
Varför gråta och vara ledsen?
Detta är en glädjens dag för mig och min dam och oavsett vilka som kommer så kommer det bli fantastiskt för vi skall ha vårt bröllop. Spelar ingen roll om hälften inte kommer så länge det är hon och jag som säger ja till varandra. Varför har ni ångest och panik inför denna glädjens dag, förstår det inte alls
På bröllopsdagen kommer jag sväva på små moln och inte se något annat än min sambo. Vilka som är där och vilka som bestämt sig för att vårt bröllop inte är något de prioriterar skiter jag fullständigt i. Däremot är det viktigt för oss att de vi älskar och bryr oss om får dela dagen och kärleken med oss. Att jag skickar en inbjudan till en vän/familjemedlem/bekant som sedan tackar nej känns som att den omtanke och kärlek jag har inte är besvarad. SÄRSKILT när det antyds redan innan inbjudan gått ut att de kommer tacka nej. 