Ett sexlöst förhållande

Låter jobbigt och ledsamt. Tycker också att det verkar gått ganska långt, är nå båda överens om att ni verkligen vill leva tillsammans hade jag funderat på parterapi/familjerådgivning. Finns på ett eller annat sätt i alla kommuner då det är en skyldighet att erbjuda det.

Lycka till!

Ofta så är det ju underliggande saker som stress som minskar lusten. Vissa blodtrycksmediciner och diabetes kan ju också minska blodflödet till de små blodkärlen i underlivet och därmed minska lust och förmåga. Men oftast är det nog så att vi har något som "stör" om än man inte vet vad.

Dbästa tips vi har fått någon gång är att bestämma dag och tid och verkligen boka in en kväll för samtal med varandra. Nej jag har inte stavat fel, det ska vara SAMTAL och inget annat ????. se till att ev. barn är på annat håll, stäng av telefonerna, lås ytterdörrar, kör in bilen i garaget så det inte syns ni är hemma. Kanske rent utav en lapp på dörren där det står "stör ej" eller något liknande. Detta måste ni bestämma er för och ta på allvar. När tillfället så kommer ska ni sitta mitt emot varandra vid köksbordet kanske med en tekopp men inga andra störningsmoment. Dra för persiennerna för att minska på intrycken utifrån. TV dator allt surr avstängt och ingen musik. Denna stund är till enbart för att ni ska lyssna på varandra. Ni ska turas om att berätta hur ni känner. Den som pratar ska ha den Andres 100% -iga uppmärksamhet och får INTE säga något förrän den som pratar säger "varsågod din tur". Jag ska dela med mig av ungefär hur det blev för oss

Jag skulle börja och visste inte vad jag skulle säga. Vi satt tyst någon minut och min kille började titta ner på golvet, småsucka osv.

jag: när du tittar ner så där så känns det som om du inte vill göra detta. Att det är obekvämt. (Tystnad och han tittar upp på mig) sedan fortsätter jag typ med att jag inte vet vad jag ska säga men att nu ska vi göra det här och nu ska jag försöka få fram hur jag känner. Sedan blev jag argare och argare och han vred på sig och jag blev ännu argare för det och efter 30 minuter sa jag "varsågod din tur" (det här låter sjukt men det är SJUKT effektivt för att få igång känslorna).

Sedan började han med "nu var det väl ändå inte meningen att vi skulle bli MER ovänner!? " Jag har svårt vara tyst och nu är det jag som vrider på mig och han påminner mig om att det minsann är hans tur nu. Ca 10 minuter pratar/tänker han innan han ger mig min tur.

Ungefär så här blev det

Jag 30 min fundersam, frågande, tyst, arg, anklagande

Han 10 min förbannad

Jag 20 min heligt förbannad

Han 5 min rosenrasande

Jag 15 min uppgiven, småirriterad, sur

Han 2 min förklarar han tycker ändå jag är ganska söt, ler

Jag 10 min ej övertygad, gnäller lite men säger samtidigt att jag ju VILL vi ska fortsätta tillsammans.

Han 2 min eftertänksam, skrattar åt hur vi betett oss, god ögonkontakt

Jag 2 minuter detsamma

Han 1 min säger att han känner sig klar

Jag säger detsamma

Vi kramas efteråt och sedan älskar vi så passionerat som vi inte gjort sen vi var nykära!!!

jag tror det beror på att med detta ger vi varandra BEKRÄFTELSE och visar RESPEKT och ger varandra tid till att verkligen lyssna till varandra utan möjlighet att gå ut ur rummet, svara i telefonen eller börja plocka i diskmaskinen. Denna stund är för oss och vi vill satsa på oss.

NUMERA kallar vi detta för "tio minuter" . Så fort något irriterar eller stör och någon av oss känner att man inte når fram säger vi "Nej nu vill jag att vi tar tio minuter!" det kanske inte är möjligt direkt men vi vet vad som gäller. Och det tar betydligt kortare tid för varje gång innan vi känner oss klara (och inte kan hålla händerna från varandra fast det egentligen inte är det som är syftet ??)

Detta måste ni bara prova!

Lycka till/Trendvändaren

Låter väldigt jobbigt!
Fakta är ju att man kan int ändra en person så är du beredd att leva resterande 50-60 år såhär? Din kille kan helt enkelt vara väldigt asexuell.
Nu vet jag int vad du menar med sex, är det själva samlaget ni inte har haft ofta, men att ni däremellan är intima sgs?
Man kan älska en person väldigt innerligt utan att man kan leva ihop. Orsakaer att man int kan leva ihop kan ex vara att man på några avgörande punkter är för olika.
Hur är deet med barn? om ni int har barn och vill ha barn så borde de ju tillverkas också, kan de lyckas?

Nu kanske jag låter väldigt negativ, men du måste själv fundera, hur du skall leva ditt liv

Jag känner igen mig i situationen, dock har jag och min partner inte varit tillsammans lika länge, och därmed inte heller kommit lika "djupt" ner i problemet som ni. Vi är kanske i det där förstadiet, där han är nöjd och jag helt enkelt har mer "egentid", som du uttryckte det. Och det är något vi pratar om och jobbar på, men som går lite upp och ner. Vissa saker har jag iaf märkt funkar okej.

Så trots att jag ännu inte lyckats lösa det själv riktigt, så tänker jag ge dig råd! Dessa är med antagandet att ni ändå pratat om er situation, och båda är medveta om att det inte har att göra med att han egentligen är gay eller sjukt stressad på jobbet eller vad som som kan vara en "dold" orsak. Jag räknar med att det inte är något sånt, utan bara en svacka och obalans mellan er. 
1. Har ni testat att kolla på porr tillsammans? Jag vet att det kan vara väldigt obekvämt om man inte brukar göra det ihop, men det kan ändå vara en bra grej när man kommit över det jobbiga. Turas om att välja film, visa varandra därigenom vad ni gillar och tänder på, så kanske det kan ge en "nystart". Ni kan ju börja med att kolla men med dealen att ni inte ska göra något, bara titta tillsammans. Så blir det ingen press så, liksom. Sen ta det som det kommer, blir ni kåta så är det väl bara att köra. Blir det inget så gör det en annan gång, huvudpoängen är att ni ska dela något sexuellt och ännu bättre lära er av den andra gillar. 
2. Jag är helt och hållet med på det jobbiga i att behöva ta initiativ när man själv kanske hade föredragit att bli lite bossad över, men faktum är att just sex kan vara mycket av en vanegrej, och är man van att inte ha det (iaf om man är som våra respektive partners verkar vara) så är man kanske okej med att ha det så. Då måste man göra det till en vana att ha sex innan man kan förändra hur man gör det. Tror jag. Ja, trist att behöva vara initiativtagande, men jag har märkt att iaf för oss funkar det bäst om jag ändå tar den och faktiskt säger till honom vad han ska göra. Då kommer han igång, och jag kan släppa på bossandet. Det behöver inte ens vara medan man är i det sexuella, utan innan. Typ, man sitter efter middagen och säger "vad ska vi göra resten av kvällen? Jag tänker såhär, om vi först dukar av, efter det går och har sex, sen duschar och ser på tv en stund innan vi ska sova. Vad tror du om det?" Helt öppet och inte ens sexuellt laddat, men bara för att dra ut det i det öppna och plantera tanken redan innan, liksom. Det funkar iallafall bra på min kille. Vi man vara mer diskret kan man ju föreslå typ att gå och duscha tillsammans, och ta det därifrån sen. Är han dryg så kan det också behöva några "ta på mina bröst" eller liknande innan det går av sig självt. 
3. Mitt tredje tips är faktiskt, "riktig", rådgivning. Jag har aldrig testat sånt själv, men det kan säkert vara jättebra! 
4. Om det är så att han bara inte vill ha sex, är så asexuell liksom, så kanske ni skulle kunna prata om att öppna lite på ert förhållande. Det är inget för alla, men det kan ju faktiskt vara en metod att låta det vara okej för dig att ligga med andra och därigenom få din sexlust tillfredsställd. 

Jag tycker också att Trendvändarens tips är jävla bra! Inte heller något jag testat själv, men det låter fantastiskt! 

Åh, och också! Jag är övertygad om att i princip alla förhållanden går igenom tyngre perioder. Det är väl ett faktum att bra förhållanden inte händer av sig själva, utan behöver arbetas ordentligt på i perioder. Låt inte detta döma ut det, utan se det som något att överkomma tillsammans, som kommer stärka er istället för att bli så stort att det splittrar er! Ni verkar ju ha det jättebra tillsammans i övrigt. Lycka till! 

Jag känner igen hela er situation. Fast hos oss är det tvärtom. Det är jag som "inte vill" ha sex. 

Jag har aldrig varit en person som anser att sex är en big deal. Vi har jätte bra sex när vi väl har det men det är inget måste för mig. Vi gosar, myser, ligger nära, tar på varandra osv. Vi får båda närhet och vi använder tiden till att prata. Det blir intimt på ett annat sätt. Ett sätt jag tycker ger mer än att man ska försöka hinna med vardagspusslet, stressa till sovrummet och halvdant "få det överstökat" bara för att man "ska" ha sex. 

Min sambo kan tycka att det går lite för länge mellan gångerna och jag kan köpa det och jag förstår hur han tänker, jag håller faktiskt dessutom med honom. Men jag vill att när vi ska ha sex så ska det finnas tid för det. Inget som gnager, stör och norpar på tankar och uppmärksamhet. Då vill jag vara närvarande. 

Mitt största problem är att jag har väldigt svårt att slappna av. Jag grubblar och funderar på allt. Något som också går ut över min sömn och periodvis har jag fått ta hjälp av insomningstabletter. Dock går inte det med mitt nuvarande arbete och arbetstider. Det här är bitar som givetvis går ut över vårt sexliv. Jag är alltså inte bara ofokuserad, och stressad psykiskt, utan också många gånger väldigt trött. 

Alla är vi olika och ser olika på saker och ting. Ni får, som någon annan också skrev, prata om saken. Det har vi gjort, många gånger. Jag har svårt att förändra mig på den här biten och det har min sambo accepterat. Han vet att jag älskar honom, att jag försöker, och att jag tycker att han är vansinnigt snygg och attraktiv. Att "felet" ligger hos mig. Han har fått ta ställning till om han verkligen vill leva med mig under dessa premisser. Jag kan inte tvinga mig själv till att vilja ha sex och jag vill inte ha sex bara för att. Och han vill givetvis inte ha sex med mig heller om jag inte vill och är med på noterna.

Som sagt, prata med varandra. Fråga varför han inte vill ha sex. Är det något han grubblar över? Självkänslan? Stress? 
Jag vet ju vad mitt "problem" är och då är det lättare att förklara. Och enligt min sambo också lättare att förstå. 

Jag hoppas i alla fall att ni lyckas hitta en väg som fungerar för er båda, speciellt då ni verkar ha en så fin relation i övrigt. 
Var rädd om varandra :)

Vad har förändrat sedan ni slutade ha sex?
Har ni förändrats kroppsligt?
Har ni andra vanor?
osv osv

Håller med andra här inne är det verkligen så du vill leva.???

Eller, så får du väl prata med honom och säga att du älskar honom men behöver sex och prata igenom det riktigt ordentligt.

Hjälper itne det så finns det ju två alternativ, antingen lämna honom eller säga att du helt enkelt får ha en älskare om han inte vill ha dig kroppsligt så får du ha någon anann till den delen. Tycker det är fel att bara för att man är partners/ihop/gifta så skall den ena parten kunna förbjuda den andra att ha sex. Psykisk misshandel tycker jag att sådant är.

Går det inte att kompromissa? Verkar inte rätt att du ska behöva avstå nästan helt, från att vilja varje dag, typ. Han borde kunna "ställa upp" lite oftare för din skull, och du får backa lite. Men inte helt till hans nivå, om det inte är vad du vill. Ni är ju två i förhållandet. Det viktigaste är nog att ni pratar om det, och att båda är helt ärliga med vad ni vill och vad ni saknar, men kanske framförallt att ni kommer fram till något som båda blir nöjda med.

Som så många andra redan har skrivit så är prata A och O i ett förhållande. 

Men samtidigt så har ju du, TS, ett val. Man kan inte tvinga någon till att ha sex, lika lite som man kan tvinga någon att leva i ett sexlöst förhållande. Antingen så hittar ni en kompromiss som fungerar för er båda eller så avslutar ni er relation. 

Psykisk misshandel är kanske att ta i... Man kan ju vända på steken också och tänka sig in i hur det känns för TS sambo. Blir lite samma lika fast tvärtom. Tänk att man absolut inte vill ha sex av olika anledningar och då istället har någon som tjatar på dig om att ha sex... Att känna sig tvingad till sex. 

Som sagt, kompromissa om en lösning eller avsluta relationen. För bådas skull. 

Att man är olika är helt ok. Men att man är överens om de stora bitarna är ett måste. Har man ett stort sexbehov så kanske man ska försöka prata om den biten tidigt i en relation. Samma sak om man väldigt gärna vill gifta sig, skaffa barn, köpa hus osv. Det blir en tråkig situation senare om det visar sig att man vill helt olika saker. 

Hur har det gått för er? Testat någonting som föreslogs här ovan?
Jag känner att jag är i samma situation. Vi har haft mindre och mindre sex de senaste 2-3 åren (varit tillsammans i 9år) så att vi nu är vana vid att vi har det så sällan. Vi diskuterar det ibland och en period efter att vi har pratat om det känns det bara ännu jobbigare att ta initiativ. Förrut hade vi ett galet bra sexliv men nu känns det som att vi "skäms" för varandra, att vi skämms att vara sexiga inför varandra. Jättejobbigt. Tar gärna emot tips!

Testat överraskningsmoment? Vet att du skrev att du ej vill behöva ta initiativ, men det kanske kan vara en idé att försöka att locka fram lusten hos honom? Utan att skrämma eller pressa honom.

Du kan ju t ex köpa nya underkläder, och sedan "visa upp" dem för honom, och för dig lite sexigt eller vad du nu känner dig bekväm med, har du gjort en ansträngning blir det svårare för honom att avvisa dig, och i bästa fall blir han kåt av att du vill vara fin till honom! Och att han tycker att du är fin. :)

Eller så kan du ju kanske testa att tända lite ljus, så han fattar att "mystime is on", gosa lite på honom när ni sitter tillsammans i soffan, och sedan dra fram en sjal eller dylikt, som du knyter kring ögonen på honom, för att sedan kåta upp honom utan att han behöver vara aktiv... Du behöver ju inte slutföra jobbet utan låt honom bli så kåt att han vill ha dig :) 

Du kan ju testa att försiktigt börja med liknande saker, kanske 1 ggn i månaden? För att försöka göra sex till en naturlig (och positiv) sak i er vardag, och låt honom vara passiv, tills han förhoppningsvis inte längre känner sig pressad, eller vad han nu må känna, när sex kommer på tal, utan kanske blir med lättsamt inställd och får tillbaka lusten osv, och tillslut kanske han överraskar dig? :)

Min förra relation var precis som den du beskriver. Jag kände mig såå oälskad och oattraktiv. Det kunde gå ett halvår utan att han tittade på mig med sexuellt intresse, och jag kämpade mig blå för att få honom att ens se mig som en kvinna.

Han somnade i soffan var och varann kväll, medan jag låg i sängen och väntade på honom.

Med några enkla knapptryck på sökhistorin på datorn kunde jag se att han porrsurfade MASSOR! Pratade med honom om detta, och sa att det är ok att han löser det själv ibland, men att jag iaf kunde få vara med nån gång, eller att vi tittade tillsammans. Men han bytte ut allt sex mot eget tillfredställande.

Sedan kom det fram att han levde ett dubbelliv, hade massa tjejer vid sidan om, så jag slängde ut honom. Han erkände senare att han tyckte att sex var bättre utan känslor, så han fixade inte att ha sex med mig.

Hoppas inte att du får samma utgång på din relation.

Idag lever jag i en relation där vi respekterar varandras sexualitet, har massa härligt sex, 4-5 ggr/v, och pratar om vårt sexliv ofta och hur vi kan hålla det vid liv och förbättra det.

Lycka till!

Receptfritt Potensmedel - euhealth24.com/se/ Jag har mottagit beställningen och den kom i tid och pillerna fungerar jättebra.

Nu har jag inte läst alla andra svar ännu, och du har säkert fått många bra tips redan. Men här är det jag tänker på:

- Kommunikation. Det låter som om ni redan pratar mycket om detta, men kanske kan ni göra det på ett annat sätt? Har du förklarat exakt hur du känner, så som du beskriver det här? Fundera över om ni behöver prata om det på andra sätt.

- Kan det finnas några medicinska orsaker? Tar han några mediciner som minskar lusten? Kan det finnas underliggande sjukdomar? Depression kan t ex visa sig på många olika sätt, och inte enbart genom nedstämdhet. Kanske kan det vara värt att gå till läkaren?

- Om ingenting annat fungerar är nog parterapi det bästa sättet. Sex är ändå en viktig del av förhållandet, och det kommer knappast fungera i längden om sexlivet inte fungerar, eller om någon av er är missnöjda.

- Fundera över vad DU vill. Vad ser du själv för lösningar? Finns det någon kompromiss som kan fungera? Kan du leva i förhållandet så som det ser ut nu, och vad behöver du i så fall?

- Slutligen, kom ihåg att närhet och intimitet inte behöver vara sex. Försök hitta andra sätt att vara intima. Inte bara för att det kan ge mycket också, utan även för att det kan väcka lusten.

Lycka till! 

Har du frågat honom om det har hänt något som får honom att inte vilja ha sex? Du har nog bara två val. Antingen lära dig att leva så här resten av ditt liv eller lämna