Barnledighet för män?

Jag skulle inte vilja att jag och min sambo delade exakt 50/50 och inte han heller. Jag vill vara hemma mer. Därmed inte sagt att han inte skulle vara hemma alls.

Tycker absolut inte att man ska lagstifta om hur tiden ska fördelas.

Vill att det ska ses som något positit att ta hand om barn hemma och jag vill inte bli missgynnad på arbetsmarknaden för att jag varit hemma med barn.

Förmodligen, om vi får välja själva och om vi skaffar barn, så kommer jag att vara hemma mer under första året men han mer vid sjukt barn e.t.c eftersom jag kommer att ha ett "viktigare" arbete.

Ejnie- Jag menar inte att det ÄR något positivt, jag menar att jag VILL att det ska vara det- i samhällets ögon.

Sen så tror jag att många pappor känner sig ganska utanför när barnet är riktigt litet, då barnet fortfarande är helt beroende av mamman (amning) och mamman fortfarande måste hämta sig från förlossningen, vilket har en tendens att fortsätta, eftersom de redan är lite utanför och att mamman redan vet hur barnet funkar. Sen så har många kvinnor svårt att släppa taget om sånt som de kan "bäst"- och där har vi ( jag själv absolut inräknad) väl alla ett ansvar att släppa efter och göra männen delaktiga.

Tycker iallafall att det är vansinne att lagstifta. Man har ju inte alltid en jämn ekonomi, ena föräldern kan vara arbetslös eller studerande, eller mitt uppe i något annat som gör att man vill dela föräldraledigheten på ett visst sätt.

Barn är ju ofta inte planerade och jag tycker inte att det ska vara så att man ska måsta, i värsta fall, göra abort p.g.a ekonomiska faktorer i större utsträckning än vad som redan görs.

Vill tillägga att jag faktiskt tycker att papporna bör vara hemma mer, men att det är något som måste beslutas från fall till fall.

Lillgrodan- antar att det är mig du frågar...
Jag tycker inte att det är själviskt av mig eftersom jag inte förvägrar honom något. Det är något vi pratat om tillsammans, inte något jag själv bestämt.

Det här med att göra männen delaktiga har ju inte bara med föräldraledigheten att göra , även om det är den vi diskuerar här.

Som sagt, jag tycker att papporna bör vara hemma mer, men att det måste bestämmas från fall till fall.

Ejnie- Självklart borde det vara en merit även för män!

Det finns missbrukande pappor, psykiskt sjuka pappor och pappor som inte vill vara pappor överhuvudtaget. Det finns mammor med samma problem. Lagstiftar man åt ena hållet så lagstiftar man åt det andra, antar jag.

Vad som är bäst för just det barnet och de föräldrarna vid det tillfället är vad jag tycker borde styra.

För övrigt glöms barnen, som vanligt, bort i den här debatten (menar då inte just i det här forumet).

Sorgligt nog så är ju även såna pappor och mammor vårdnadshavare...

Håller med dig emsipemsi!!!

Henrike, kan man bortse från det personliga planet i en fråga som i allra högsta grad är även personlig?

Ejnie- Vilka anses ta egna beslut, bara de som tar samma beslut som minoriteten?