Döpa barn som icketroende?

...ritual låter ju väldigt mystiskt förresten, jag tyckte det lät konstigt när jag skrev det. Ceremoni är ju mycket bättre!

Seden att gå fram under nattvarden och få välsignelse istället för bröd och vin tycker jag också är jättefin, och ett nog så synligt tecken på att man delar kyrkans gemenskap och tro.

I katolska kyrkan finns sedan länge bruket att hålla höger hand på vänster axel för att visa prästen att man inte tar emot nattvarden utan vill få välsignelse i stället. Detta bruk förekommer numera på sina håll även i andra kyrkor t.ex i Svenska kyrkan här på vår ort.

fröken Ur, det är väl inget fel att säga ritual. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att vi offrar småbarn och spikar upp katter på kyrkportar.

Eller varför inte säga kulthandlingar. Det är ju strikt taget det vi sysslar med.

f.d. svart brud

Jepp, jag fattar. Det är mer en fest för att ni har fått barn som infaller då ett dop skulle infallit.

Trevlig idé förresten! :)

Det tycker jag later som ett jattefint forslag, froken Ur! Det ska jag foresla i min forsamling om tillfalle ges.

Barn (som inte är konfirmerade) avråds från att ta nattvard, däremot är de välkomna att komma fram under nattvarden och ta emot välsignelse.

För övrigt så är det inte riktigt så enkelt som att man började döpa barn i fall att de skulle dö.
Urkyrkan, (Petrus och gänget, ni vet) var visserligen ingen förespråkare för barndop, men å andra sidan så kristnades vanligen hela familjen, inklusive barn.

Baptistkyrkan förespråkar sk troendedop. Dvs, att man inte döps som spädbarn. Detta tilltalade mig, så jag funderade på att bli medlem där. Å andra sidan, så är det vanligt att troendedop utförs på 14-åringar, alltså i samma ålder som Svenska Kyrkan har konfirmation. Jag är inte säker på att detta heller blir riktigt, eftersom jag tror att också vid 14 års ålder kan man vara för ung.
Personligen är jag både döpt och konfirmerad, men blev för den sakens skull inte "riktigt" kristen förrän låååångt senare.
Mina egna barn tror jag att jag kommer att låta bli att låta döpas, eftersom jag är en stark anhängare till att tro är något personligt, som det måste vara läge för att ta till sig. Kristen är inget man "lär" sig, eller "blir" genom att vare sig gå i kyrkan eller döpas. Detta är förstås min högst personliga uppfattning.

En anledning till att icke-troende låter döpa sina barn kan vara att de vill vara säkra på att barnet ska tillhöra kyrkan. De kanske vet med sig att de inte kommer att bidra särskilt mycket till att barnet ska få en kristen tro, eftersom de inte är aktivt troende själva. Därför "vågar" de inte låta barnet bestämma detta själv, eftersom de på något sätt kanske tycker att man bör tillhöra en kyrka.

Jag tror att det finns många i det här landet som känner sig djupt rotade i Svenska kyrkan, trots att de inte alls bekänner någon kristen tro.
När vi diskuterar detta hemma hos mina föräldrar så säger min pappa alltid att tanken att gå ur Svenska kyrkan är honom oerhört främmande. Det hör till att man ska vara medlem, oavsett ifall man tror eller inte. Och han är verkligen inte den som anser sig vara troende på något sätt, snarare tvärtom. Men jag tror att han är representativ på sätt och vis - Svenska kyrkan står för något tryggt och hemvävt i många människors liv. Motpolen är frikyrkorna och andra samfund, där folk är lite lustiga och extrema.

Som icketroende skulle jag aldrig falla så lågt som att döpa mina eventuella framtida barn. Däremot skulle jag uppmuntra dem att ta del av olika religoner och livsåkådningar själva och inte protestera om de väljer att exempelvis döpa sig som vuxna. För att fira barnens födsel tycker jag att en namngivningsfest är en betydligt bättre tradition/ceromin för dem som inte är troende.