Döpa barn som icketroende?

Jag är inte döpt, och det är av den anledningen att mina föräldrar ville låta mig få välja när jag var gammal nog.

Jag är inte döpt, och det är av den anledningen att mina föräldrar ville låta mig få välja när jag var gammal nog.

Ooops, och så tryckte jag iväg det fort som attan utan att vara färdig...

Vad jag ville säga var att jag tycker mina föräldrar gjorde rätt och jag och min kille kommer göra likadant när det är vår tur.

Jag kan ju tillägga att vi inte kommer att gifta oss kyrkligt heller, av den anledningen att vi inte är troende. Vi kan inte lova att älska varandra för alltid inför något som inte finns (alltså gud enligt oss).

Eller brasklappsmodellen - "härtill är jag nödd och tvungen". ;)

Har läst en del religionspsykologi och en rådande föreställning är dopet som en försäkring. Finns gud, så är jag ju räddad. Visar det sig att alltihop är mänsklig konstruktion så spelade det inte så stor roll.

Jag och maken har olika uppfattningar i frågan. Vi är båda agnostiker (= vi förnekar inte gud, men är heller inte troende) och han vill inte döpa sina framtida avkomlingar medan jag tycker som ovan nämnts: att barnets bekräftelse ligger i konfirmationen och jag vill som förälder underlätta valmöjligheten för mitt barn.

/Freja :)

Men Ettolrach, dopet är ju inget eget val, utan den handling varigenom man mottas av Gud. Sedan bekräftar man detta vid konfirmationen, vilken man således genom eget val kan avstå ifrån, och då blir det "anbud" man fått genom dopet aldrig bekräftat (konfirmerat). - Jag är inte själv särskilt troende, men detta torde tillhöra allmänbildningen.

I gamla tider döpte man barn just för att de inte skulle stå utanför kyrkans gemenskap, och det gäller väl i viss mån fortfarande. Det kan väl finnas de som vill att deras barn skall vara medlemmar i Svenska kyrkan även om de själva inte är särskilt troende. Numera blir man ju medlem genom dopet, och inte vid födseln som det var tidigare.

Jag haller med Ettolach i denna fragan

Fast jag själv inte är troende, och varken döpt eller konfirmerad, och fast jag föredrar ett borgerligt barnavälkomnande, och fast det EGENTLIGEN är dopet som är medlemsgrundande, så vill jag att mina barn ska vara medlemmar i Svenska Kyrkan "i väntan på dop".

Kyrkan är en viktig kulturbärare, som erbjuder tröst och vägledning och eftertanke i svåra stunder oavsett tro.

Jag har själv valt att bli döpt (som 14-åring) och konfirmerad och jag gifte mig även i kyrkan. Jag ser mig själv som troende "på nått sätt", ett sätt jag inte riktigt kan beskriva ;) Men vårt barn kommer inte att döpas som litet. Jag vill inta göra honom/henne till medlem av en regigiös församling utan att h*n själv kunnat vara delaktig i beslutet... för mig känns det lika främmande som att göra mitt lilla barn till medlem av ett politiskt parti t ex.

En allmän fråga: Hur många barn vars föräldrar inte döper dem tror ni går och döper sig själva i vuxen ålder. Jag menar att man prackar på barnet en tro i lika stor utsträckning om man inte döper barnet som om man gör det.

Sedan en fråga till F.d. Svart Brud

Vad ska ni göra på det borgerliga dopet? Dopet handlar ju inget om namnet, utan BARA om att introducera barnet till den kristna tron. Ska ni ha vatten och skvätta på barnet?

Alltså, jag fattar inte hur man kan göra en ceremoni som endast är kristen sekulariserad.

Förklara gärna!

Anledningen till att man började döpa barn var att man inte ville riskera att de skulle dö okristnade. På den tiden fanns det heller ingen religionsfríhet.

Jennie's jämförelse med ett politiskt parti tycker jag är bra. Det handlar visst om ett val idag när vi har religionsfrihet. Att döpa barnet för att låta det välja vid konfirmationen om det ska vara kvar eller ej tycker jag inte gör det bättre för det är frivilligt att konfirmeras och det krävs inte att ta ställning till om man ska gå ur eller stanna kvar för man kan ju välja att inte ta ställning till konfirmation överhuvud taget.

Är man däremot inte barndöpt så måste man ju välja det medvetet om man väljer att gå igenom konfirmationen.

Gud älskar alla och är mycket större än någon kristen eller annan religiös gemenskap. Så även om ett barn inte är döpt (och de flesta barn når vuxen ålder idag, i alla fall om vi håller till hur det ser ut i vår del av världen) så har barnet Guds kärlek.

Ska vi ha en religionsfrihet värd namnet så tycker jag inte föräldrarna ska välja åt ett barn som inte kan säga ifrån själv om det inte vill bli döpt. Kristendomen är som bekant inte den enda existerande religionen.