Förbannad!

Vad oförskämt. Be honom dra.. Nej, men om jag var du skulle jag sluta laga mat till honom. Han är inte värd din mat. Hos oss är det jag som lagar maten, men vi planerar ofta tillsammans. Men jag har sagt som så att han får äta den maten som jag lagar, gillar han den inte får han äta något annat. Skulle han någon gång klaga skulle jag bli fly förbannad. (Vilket i och för sig inte hänt) Jag kan förstå om han någon gång inte gillar maten (det gör inte jag heller alltid), då ska man så klart inte tvingas äta, men klaga -aldrig. Faktum är att jag får beröm varje dag. Det borde du också få. Upplys honom om det.

Alltså, småungar i förskolan får lära sig att passar det inte, så kan de välja att låta bli att äta och bli hungriga sedan.

Beter han sig som en 2-åring, varför inte behandla honom därefter?

Varför laga mat till honom överhuvudtaget egentligen??

Hos oss är det oftast jag som lagar mat helt enkelt för att jag är den som kan något om matlagning (min sambo är visserligen väldigt söt när han försöker ex. hacka lök och tårarna sprutar) och nästan alltid säger han snälla saker men jag har på ett tidigt stadium sagt att om det inte passar så får han laga sin mat själv.

Han är en typisk kille som måste ha kött till maten medan jag som student har lärt mig att linser och bönor är väääldigt mycket billigare. Jag tvingade honom att smaka på min linsgryta, han behövde inte tycka om det (trodde jag faktiskt inte att han skulle göra), men allt jag begärde var att han i alla fall smakar innan han säger att det är äckligt, och sen fick han själv bestämma om han ville äta mer eller äta något annat.

Vilken snorunge till kille! Jag har i ett tidigare förhållande skött allt en hemmafru skulle sköta men han hade vett att berömma och inte gnälla på det jag gjorde. Förstår att du blir arg! Med all rätt!!

Håller med övriga! Ursäkta, men tycker att han beter sig som en gris! Förstår inte hur han har mage att klaga! Han kan väl fixa sin mat själv i fortsättningen.

Sådär har jag det EXAKT oxå!

Fast - jag har helt slutat laga mat åt honom. Jag lagar mat åt mig själv - frågar inte ens om han vill ha något. Skulle han vilja äta av MIN mat, då får betala med hushållssysslor.
Stenhård har jag blivit!
Att låta honom laga maten varannan gång är inget alternativ, då han allra helst äter spagetti och köttfärssås varje dag.
Laga bara mat åt dig själv hädanefter, tro mig det är MINDRE jobb och man slipper bli förbannad och sårad.

Säger som Grynet - Ta ingen skit!

Helt rätt, låt honom laga maten alt. sin mat.

Tycker dock man har rätt att klaga. Vi lagar ungefär lika ofta och ofta tillsammans. Jag har klagat en hel del, som t.ex. om att stekt ägg och nudlar inte är "mat", det accepterar jag inte att han serverar. Inte ens om vi har bråttom. Som om att jag inte gillar när köttfärssåsen smakar kanel (vilket berodde på att han kryddade med en kryddblandning som innehåller kanel), att han snöar in på samma maträtter vilket leder till att jag tröttnar på dem osv. Det är ju inte som att han heller gillar allt jag lagar...

Låt honom HANDLA själv, LAGA mat själv, göra matlådor själv, diska själv osv. Allt som har med maten.

PSST! Passa på att laga riktigt god mat i några dagar -åt dig själv alltså!

Skriv inte det du tycker här bara, säg till honom så att han kan försöka förstå!

Lycka till och hoppas matlusten m.m kommer tillbaka

Kram
Galenpanna

Hemma lagar jag den mesta maten, mest beroende på att min man aldrig lärt sig att laga mat (bodde hos sin mamma nästan ända fram tills han träffade mig). Han behärskar pastakokning, korvstroganoff (men den gör han JÄTTEGOD!) och steka köpta köttbullar eller korv. Det skulle bli väldig ensidig kost om han skulle laga maten varannan dag. Däremot så lagar vi ibland maten tillsammans, så att han långsamt får mer vana i köket.

Det är ytterst sällan som han klagar på maten och han tackar i princip alltid för den! Det finns några maträtter som han inte äter överhuvud taget, men dessa maträtter slipper han.
Matlistor gör jag ibland och då frågar jag honom om råd, men efter 4 år tillsammans så känner vi varandras matvanor rätt bra!

Vilka reaktioner det blev!!
Trådstartaren här, har ju varit borta över helgen.
Inser nu när jag läser mitt inlägg att jag överreagerade!! han är världens gulligaste egentligen och erbjuder sig ofta att hjälpa till.
Den här gången tyckte han helt enkelt inte att det blev gott - det måste man ju få tycka!
Det har i alla fall löst sig nu. Anledning till att jag blev så arg var att det blev droppen som fick bägaren att rinna över, allt jag var lite irriterad på kom på en gång (här kommer alla känslorna på en å samma gång....
Vi åkte iväg som planerat över helgen och jag pratade inte med honom på 30 timmar (kul gäster vi måste vart...) men sen sa jag ALLT jag tänkt på och vi hade ett bra samtal.
Nu lagar jag med glädje mat åt min i och för sig lite kräsna man...
Hoppas ni inte tycker att jag viker mig för så känns det inte.
Tack för alla inlägg och uppbackning i min ilska!!
Kram Janna

Så länge han förstår och respekterar din ilska och passar sig för att uttala sig hur som helst om hur maten smakar så är väl allt frid och fröjd

Janna - skönt att allt ordnat sig!

Här har du ytterligare ett par som har olika matvanor, han vill ha mer traditionell mat (eller snabbmat som hamburgare) medans jag gillar alla nya influenser som råder på matlagningsfronten. Det är då inte lätt att hitta på saker som båda gillar.

Hoppas allt fortsätter funka bra för er i alla fall! :)

Janna,

Det är var ju bra att det ordnade sig för er, men jag måste säga att jag reagerade på den här frasen:

"han är världens gulligaste egentligen och erbjuder sig ofta att hjälpa till."

Hjälpa till? Är han inte lika ansvarig för ert gemensamma hushåll som du är?

Du får ursäkta om jag kanske överreagerar, men jag har blivit alldeles allergisk mot den alltför spridda inställningen att män är någon slags lyxlirare i hushållet som "hjälper till" med ditten och datten snarare än att göra sin del. Vilket torde vara hälften i ett hushåll om 2 vuxna personer.

Isolde: jag håller med dig!! man ska dela lika och jag tycker det är bra om man gör det man är bra på (eller tycker om att göra). Jag kan ingenting om bilar å är så lycklig att jag har en kille som är biltokig, då tar jag maten. Resten är det fifty fifty på faktist. Jag är noga med att det ska vara jämt.
Janna

Isolde, du har helt ratt. Det ar klart att mannen inte "hjalper" kvinnan genom att gora sin del av hushallsuppgifterna. I den dar boken Man fran Mars, Kvinnor fran Venus skriver han om hur mannen kan forbattra samlivet genom att "hjalpa frun i hemmet genom att ta ut soporna". Men vada? Det ar alltsa hennes jobb, som han gor eftersom han ar en san himla hygglig kille eller?? Torde inte halften av soporna vara hans kanske?

Nu har ju den har traden lost sig sa det har kanske inte ar ratt stalle att debattera det, men det ar nat som verkligen gor mig irriterad.

Well, Mars och Venus-böckerna är fulla av klicheer och märkliga saker så det är väl klart att han skriver om att hjälpa frun med hushållet osv... Böcker som passar bäst i soptunnan...

Jag var gift med en väldans kräsen man...usch vad tråkigt det var. ALLT var fel o äckligt och han vågade aldrig prova på något nytt. Hans pappa var likadan så jag förstod varifrån det kom... Det var i alla fall jättetråkigt att laga mat eftersom det är balnd det roligaste jag vet, det blev liksom aldrig uppskattat. Min nya man o jag delar samma intresse...vi kan spendera timmar med att kolla recept,klura ut nya variationer på rätter och laga till maten tilsammans! Det är verkligen jättekul och jag har inte förstått förrän jag läste i tråden hur himla viktigt det är för mig att vi delar detta intresse! Ibland nästan "slåss" vi om att få laga mat och till varje helg planerar vi olika teman. Jag tror ifs inte att min förre man lämnade mig för att det var fel på maten...men lika barn leka bäst på något sätt! Försök väcka hans intresse, det kanske går trots allt!

Är det bara jag som har en kille som lagar mat åt mig??

Han är väldigt kräsen när det gäller mat, men han lagar den också själv - till oss båda. Jag älskar hans mat (som är godare än min), trots att jag har lagat mycket mat i mina dagar.

Min man lagar också (nästan) all mat till oss och det är jag jätteglad för :)