Äktenskapsförord

Tack för svaret Henrike,

jag känner till att det är enkelt men tyvärr undrar jag om han menar allvar. Å ena sidan är han ofta slarvig med papper å andra sidan kan man ju fundera om han egentligen inte vill.
Konstigt det där med pengar, jag vill definitivt inte "roffa " något som inte är mitt men blir lite ledsen att han inte önskar mig allt gott om han dör. (Om det nu är så.)
Hur resonerar ni andra kring detta? Till saken hör att vi är 40+ bägge och om jag satsar några år på hans verksamhet blir det svårt för mig att få annat jobb och "starta om" om något händer honom. Skulle inte ha funderat på detta när jag var yngre.

Hej Saline och tack för ditt stöd.

Äktenskapsförordet skrevs för att han ville gardera sig och se till att hans barn ärver honom vid eventuell skiljsmässa eller dödsfall.Jag äger ju ingenting från början så jag tycker väl i och för sig att det är konstigt. Tror att många gör så av samma anledning.

Jo, jag har pratat om att börja arbeta igen. Han vill helst inte det. Jodå, jag ser hur det ser ut när jag skriver det här men till saken hör att jag jobbat rätt hårt förut och är rätt "slut"nu. Jobbar fortvarande extra på mitt gamla arbete och det blir inte mycket familjeliv under de perioderna. Kommer mest hem och lägger mig.
Är jag hemma och hjälper honom har jag däremot både ork och energi över för mina barn och våra intressen. Därför är det sammantaget så att jag trots allt har ett betydligt "bättre" liv än då jag levde ensam med barnen.
Vi har det för övrigt bra tillsammans och skulle det vara så att han fullföljer testamentet och livförsäkringen har jag en utmärkt grund att stå på om något händer honom.
Det som gör mig orolig är väl att han tycks dra ut på det. Att han på mitt initiativ först gick till jurist och fixade alla papper men sen inte gör klart gör att jag undrar om han ångrat sig. Eftersom jag ju redan tagit upp detta då papperen skrevs känner jag mig som en "gosddigger" om jag tar upp det igen.
Vet inte vad jag ska tänka faktiskt. Vill han inte? Är han bara slarvig och glömt?

Har inte varit i den här situtationen förut och vill gärna höra flera argument för och emot. Hur har ni gjort när ni flyttat ihop då ni haft olika mycket tillgångar från start?

Tack ännu en gång Saline för ditt stöd. Ibland är det verkligen ångestfyllt det här. Man känner sig mindre värd än barnen och scenariot om han skulle då och hans barn ärver allt och "skickar" ut mig är mardrömslik. Å andra sidan har jag aldrig haft det så bra som nu....Det mest väsentliga ändå: vi har ett jättebra liv förutom detta. Önskar han var en av mina vanliga fattiglappar....

P.S Vad är Relationsakuten?

Tack på förhand!

S.C

Jaa, gärna mer info från dig. Korsvis,,hm hur menar du då?
Försäkringsbolaget säger att vi ska fylla i mig som förmånstagare och att det räcker. Jag är fundersam om det stämmer p.g a äktenskapsförordet. Förs.bolaget var först också osäkra på svaret.
Som sagt är jättetacksam om du har ytterligare info.

Hej och tack för svaren!

Det var det jag tänkte; att det inte räcker med att skriva mig som förmånstagare på försäkringen. Tack snälla S.C! Ska kolla närmare med maken och hans jurist. Usch, jag SKA ta itu med det här nu.

När det gäller arv,så är jag på det klara med att hans barn ärver allt och jag har ingen besittningsskydd i och med äktenskapsförordet. Han har dock skrivit ett testamente med en viss summa till mig. Kruxet är att det inte är påskrivet och att han inte verkar angelägen om saken...Antar att om han skrivit på det erhåller jag den uppgivna summan innan barnen får sin lott.
Tack igen för svaren men finns här ingen som är lite i samma sits? Skulle vara intressant att höra era åsikter i frågan. Är jag fel ute? Rätt o fel? Moral? Delar man hela livet men inte ekonomi?