Barnledighet för män?

Argumentet "men min man KAN inta vara hemma så länge. Även om han skulle vilja..." soom Charlize använder hör jag ofta ("han är egen företagare" etc) men jag förstår det inte!
1. Ingen människa är så oumbärlig på sitt arbete.
2. Det finns kvinnor i alla yrkesgrupper i Sverige och jag har aldrig hört någon kvinna säga att hon pga sitt arbete inte KAN skaffa barn!

Dea: En kollega till mig (trebarnsmor) jobbade varannan vecka och hennes man varannan vecka från det att barnen var ca 3 månader!

Men Gnutten!
Du skriver "Jag har ett väldigt speciellt jobb på en firma med ca 10 anställda. Jag gör ett antal oräkneliga uppgifter och det har tagit ca 3 år att bli bra på det jag gör."

Tror du att bara män har sådana jobb?? Jag är i samma situation och jag tänker inte avstå från barnafödande för det! Det är faktiskt arbetsgivarens skyldighet att ordna så det fungerar!

Charlize skriver "och visst finns det säkerligen kvinnor som inte kan skaffa barn pga sitt jobb, och väljer att inte göra det. So what? Är de sämre kvinnor då?"

Det jag vill protestera mot är ordet KAN. Jag tror det finns dem som väljer bort barn (och de är absolut inte sämre kvinnor!) men jag är övertygad om att de kvinnorna inte VILL ha barn. Vill de ha barn fixar de det! Männen däremot ska både äta kakan och ha den kvar...

Charlize.. inte bara BORDE jag tror faktiskt att det är lagstiftat! Föräldrarledighet är en RÄTT arbetsgivaren inte kan vägra dig!

En sak till, jag är övertygad om att det är bristen på jämställdhet som gör att kvinnor bränner ut sig!

Självklart finns det män som bränner ut sig men de är faktiskt inte lika många som kvinnorna...

Ingen kvinna är sämre för att hon inte vill ha barn! Det gjorde jag tydligt klart och det är inte det vi diskuterar. Det jag menar är att männen som vill ha barn inte kan använda oumbärlighetsargumentet för att inte vara hemma med sina barn!

Annars tycker jag att Scarlett uttryckte det jättebra kl 15.20!

Electric Lady nämnde intervjun i DN igår, och jag blev också lite chockad över det intervjuade parets inställning, har vi inte kommit längre? Men så idag är en annan intervju med (i mina ögon) unga föräldrar och de verkar underbara! Det känns att barnen är deras gemensamma ansvar/lycka/uppgift och att pappan är precis lika delaktig i sina barn som mamman!