Jag vill gifta mig, men inte han...

Ja, vad gör man? Det är ju lätt att säga att ni ska prata om det, men uppenbarligen fungerar ju inte det.

Denna situation är ju egentligen olöslig. Den som "vinner" är han. För ni kommer ju inte att gifta er om ingenting förändras.

Det viktigaste nu är ju at du ska må bra. Och jag tror att du mår mycket bättre om du kan acceptera läget. Gläds åt att du faktiskt har en man som älskar dig! Det gr inte av för hackor.

För "tjatet" om bröllop (som han kanske upplever det) gör dig bara mer ledsen, och honom mer rigid. Det får dig att känna att det är något fel.

Så det bästa är om du kan försöka lämna bröllopsvärlden för nu.

Gör han dig lycklig i övrigt, är det dumt att skaffa sig problem över en bit papper.

Lycka till!

Är din sambo emot äktenskapet eller bröllopet? Är det kyrkbröllopet som är viktigt för dig eller är det att vara gift? Det kan ju vara så att han inte vill ha ett stort kyrkbröllop med tillhörande attiraljer. Ni kanske kan gifta er borgerligt, eller rymma utomlands eller något.

Varför förlova sig om man inte tänkt gifta sig.
Jag bara undrar det brukar ju vara det naturliga som kommer därefter även om det inte behöver ske inom ett år.
Har du vetat om det hela tiden att han inte vill gifta sig?

Min man sade en gang "kvinnor ser brollopet framfor sig, man ser aktenskapet". Lite harddraget men det ligger mycket i det. Jag ville gifta mig just for att fa sta i kyrkan och saga ja, nar jag var yngre. Det var som att aktenskapet inte alls var viktigt. Men ett aktenskap har ju ingenting att gora med en vit klanning och pampig musik.

Tyvarr verkar han inte vara pa samma vaglangd som du, och jag kan forsta om han da blir less pa ditt 'tjat'. Det basta ar nog om du inte alls tar upp amnet mer pa ett par manader, sa han far chansen att tanka efter sjalv. Da blir det ju hans val om/nar han tar upp det, inte for att han kanner sig tvingad.

Har du sagt

"Jag vill stå i kyrkan och säga ja"

eller

"Jag vill så gärna dela resten av mitt liv med dig"

Vilket av dem är det som skrämmer honom? Bröllopet eller äktenskapet? Vilket är det du vill ha? Skulle du vara nöjd med äktenskapet?

Kan ni inte gifta er hemma, bara ni och vittnen, med en vigselförättare. Har du föreslagit det någon gång? Vad säger han då?

Det var jättebra med era åsikter, det fick mig att tänka efter en del. Och jag har kommit fram till att jag ska "ge upp" med att tala om bröllop, inte för att jag gör det jämt och ständigt, har ju bara nämnt det nångång, inget direkt tjat alltså. Men det är väl bäst att lägga av med drömmandet. Jag ska väl vara nöjd med att han vill ha mig ändå, utan äktenskap, för det vet jag att han vill. Det är väl bara själva bröllopet han är "rädd" för, att få uppmärksamhet osv osv. Och han vet också att han är den jag vill leva resten av mitt liv med, för det har jag sagt, att han är det bästa som har hänt mig. Jag tror också en del av hans rädsla kan bero på att han har flera släktingar som skilt sig och att han kanske då tror att det också skulle hända oss....

Angående förlovningen så för mig var det ett "bevis" på att vi kommer att gifta oss någon gång, men vi diskuterade inte det desto mera då så jag visste inte vad han ville i framtiden. Som sagt vi var kanske lite väl unga o dumma.
Och det är inte egentligen bara bröllopet jag skulle vilja ha, det är hela alltihop! Att vara man o hustru, visa att vi hör ihop, och inte bara det utan det kommer ju en hel del juridiska saker med i bilden också, om det skulle hända nåt nångång. Så jag är inte "besatt" av bröllopsfester, klänningar o sånt...det är ju bara en del av kakan.

Men..jag ska låta tiden gå och kanske han en dag kommer med andra tankar.

Tack så mycket för era åsikter!

Ni kanske kan "elope"? Alltså rymma iväg och gifta er utan några som helst gäster? Bara ni två?

Att inte vilja gifta sig är en sak. Att vägra prata om det en annan. Det låter som om han undviker att prata om det för att han inte vill berätta varför han inte vill gifta sig? Det måste ju finnas en anledning och han är skyldig att berätta det för dig. Kommunikation är bland det viktigaste i ett förhållande.

På samma sätt som man tar beslut om bilar, hus och annat i ett förhållande och diskuterar för och nackdelar borde han kunna diskutera ett giftemål också. Sedan får man, när båda argumenterat, välja att acceptera den andres åsikt eller lämna förhållandet.

Håller med Pellegnillot,

det är en sak att inte vilja gifta sig (även om jag inte förstår VARFÖR - man måste inte ha jättebröllop!) utan att han vägrar tala om varför han inte vill gifta sig... Du ska inte behöva gissa vad som pågår i hans huvud, förklara för honom hur ledsen du är över att inte veta ens hur han ser på det hela och varför, att du inte nödvändigtvis vill ha ett jättebröllop, men att du vill vara gift och leva resten av livet med honom. Det finns STORA juridiska fördelar med äktenskapet, om ni tänker "skaffa" barn skulle jag absolut rekommendera det!

Håller med ejnie mfl. Dessutom kan man ju säga till en person som är rädd för att gifta sig pga risken för skiljsmässa, att det är ännu större risk att man går isär om man inte är gift.

Är i samma läge själv. Har för ca 1 år sedan mött min tvillingsjäl, och allt är underbart. Förutom det att jag alltid haft en dröm att få gifta mig "av kärlek". Min tilltänkte är väldigt avig. Han säger att han inte tror på äktenskapet att jag ska vara nöjd med att veta att han älskar mig. Detta räcker inte för mig, jag vill visa hela världen hur lyckliga vi är. Kan tillägga att han levt i ett förhållande i 26 år, varav 20 som gift, och att jag levt i tidigare förhållande i 12 år varav, 6 år som gift(tyvärr inte av kärlek). Att han varit gift tidigare sitter som en stor sårig tagg i mig när han nu säger att han inte kan gifta sig med mig. Jag ältar om och om igen varför han kunde gifta sig då med henne men inte nu med mig. Tilläggas kan också att han säger att han aldrig har älskat henne som han älskar mig. Vad är då problemet, kan jag tänka. Hjälp mig för jag håller på att bli tokig...

Min man gillar inte att stå i centrum o det frukade han att han skulle få göra om vi skulle gifta oss.
Han bad mig skriva ner på ett papper hur jag ville ha mitt bröllop/fest och det gjorde jag ganska detaljerat.
Han läste det och det gick ett år, sedan friade han och vi gifte oss förra året. Han njöt då av att vara i centrum o att få höra många tal och hyllningar!

För hans del så hade han alltså ett år innan frieriet att tänka igenom saker o ting och det passade honom.

Be din kille skriva ner hur hans drömbröllop skullle vara!
OM han nu vill gifta sig med dig dvs dela resten av livet med dig...

Kanske passar en lugn vigsel med närmsta familjen honom bäst och på så sätt så kan du ju få en romantisk vigsel.