Döpa barn som icketroende?

Tänkte bara tillägga en sak som jag kommer att tänka på.
Att låta döpa sitt barn som litet är inte detsamma som att ge det en kristen uppväxt. I vissa fall är det precis tvärtom... I de frikyrkor där man enbart tillämpar troendedop låter man ju verkligen inte barndöpa sina barn, men ger dem i högsta grad en uppväxt präglad av religion (och i värsta fall tunga förväntnigar om att de ska låta döpa sig själva så fort som möjligt).

Själv tycker jag att man ska ha mer grund för att låta döpa sitt barn än enbart att det är en fin tradition. Dopet förpliktar inte så mycket för det döpta barnet som för föräldrarna och faddrarna. Det är inte bara fina ord i en vacker ceremoni.

Neneh, nu blev jag nyfiken. Vad menar du med att den som är vuxendöpt räknas som konfirmerad?

Tack för svaret

Men betyder detta att du inte är konfirmerad?
Jag kan förstå om du inte är det, för med Svenska kyrkans utformning av konfirmationen så är det ju egentligen lite "kaka-på-kaka" att bli konfirmerad när man just blivit döpt.

Anledningen till att nattvarden traditionellt kopplas ihop med konfirmationen är ju att man skulle ha fått undervisning om vad nattvarden innebar innan man "gick fram". Och den undervisningen ingick (ingår väl ännu antar jag) i konfirmationsläsningen.

Att man nu tillåter yngre, icke konfirmerade att ta nattvarden, bottnar alltså i en förändrad nattvardssyn. Att det inte handlar så mycket om mottagarens medvetenhet utan mer om vad Gud gör med människan i och med nattvarden. Om denna förändrade syn är bra eller dålig kan man förstås diskutera. Det är nog inte bra att inte ställa krav alls för att få ta nattvarden, då finns ju stor risk att de som går fram inte har en aning om vad de gör, utan det blir bara en fin ceremoni, som mycket annat i kyrkan alltmer har blivit.

Seden att gå fram under nattvarden och få välsignelse istället för bröd och vin tycker jag också är jättefin, och ett nog så synligt tecken på att man delar kyrkans gemenskap och tro.

I katolska kyrkan finns sedan länge bruket att hålla höger hand på vänster axel för att visa prästen att man inte tar emot nattvarden utan vill få välsignelse i stället. Detta bruk förekommer numera på sina håll även i andra kyrkor t.ex i Svenska kyrkan här på vår ort.

fröken Ur, det är väl inget fel att säga ritual. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att vi offrar småbarn och spikar upp katter på kyrkportar.

Eller varför inte säga kulthandlingar. Det är ju strikt taget det vi sysslar med.

Jag tror att det finns många i det här landet som känner sig djupt rotade i Svenska kyrkan, trots att de inte alls bekänner någon kristen tro.
När vi diskuterar detta hemma hos mina föräldrar så säger min pappa alltid att tanken att gå ur Svenska kyrkan är honom oerhört främmande. Det hör till att man ska vara medlem, oavsett ifall man tror eller inte. Och han är verkligen inte den som anser sig vara troende på något sätt, snarare tvärtom. Men jag tror att han är representativ på sätt och vis - Svenska kyrkan står för något tryggt och hemvävt i många människors liv. Motpolen är frikyrkorna och andra samfund, där folk är lite lustiga och extrema.