Döpa barn som icketroende?

"Hur många barn vars föräldrar inte döper dem tror ni går och döper sig själva i vuxen ålder."
Jag själv gjorde det som sagt som tonåring, min syster också, och ganska många av mina vänner. De som inte gjort det har heller ingen kristen tro... Ingen av de jag pratat med har avstått från att döpa sig fast de egentligen velat.

Det går givetvis inte att undvika att påverka barnen på något sätt under uppväxten, både vad gäller religion och allting annat. Men att visa vad man själv har för tro och leva efter den samtidigt som man är öppen med att det är just en personlig tro och att andra tror på annat sätt och att vissa inte tror alls anser jag inte är att "pracka på" barnet sin tro. Och steget till att göra barnet till medlem av en religiös församling är för mig långt.

"Ingen av de jag pratat med har avstått från att döpa sig fast de egentligen velat."

Det jag menade var att föräldrarna genom sitt val får dem att inte vilja döpa sig. Precis som de föräldrar som döper sina barn får dem att vilja vara döpta.

Anledningen till att de inte velat döpa sig är som sagt att de inte har någon kristen tro.... Och en del av dessa har föräldrar som ÄR troende och en del är INTE det så jag kan inte se något samband där.

Tänkte bara tillägga en sak som jag kommer att tänka på.
Att låta döpa sitt barn som litet är inte detsamma som att ge det en kristen uppväxt. I vissa fall är det precis tvärtom... I de frikyrkor där man enbart tillämpar troendedop låter man ju verkligen inte barndöpa sina barn, men ger dem i högsta grad en uppväxt präglad av religion (och i värsta fall tunga förväntnigar om att de ska låta döpa sig själva så fort som möjligt).

Själv tycker jag att man ska ha mer grund för att låta döpa sitt barn än enbart att det är en fin tradition. Dopet förpliktar inte så mycket för det döpta barnet som för föräldrarna och faddrarna. Det är inte bara fina ord i en vacker ceremoni.

Det förekommer en hel del borgerliga barnvälkomnande. Men de är naturligtvis inte dop.

Snabbsökning avslöjar att förutom sång och diktläsning går det till så att man presenterar barnet för släkt och vänner, med det fullständiga namnet och presenterar eventuella faddrar.

Dea

Men det kristna dopet har ju inte alls med namn att göra! Och det enda faddrarna förbinder sig till är väl att guida barnet i den kristna tron? Jag tycker det verkar svårt att "avkristna" det. Det blir ju inget kvar!

Nej namnet hör inte ihop med dopet. Men dopet är ju för de flesta, förrutom att man blir döpt in i kyrkan, en sammankomst kring barnet, ett välkomnande, ett gratulerande och uppvaktande åt föräldrar och eventuella syskon och ett tillfälle där namnen blir "offentliga". Och den sammankomsten finns det behov av eller intresse för även hos de som inte vill döpa sina barn, därav namngivnings- och välkomstceremonier.

Cissan...

Vi ska inte ha någon dopceremoni i den bemärkelsen. Ett barn är ju inte namnlöst tills det döps vid ett halvårs ålder?!

Med "borgerligt" menar jag helt enkelt namnregistreringen när barnet föds. Sedan tänker vi ha en "Välkommen till världen-fest" eller nåt sånt istället för ett traditionellt kristet dop med kalas. _Varför missa det roliga?!_

Så, NEJ vi ska inte skvätta vatten och ha oss! :)

Hoppas att jag förklarat mig bättre nu...

Nej, ett barnvälkomnande är inte heller en namngivningsceremoni. I vissa fall, men aldrig bara det. Det är en ceremoni där barnet tas upp i gemenskapen av föräldrarnas släkt och vänner, liksom dopet är en ceremoni där barnet tas upp i församlingens gemenskap (och även i Kristi församling).

Jag är inte så insatt i kristna faddrars funktion.

Men jag har nån lummig idé om att faddrar oavsett tro, bör finnas till hands för barnen för vägledning när föräldrarna inte är tillgängliga.

Dopet ar en mycket vacker ceremoni dar foraldrarna far svara ja pa fragan "Vill ni att ert barn ska dopas till denna tro och leva med forsamlingen i Kristi gemenskap". Kan man arligt svara "ja" pa den fragan tycker jag att man ska dopa sina barn i kyrkan. Fragan riktas alltsa till _foraldrarna_ INTE till barnet, sa nagon inskrankt religionfrihet ar det alltsa absolut inte tal om. Konfirmationen finns till for att man sjalv ska bekrafta dopet, vilket ocksa ar anledning till att man raknas som konfirmerad nar man ar vuxendopt.
Mina foraldrar, som icke-kristna, valde att inte dopa mig som barn eftersom de inte kunde saga ett arligt "ja" till att dopa mig till en tro de inte sjalva erkande. Istallet valde jag att som 16-aring dopa mig pa eget bevag. Jag tror att det ar ganska vanligt att odopta ungdomar sa smaningom later dopa sig.