Dilemma, inte bjuda

Jag håller inte med om det påstående som förekommer här ibland som går ut på att man ska strunta i alla etikettsregler och göra PRECIIIIS som man vill för att det är ens egen (knappt ens brudgummens) dag. Eftersom det finns etablerade regler för olika saker finns det också förväntningar hos de inbjudna (eller inte inbjudna), och att frångå dem kan tolkas som en väldigt hård diss. Visst kan man välja att bryta mot regler, men då bör man också vara införstådd med hur det kan tolkas och kanske se till att prata med de berörda i förväg och förhoppningsvis kunna förklara sitt dilemma och att man INTE avser att ge någon en etikettsmässig käftsmäll för att man verkligen ogillar denne.

Med det sagt finns det mig veterligen ingen regel som säger att man måste bjuda sina kusiner på bröllop, särskilt inte om man inte umgås. Det är helt ok att bjuda de kusiner man står nära och inte andra. Däremot kan det ju vara snyggt att inte göra skillnad på syskon i en familj, även om man nu är bästis med kusin Torsten men knappt pratar med hans syster Tora. Beroende på hur nära släkten är kan det iofs bli gnissel om man bjuder moster As barn men inte moster Bs, om man inte är tydligt närmare den enda familjen än den andra.

Vi skulle egentligen inte bjuda några kusiner alls, men jag har ett par stycken som jag var nära under uppväxten och som det skulle kännas konstigt att inte bjuda, så vi gjorde ett undantag för dem.

Jag har all förståelse för att man inte vill ha uttalade nazister på sitt bröllop, det knepiga är väl att om man säger det rakt ut riskerar man att stärka dem i sitt offerkoftiga utanförskap och idén att de på något sätt är förföljda för sina ädla åsikter och värderingar... Så kan ni hitta en annan uteslutningsgrund (t.ex. att ni helt enkelt inte har plats att bjuda kusiner) är det ju mycket enklare.