Hur göra för att FÅ överraskningar??(långt)

Tack för alla kloka funderingar!

Han älskar att FÅ allt det jag hittar på, men som han säger, han kan inte komma på nåt själv.

Visst är det fint, när han vill mysa och tappar upp skumbad, men efter 5 år har det blivit en hel del (typ 1gång/vecka) ... och det förlorar sin guldkant...

Jag vet att jag kan säga till honom, eller hinta t.ex. "Maria fick en blommma av Daniel förra helgen" men det är inte så kul att "beställa" överaskningar.

Jag har suttit ner med honom och pratat om problemet, många gånger. Nu senast började jag till och med gråta. För mig är överraskningar viktiga! För honom är gos viktigt. Jag ger honom så mycket gos jag bara kan, men han ser det nog inte så.

Tack ändå för alla svar! Vet som sagt inte hur jag ska göra.

miniängeln!

Visst älskar jag honom ändå, och han har massor av fina sidor. Men just detta förstör romantiken, som ju är en stor del av förhållandet.

Det stämmer att han ger gos för att han vill ha det. Men jag försöker att ge honom gos och väntar mig då att få det jag vill...utan att det infrias...

Nyfiken gul!

Jag lever i ett jämnlikt förhållande. Båda diskar, båda lagar mat. Båda slår av datorn, pysslar om varandra när vi är dåliga osv.

Det jag talade om är det där extra, för romantiken. Han gillar gos = jag ger honom gos. Jag gillar överraskningar = får inga överraskningar.

Tack tjejer för alla synpunkter! Ska försöka ta diskussionen med sambon EN gång till!

EL!

Du har rätt! Jag har en underbar sambo, och jag har egentligen inte rätt att klaga.

MEN en kille som aldrig köper blommor är inte min pojkvän. Vi köper båda blommor till varandra, skillnaden är bara den att jag kan komma hem med en helt oväntat till honom. Medan han bara köper dem när vi har grälat, och han köper dem på ett sånt sätt att jag VET innan jag får dem att jag ska få en blomma. = ingen överraskning.

Nå ja, jag får väl göra som många andra har föreslagit. Nöja mej med det jag har och tänka att man kan inte få allt här i världen. Tack än en gång för att ni tog er tid!

Tack för alla tips! Ni är så snälla här inne! Inget dömmande och ingen som tycker jag är fjantig!

Tyvärr tror jag att min sambos och mitt förhållande går mot sitt slut. Den romantik som vi hade emellan oss känns sen länge borta. För mig är det mer som att bo med en kompis, eller en bror.

Det är svårt att inte anklaga honom. Då vi levt så länge ihop har vi naturligtvis en historia. I den har han upprepade gånger sårat mej, på sätt som jag inte sårat honom. Givetvis inser jag att det är minst lika mycket mitt fel, eftersom jag låtit honom såra mig och förlåtit det, utan att kunna glömma det i hjärtat. Sådeles har varje gång han sårat mig gnagt lite på kärleken. Och bristen på romantik och uppvaktning är bara ytterligare en spik i kistan.

Det känns mycket sorgligt, eftersom jag faktiskt älskar honom, bara inte på rätt sätt. Och tyvärr tror jag inte att jag kan förlåta honom allt det som skett. Kanske med romantik, uppvaktning. Med att börja om så kunde jag glömma och gå vidare. Älska honom igen. Men tyvärr tror jag inte att det kommer att ske igen. Det är synd. För han älskar mig.

Tack för allt, alla här inne vi kanske ses i framtiden. Hälsningar, olycklig stjärna