Suck, nu ger jag upp... (OT)

Kör hårt då i stället för att ge upp!

Så klart tror man ibland att just den killen som man inte hade möjlighet att skapa ett förhållande med var drömprinsen. Och eftersom du inte riktigt känner honom har du bara en bild som du själv skapat att jämföra med.

Men sanningen är att ingen är någon perfekt drömprins. Ge kärleken en chans och satsa hårt när du tror på något!
Lycka till!

Jorå, här har du en f.d. losermagnet!

Det var aldrig några problem med att hitta nya losers, de dök upp som på beställning. Och de karlar som det inte var något större fel på, de försvann utomlands!

Märkligt fenomen...

Men jag träffade faktiskt den rätte, han var så rätt att jag började undra vad för fel det EGENTLIGEN var på honom! Men det kom aldrig några hemska överraskningar, så nu är vi gifta och trivs bra med det!

Det finns vettiga OCH tillstädesvarande karlar. Jag hade gett upp hoppet men det löste sig faktiskt.

Du är inte ensam, Mermaid!

Jag ser det som att jag gör andra tjejer en tjänst. Jag ser till att de killar som är losers är upptagna med följd att andra tjejer kan hitta de som är bra killar!

Just nu försöker jag intala mig att inte tänka så mycket på han i Bagdad, men det är svårt. Han är livvakt och har som yrke att skydda en annan person med sitt eget liv... Kommer att oroa mig väldigt mycket känns det som...

Ingen som har en lämplig singelkompis i Skånetrakten? ;)

Mermaid:

Hur gammal ska han vara och vad har du för önskemål i övrigt?
Bor i Malmö och jobbar i Lund och i databranchen finns det gott om singelkillar. :)
Många av dem är dessutom mycket trevligare än vad man kan tro vid en första anblick. :)

Varför inte prova en "datingservice" som Spraydate eller liknande? Ger möjligehet till att prata med och träffa massor av män. Den stora fördelen med nätragg är att man kan ägna sig åt att utforska varandra som personer innan man träffas. Det är också ett rätt stort utbud så det är smart att tänka till lite om vilka egenskaper man verkligen gillar hos en man.

Själv bestämde jag mig tidigt att begränsa mig till män från mitt eget område just för att inte hamna i nåt krångligt avståndsförhållade, vilket jag tror bara komplicerar det hela eftersom man får svårare att dela vardag. Dessutom ansåg jag att det borde finnas tillräckligt med trevliga män inom 10 mils radie.

Kanske det inte är så illa som det känns, men bara för att det kan vara så, så ger jag råd som om du verkligen bara träffar losers:

Höj kraven.

Det är klart att man inte kan välja killar helt med huvet och inte alls med magen, men jag tror att båda delarna måste få vara med och lägga in "veto" mot olika kandidater.

Kanske det skulle vara kul att fundera på vad losersarna har gemensamt som attraherar dig.

Hitta en loser-radar. Ställ följdfrågor om deras liv, deras intressen, deras tidigare relationer.

Du vill ju inte vara så upptagen av strulisar så du inte ser den vettige som finns i närheten.

Vild teori: Kanske du inte är klar med att vara ensamstående än, så du undermedvetet väljer killar som det inte kan bli allvar med? Att de vettiga är såna som åker utomlands snart tyder ju på det. Annars kanske det är det som är det attraherande, andra länder, då borde du själv åka ut och jobba nånstans.

Det finns nån därute för alla. Det finns mer än nån förresten.

Kom ihåg att du inte är halv! Du är hel och komplett och en, men du vill vara en av två. Om du vill det.

Stora kramar.

rarasara: Värsta dejtingservicen! :D
Rent fysiskt så har jag två "krav": Minst 190 cm lång och inte för smal. Är lång och normalbyggd själv och trivs inte om jag känner mig "stor".
Ålder: 25-35
Gärna "avpartad". Är själv inte intresserad av att supa mig redlös varje helg så det skulle inte funka med någon som har det som huvudintresse! :D

Ejnie: Har provat de flesta sådana sidor. Tyvärr så hittar jag de flesta losergrabbarna där... Synd men sant!

Dea: Hade också teorin om att jag inte var klar med singellivet, men jag har inte haft ett seriöst förhållande på 2,5 år och av den tiden har kanske 6-7 månader varit upptagna av killar. Resten ensam.

Det jag kan känna som jag saknar mest är kroppskontakt och någon som frågar hur min dag har varit när jag kommer hem...

Jag var precis likadan och de som inte var loosers bodde mkt. riktigt utomlands... Senare analyser av mitt eget beteende blev att jag omedvetet sökte upp just de här killarna för att jag egentligen var rädd för närhet och rädd för att binda mig. Har läst att det är samma rädslor som ligger bakom tjejer som tex. alltid hittar gifta män...

Jobba med dig själv. Analysera varför du gör som du gör. Förmodligen tror du nu att han som åkte till London är det "enda rätta" - din själsfrände - och att det är ödets ironi att ni inte kan vara tillsammans. Men så är det ju inte. Satsa på honom om du tror att han är värd det. Annars, lägg ner och försök hitta dig själv innan du hittar nån att älska.

Jag hittade min när jag minsta anade det. Och när jag hade fått strula färdigt med de där dumma killarna, eller de som bodde utomlands. Och det var precis lika för mig som för Isolde - han verkade nästan för bra för att vara sann. Och han är en helt vanlig fast alldeles, alldeles underbar människa som jag gifter mig med nästa sommar.

Lycka till! /Nojsan (fd PippiL)

Ja, jag vet inte vad det är...
Kanske inte har varit singel länge nog trots mina 2,5 år "på marknaden".

Nojsan, du skriver det jag inte orkade skriva - min historia är VÄLDIGT likt din...