Döpa barn som icketroende?

Min pojkvän vill döpa eventuella barn.
Han tycker det är viktigt att följa traditionen.

Jag vill hellre ha ett borgerligt barnavälkomnande.

Nåja, deras eget val kommer ju med konfirmationen.

"Att döpa barn är fel" - Vad bra att du vet så mycket, Cookie Dough! Som kristen "vet" jag att det är rätt att döpa barn, men jag tror inte att sådana kommentarer vare sig är särskilt fruktbara eller vad trådstartaren frågade efter...

I mina ögon är dopet föräldrarnas förklaring att de vill uppfostra sitt barn i enlighet med sin tro.

Kan man verkligen uppfostra ett barn UTAN att påverka dess tro?

Vi tillhör de där människorna som är hycklare i vissas ögon. Båda våra barn är döpta i kyrkan, men ingen av oss har någon gudstro (nu ialla fall) och ska därför vigas borgeligt.
Orsaken till dopen..... just då kändes det rätt att döpa barnen.

Mina barn har båda två gått på kyrkliga aktiviteter som små, och jag ser INGET fel i att man ger barnen en vidgad syn på vad som finns att erbjuda (trots att man inte är troende själv).

Jag är troende men tycker att det är fel att döpa barn som inte kan säga sjävl vad de tycker.

Att göra det för det är "tradition" är lite respektlöst för dopet innebär så mycket mer än en namngivningsceremoni.

Att man döper barn beror historiskt sett på att barn ofta dog som spädbarn och man ville hinna kristna dem ifall de inte skulle leva tills mognare ålder.

Jag är ingen bibel-expert, men jag har hört att det inte finns något belägg för att dop måste vara barn-dop.

Jag tycker det ska vara ett aktivt val att låta sig döpas in i en kristen församling, precis som jag tycker att det ska vara ett aktivt val att vigas inför Gud.

Jag tycker det är bättre att inte döpa ett barn så det kan välja själv i en ålder där det är moget att själv ta ett sådant beslut.

Jag och min man tänker döpa våra barn "borgerligt" och ha ett eget litet dopkalas hemma.

Våra barn får själv välja om de vill gå med i kyrkan när de är gamla nog att ta ställning till det själva.

Fel och fel. Det är ju både rätt och fel om man inte har någon tro. Det finns ju på några ställen borgerliga dopförrättare om jag inte minns fel.
Jag är inte döpt och inte heller konfirmerad. Men får vi barn någon gång ska de döpas. Jag känner att nu vill jag inte döpas, det känns fel. Men jag skulle tycka om att vara döpt. Jag ser det mer som man öppnar upp för en vidare vy när man döper barn.
Svårt att förklara...

Nu är det här inte på långa vägar aktuellt för mig, men när den dagen kommer har jag tänkt döpa mina barn. Inte för att jag är aktivt religiös utan lite grann för det som ullsa är inne på. Jag tror att det är bättre att barnet är döpt och sedan får ta ställning till konfirmationen och han/hon vill vara kvar eller gå ur kyrkan.

Vill de sen gå ur tror jag hellre att man kan göra det än att välja att bli döpt. Just för att barndop är vårat sätt att göra det och är man inte döpt som barn känns det som att det är svårare att välja bli döpt än att gå ur. Krångligt att förklara, men jag vill ge mina barn den "enklare" valmöjligheten, så att säga.