Döpa barn som icketroende?

Barn (som inte är konfirmerade) avråds från att ta nattvard, däremot är de välkomna att komma fram under nattvarden och ta emot välsignelse.

För övrigt så är det inte riktigt så enkelt som att man började döpa barn i fall att de skulle dö.
Urkyrkan, (Petrus och gänget, ni vet) var visserligen ingen förespråkare för barndop, men å andra sidan så kristnades vanligen hela familjen, inklusive barn.

Baptistkyrkan förespråkar sk troendedop. Dvs, att man inte döps som spädbarn. Detta tilltalade mig, så jag funderade på att bli medlem där. Å andra sidan, så är det vanligt att troendedop utförs på 14-åringar, alltså i samma ålder som Svenska Kyrkan har konfirmation. Jag är inte säker på att detta heller blir riktigt, eftersom jag tror att också vid 14 års ålder kan man vara för ung.
Personligen är jag både döpt och konfirmerad, men blev för den sakens skull inte "riktigt" kristen förrän låååångt senare.
Mina egna barn tror jag att jag kommer att låta bli att låta döpas, eftersom jag är en stark anhängare till att tro är något personligt, som det måste vara läge för att ta till sig. Kristen är inget man "lär" sig, eller "blir" genom att vare sig gå i kyrkan eller döpas. Detta är förstås min högst personliga uppfattning.

Kalas

Jupp, kyrkoordningen är en generell ram för hur saker och ting ska vara. Dvs, i detta fallet så måste man vara döpt. Det är ramen.
När man går in i detaljer så blir det dock "knepigare". Man talar inte så ofta om barnkommunion, utan hellre om familjekommunion. Med det menar man, att barn, som är i ett sammanhang, och därav är medvetna om vad nattvard är, mycket väl kan ta emot nattvard. Däremot, och jag beklagar min otydlighet, så avråder man barn som inte har något liknande sammanhang, från att ta emot nattvarden, tills man fått undervisning om dess innebörd.
Det är klart att det är skillnad på att förstå trons mysterium och förstå innebörden av själva akten nattvard, eller har jag missförstått?
Sen undrar jag lite, du skrev "vem som egentligen förstår det som sker under måltiden?"
I svenska kyrkan så "sker" ju inget speciellt. Brödet förvandlas inte och inte vinet heller. Men är du katolik? Då hänger jag med lite mer i så fall. :)

Maja Gräddnos

Min tanke var bara den att jag och Kalas talade om lite olika saker när det gäller trons mysterium, eftersom katolska kyrkan menar att brödet och vinet _verkligen_ blir Jesu kött och blod, och om det då var detta som var svårt att förstå, också för vuxna.
Svenska kyrkan menar att brödet och vinet är _symboliskt_ för Jesu kött och blod, alltså inte faktiskt, vilket i det här fallet kan vara lättare att förstå.