Är det bara jag..

Jag kan ibland känna när jag läser vissa inlägg att de (bröllopsparet ifråga) kanske borde vänta ett tag innan de tar det stora steget.

Du har en poäng med ditt inlägg, helt klart.

Konstigt...Jag höll faktiskt på och funderade på samma sak själv och tänkte skriva ett inlägg med nästan samma innehåll...

Läste nyss ett inlägg som fick mig att undra hur i hela fridens namn det kan finnas så ohyggligt många förhållanden där människor inte kommunicerar överhuvudtaget.

Det verkar finnas så många som lever vidare i självförnedrande relationer där respekten helt saknas.

Undrar varför så många säger "ja, tack och amen" när det enda som erbjuds är små, små skärvor av vad en kärleksrelation borde vara.

Tror att nyckeln heter kommunikation och öppenhet. Hur vill jag ha det? Hur vill du ha det? Vad känner vi för varandra egentligen? Vad vill var och en ha ut av ett förhållande? Krav? Önskningar? Förhoppningar? Stämmer det överens eller är det bättre att gå åt var sitt håll?

Kärlek, ömhet, respekt, samarbetsvilja....

Stines - Precis!

Maica - Word. ;) Jag håller med vartenda ord. Det verkar som om vissa är mer kära i kärleken än i killen/tjejen i fråga. Man ska inte behöva nöja sig med det näst bästa när man kan hitta en så mycket bättre än den nuvarande partnern.

Kan bara hålla med! Undrar ibland om det är fejkade historier som folk skriver om & varför människor bestämmer sig för att gifta sig när relationen är så svajig.

Ibland undrar jag människor pratar med varandra över huvudtaget eller om de bara "antar" vad deras partner tycker och tänker? Eller om de inte orkar...

Jag är väldigt tydlig med vad jag känner inför min blivande. Det är oerhört viktigt för mig att han vet vad jag tycker/känner och det är samtidigt viktigt för mig att veta vad han känner/tycker om saker och ting både när det gäller positiva och negativa saker.
Det måste väl vara så man lär känna varandra på ett djupare sätt, eller?

Tyvärr har jag, via en kompis som i sin tur har de mest knepiga kompisar, lärt mig att dessa förhållanden finns.

Det finns så många människor som håller tag i vem som helst bara för att slippa vara ensamma. De tröstar sig med saker som "jag fick ju en fin julklapp" eller "han sa att jag var fin" och lever vidare i psykiskt nedbrytande förhållanden.

Jag kan inte förstå det, jag skulle lämna karln genast. Men sen igen, jag har aldrig varit där. För mig är det lätt att säga så, med min egen underbara sambo.

Håller med om att flera borde här inte inte borde tänka på giftemål ännu!

Jag instämmer med Stines! Jag tycker också att kommunikation är det allra viktigaste i en långvarig kärleksrelation. Det är för mig viktigt att få veta allt. Positivt som negativt. Så som jag och min sambo sagt till varandra att vi vill veta om det är något osm känns fel vill vi veta det med det samma! Det kan vara vilken småsak som helst, men om man pratar om det från början man känner att man börjar störa sig på det hinner det aldrig att bli någon stor sak av det hela.

Jag hoppar upp denna i hopp om att dom som detta berör läser tråden och tänker efter lite..

Jag tycker att folk här är för snabba med att döma ut andras förhållanden. När nån är ledsen och skriver om nåt problem, så är det genast "Gift dig inte!" som blir svaret. Det är ju omöjligt att avgöra det på en så begränsad bild av någon annans förhållande (såvida det inte handlar om våld)

Man kanske är snabb att döma ut andras livsstil också. Jag nämnde i en bisats att jag och min kille inte gillar att gå på krogen utan varandra, och det blev ett ramaskri där jag fick höra att jag är osäker på mitt förhållande, att jag blivit bedragen etc. Vilket sårade mig.