Nightrod skrev 2015-03-12 09:13:37 följande:
ja nej kanske.
Samt att jag inte hänger med i svängarna, han har gjort närmanden, ni har pratat om det och han vet ändå inte att hon gör närmanden, finns så mycket svängningar att jag tycker det tyder på att man försöker förstärka saker för att få det låta bättre (eller värre)
För i min värld så är svartsjuka något som är fult, och speciellt när man är osäker på sig själv kan det gå till overkliga proportioner. Bara det att du skriver att han inte har många vänner men hans gamla arbetslag trivs han med, men att du har vänner som du tycker han borde kunna börja umgås med, men de är dina vänner inte hans vänner och att du ens skulle uppmana till att han skulle dumpa sina gamla vänner för dina vänner är lite kusligt kontrollbehovsmässigt. Likaså att du tycker han skall gå till en terapeut, du skriver han inte ni, varför tycker du just han skall gå, du pratar mycket i bejakande form att det kretsar kring dig och vad han gör vilket jag också känner igen mycket i osäkerhet och kontrollbehov.
Men skall man hårddra det så är det antingen du som skapar problem och målar upp dem och blir galen rabiat och svartsjuk men så fort han ger dig bekräftelse så lugnar du dig fram tills att du börjar bli rabiat igen och lugnar dig när du får bekräftelse. Eller så är det han som inte vet vart gränserna går och då borde du lämna förhållandet, för då är det bara en tidsfråga, varför ens gå i gifta tankar om man misstror sin partner så? Eller du gör ju inte det, fastän du gör det,, gahh kan inte utläsa i svängningarna.
Hon har stött på honom tidigare, och på en maskeradfest i höstas hade han på sig en mask som täckte hela ansiktet. Då kysste hon honom utanpå masken. Medan jag befann mig i rummet några meter ifrån. Han kallade det ett ogenomtänkt skämt och har bett om ursäkt för det, och jag släppte det eftersom han sa att han inte skulle ha kontakt med henne efter det. Sedan började de messa igen och jag har gått apeshit efter det.
Jag vill att han utifrån respekt för mig och vårt förhållande slutar ha kontakt med henne. Det må ha varit en dålig idé på fyllan från början, men att de skriver till varandra och jag inte får läsa vad som skrivs gör att jag får en klump i magen.
Att jag bett honom sluta ha kontakt med henne betyder inte att han måste ge upp den enda vän han har, utan han HAR vänner som han umgås med. Som VI umgås med, hans vänner som jag lärt känna också. Det har däremot inte varit lika aktuellt att umgås med mina vänner av någon anledning.
Jag vet inte om jag misstror honom eller om jag överreagerar. Beroende från vilket håll jag tittar på det känns det antingen som att han är otrogen eller som att han har rätt i att det bara är en tillfällighet att hans telefon raderade alla mess och att det är just henne han har kontakt med. När jag frågar honom ser jag på honom att han mår dåligt, men jag vet inte om det är skuldkänslor eller för att jag vinklar sanningen till att bli något som inte ser bra ut.
Just att de ska träffas om några veckor och ha fest gamla jobbgänget gör att det blir en extra stor klump i magen. Vad händer om han blir jättepackad och gör något dumt då? Han lovar att det inte ska hända något, men jag hade aldrig i mitt liv trott att han skulle pussa någon med en mask på heller.
Om jag ska vara ärlig så vet jag inte varför vi fortfarande planerar bröllop. Flera gånger de senaste dagarna har jag varit beredd att lägga allt åt sidan, be om hjälp från en terapeut eller vem som helst som kan hjälpa oss lösa det. Jag stirrar mig blind på att han fortfarande pratar med henne, fast han vet att jag inte tycker det är okej. Det känns inte som att jag begär för mycket när jag vill att han inte har kontakt med henne, och att han visar på alla sätt han kan att jag kan lita på honom igen.
