Så ledsen

Försök se det som att alla gäster som tackat ja till inbjudan är där för att fira er (alltså inte din blivande man, utan ER). De som inte är där är de som lider största förlusten.

Jag har inte särskilt många egna vänner, medan min sambo har kontakt med alla han känt sedan skolan, fotbollslaget och gud vet när... Men jag har lärt känna dem också, och jag ser der inte som mina eller hans vänner. Det är våra, vi har bara känt dem olika länge

Du kommer nog ha en fantastisk bröllopsdag ändå, så fokusera på det positiva. De som tackat nej har säkert en anledning till det, för att inte gå på sin väns bröllop kräver en mycket god anledning.

Stor kram!

Jag har ett år kvar till bröllopet (vi har inte ens lyckats bestämma datum...) och brakar också ihop ibland och vill bara gömma mig i garderoben och låta hela eländet passera. Redan nu har jag fått hintar om att vissa av mina närstående inte kommer att delta, och andra viktiga personer finns inte ens kvar på jorden.

Men det är okej att gråta, bryta ihop och sedan komma tillbaka lite starkare

Folk är som de är, och det kan jag inte påverka. Om någon bestämt sig i förväg för att tacka nej får de väl göra det. Att någon dör kan man inte heller göra något åt, och när min mormor gick bort i somras så var det faktiskt det bästa för henne. (Bortsett från att bli frisk förstås, men det var inte ett alternativ.) Hon kommer fattas mig på bröllopsdagen, bara för att jag vet hur gärna hon hade velat vara med.

Det förra inlägget är mitt, glömde vara duktig och klicka i att det är jag som skriver.